Sådär, då har jag sett det 24:e och sista avsnittet av Welcome to the NHK!. Eftersom jag nu startade den här bloggen mitt i tittandet så ska jag börja med att förklara för er alla vad serien handlar om; Satou Tatsuhiro är en 22-årig kille som inte har några som helst ambitioner. Han har inget jobb, pluggar inte, går aldrig ut om dagarna och vet som inte riktigt vad han vill. En så kallad hikikomori, eller NEET (Not in Employment, Education, or Training). Satou är dessutom övertygad om att det inte är hans eget fel att det har blivit på det här viset, utan att det hela är en konspiration av en hemlig organisation som heter NHK (Nihon Hikimori Kyokai) - vars mål skulle vara att skapa en värld fylld av sådana människor som han själv.
 
Misaki Nakahara är en 18-årig flicka som Satou en dag råkar träffa utanför sin dörr och senare samma kväll vill hon stämma träff med honom - varpå Misaki berättar att hon är intresserad av Satous personlighet och säger sig ha upprättat ett program för att bota hikimoris som Satou själv.
 
Och det är vad Welcome to the NHK handlar om; Satous försök att bryta sig ur sitt så kallade liv, vilket förstås inte är en vidare enkel uppgift när man har suttit instängd på sitt rum i tre år och dessutom tror på låtsaskonspirationer.

En väldigt märklig anime rakt igenom som dock blev klart mer intressant att följa efter ett par avsnitt - när Satou väl börjar få någon slags ordning på sitt liv tack vare inte bara Misakis stödsamtal om kvällarna, utan också hans granne Kauro Yamazaki som förvisso är helt insnöad på anime-spel och låtsasflickor, men ändå betydligt mer utåtriktad än Satou själv.

Mot slutet av serien började det bli allt mer dramatiskt just vad gäller det förhållande som Satou och Misaki har och trots ett lika märkligt som allvarligt sista avsnitt, så fick serien en ganska tillfredsställande upplösning även om Satou fortfarande har lite kvar att arbeta på innan han kan kallas "normal" :) På det stora hela var iaf detta en underhållande serie som jag absolut känner var värd min tid. Roligt att få se någonting lite annorlunda till och från också, som skildrar unga personers liv utan att blanda in skolflickor eller superkrafter.

En bra temalåt från serien som fastnade i mitt huvud kommer här: