Äntligen kan jag ta mig tiden att faktiskt avhandla fortsättningen på vintersäsongens nya animeserier! För jag har absolut inte på något sätt varit inaktiv de här veckorna som nu har hunnit passera (jisses, vart tar tiden vägen?!), utan tvärtom tittat på såväl helt nya serier som gamla jag har haft liggandes, och förstås även fortsatt följa med i ett par av årets nyheter av det jag avhandlade i del 1 och del 2.

Men det här blir i alla fall den sista batchen av nya serier för denna säsong, för nu har jag verkligen tillräckligt fullt upp som det är utan att behöva påbörja någonting mer X)

Gotoubun no Hanayome

Kaguya-sama: Love is War

How clumsy you are, Miss Ueno

Wataten! An Angel Flew Down to me

Gotoubun no Hanayome

Fuutarou Uesugi lever i en skuldsatt familj med sin pappa och lillasyster vilket gör att han vänder på varenda krona även på skolan och försöker äta så billigt som möjligt. Han skyr sällskap från klasskamraterna och sitter alltid ensam i matsalen, förtärande samma billiga kombination av ris med tillbehör, vilket gör honom både illa beryktad och en smula utstött. Men ensamheten stör inte Fuutarou eftersom han ändå bara vill lägga all sin tid och energi på studierna för att kunna gå ut med toppbetyg och därefter få ett välbetalt jobb – för att avbetala familjens skulder.

En chans att tidigarelägga sina planer uppenbaras plötsligt när en rik utbytesstudent börjar i samma klass som Fuutarou och hon tycks ha problem med sina betyg, varpå hennes familj önskar hyra in någon som hennes handledare och man är villig att betala tredubbla priser för detta! Men när Fuutarou dyker upp hos utbytesstudentens lägenhet visar det sig inte bara vara hon själv som är i behov av handledning i skolan, utan även hennes fyra syskon – som alla tillsammans är femlingar med väldigt varierande personlighet, men precis lika ointresserade av att höja sina betyg.

Ännu en av vinterns serier där jag får erkänna mig förvånad över hur pass högt underhållningsvärdet ändå var. Lite onödigt är det att behöva introducera femlingar som alla har en lika rejält tilltagen byststorlek, och att man gör en grej av det med åtminstone tre av dem (kameravinklar osv), men dialogen var riktigt välskriven och rolig så jag tänker absolut inte döma bort Gotoubun no Hanayome bara på det här första avsnittet. Förhoppningsvis är serien på det stora hela lika smart som större delen av det här avsnittet faktiskt kändes, med fortsatt rolig dialog och inte alltför många sexuella anspelningar – även om nu en av systrarna tycks vara skriven enbart för att just anspela på sex...

 
Kaguya-sama: Love is War

Miyuki Shirogane anses av sin skolomgivning vara ett geni efter att snabbt ha klättrat upp bland skolans toppskikt av duktiga elever och är därför också den som leder skolans studentråd, där han matchas av den rika Kaguya Shinomiya som agerar vice ordförande och riktigt utstrålar självsäkerhet. Alla elever på skolan anser att dessa två perfekta tonåringar är en utmärkt matchning för varandra och förmodligen redan dejtar, trots att de absolut inte har ingått i något som helst romantiskt förhållande utan håller sig strikt professionella i sina roller.

Men såhär ett halvår efter att ha arbetat tillsammans så har vissa känslor ändå uppstått mellan de två, fastän de aldrig skulle kunna få för sig att erkänna detta för den andre eftersom de har alldeles för stolta personligheter för det! Således gör Miyuki sitt bästa för att få Kaguya att erkänna sig förälskad i honom, medan Kaguya gör sitt bästa för att Miyuki ska berätta hur hopplöst kär han är i henne. För båda två kan absolut tänka sig ingå i en romantisk relation men enbart om man får en bekännelse av motparten och därmed kan fortsätta hålla huvudet högt.

Jodå, den här visade sig också vara rätt så underhållande och ha en roligt skriven dialog! Sättet som Miyuki och Kaguya agerade på för att försöka krama ur en bekännelse ur varandra var helt klart underhållande här i seriens första och andra avsnitt, så jag kan verkligen tänka mig att fortsätta se en säsong – kanske rent utav även utforska mangan, för jag tror att det formatet har stor potential för den här sortens innehåll. Således kan det nog hända att jag kommer med en ”versus”-recension i framtiden :)

 
How clumsy you are, Miss Ueno

Fjortonåriga Ueno har förälskat sig i Tanaka, som är medlem i samma vetenskapsklubb som henne, och gör allt hon kan för att han ska förstå hennes känslor för honom utan att behöva säga det rakt ut. Men tyvärr saknar Tanaka helt förmågan att uppfatta signaler och kunna läsa mellan raderna av vad folk säger, så oavsett hur Ueno än agerar och vad hon än säger tycks det vara helt hopplöst att få den trögfattade Tanaka på fall...

Jag förundras nästan lite över hur många skolserier Japan lyckas producera och dessutom visa i en och samma säsong. Men så länge som man lyckas göra någonting som känns endera unikt, intressant eller bara tokroligt så är jag absolut för att följa flera serier med liknande innehåll. How clumsy you are, Miss Ueno faller in under det sistnämnda och de två första avsnitten har varit tillräckligt komiska för att jag ska vilja se mer, särskilt som varje avsnitt endast är 10-12 minuter långt – vilket känns väldigt lagom för den här typen av humor. Det mesta har nämligen varit ganska pubertalt och buskisdråpligt men än så länge klarar jag av det som visas och sägs. Blir faktiskt en aning sugen på att undersöka även denna series källmaterial (dvs mangan) och se om den gör sig bra med de korta paneler som jag antar att den är uppbyggd av, typ som Tsuretzure Children eller Aho Girl. Kommer mest troligt att återkomma till denna i framtiden, i ett eller annat format.

 
Wataten! An Angel Flew Down to me

En dag förändras plötsligt vardagslivet för den ensamma, blyga kläddesignern och cosplay-älskaren Miyako, när hennes lillasyster Hinata tar med sig hem sin klasskompis Hana på besök. Aldrig tidigare har Miyako sett en så söt och änglalik flicka och aldrig tidigare har hon känt på det viset som hon gör när deras blickar möts. Men hennes klumpiga beteende och blyghet gör det svårt för Miyako att närma sig Hana som ogillar hur Miyako agerar runtomkring henne och de blickar hon får, särskilt när Miyakos intresse för kläder och cosplay kommer på tal och Hana blir tjatad på om att bära dessa plagg. Men när dagen kommer till ända finns där ändå någonting med Miyakos kärleks- och omsorgsfulla agerande som är svårt att inte tycka om, åtminstone litegrann...

Så, det här är praktiskt taget vinterns svar på höstserien Uchi no Maid ga Uzasugiru, men med en cosplayintresserad nördtjej istället för en före detta militär! Annars är liknelserna verkligen slående, just med hur Miyako är precis lika perverterat förtjust i en 10-årig flicka och försöker få henne att bära sina eget sydda kläder! Och jag är precis lika underhållen efter detta första, väldigt överraskande avsnitt som jag inte hade några som helst förväntningar på (snarare tvärtom) men som ändå lyckades få mig att skratta högt vid flera tillfällen! Jag vet hur opassande det är att skratta i vissa scener, jag vet hur olämplig hela situationen är, men Miyakos agerande är bara så förbaskat dråpligt! Fullkomligt älskade denna inledning och jag hoppas att serien fortsätter hålla lika bra hela vägen ut som just Uchi no Maid ga Uzasugiru gjorde.

Trött på sitt liv och sin förmåga att se varelser och väsen som inte borde finnas i vår värld, valde Chise Hatori att kasta bort sitt olyckliga, ensamma liv genom att auktionera ut sig själv till högstbjudande på en egendomlig auktion där man ställde ut henne som en "sleigh beggy", ett för Chise okänt begrepp men som fick buden att rasa in. Till sin stora förvåning hade den högstbjudande parten Elias Ainsworth inte för avsikt att få en mänsklig slav utan erbjöd sig istället att bli Chises mästare och lära henne allt om magi, eftersom det är mycket sällsynt för en människa att ha hennes förmågor. Så på bara en dag hade Chise plötsligt fått ett nytt hem, någon som vurmade för henne och dessutom fått höra att hennes förmåga att se det okända var någonting som hon skulle vara tacksam och stolt över.

Idag har Chise hunnit med att såväl bekanta sig med levande drakar och farliga skogsväsen som att skaffa en beskyddande familjär i form av en kyrkogårdshund som även kan anta mänsklig skepnad. Hon är även införstådd i såväl magi som alkemi och har genomgått processen av att skapa sin egen magikerstav. Men än har hon mycket kvar att lära om vår värld och många upplevelser att få erfara, då det finns gott om väsen, sägner, andra världar och mycket mer därtill som samexisterar med oss vanliga människor.

The Golden Yarn är en samling berättelser i The Ancient Magus' Brides universum där den första är skriven av seriens skapare, Kore Yamazaki, men resterande 6 noveller är skrivna av lika många olika japanska författare som alla har gjort sig ett namn i Japan sedan tidigare. Och det har varit riktigt angenämt att få läsa dessa skildringar av olika händelser, då varje författare har sin alldeles egen stil på hur man berättar och även vad man berättar! Vissa av historierna har varit ganska lugna och mysiga, andra mer spännande och händelserika – där den sista dessutom visade sig vara den första delen av två, så nu får jag vackert invänta nästa volym av The Golden Yarn för att kunna läsa slutet! Vilket inte är mig emot på något vis då jag mer än gärna ser just en fortsättning på dessa små redogörelser av vad som händer på olika hörn i detta spännande, magiska universum.

Jag tycker framförallt att det har varit intressant att få läsa någonting som inte kretsar kring just huvudpersonerna Chise och Elias, eftersom det bidrar till än mer världsbyggande att få se världen ur ett bredare perspektiv. Till och med bokens första novell som Kore som sagt har skrivit, berättar inte en ny historia om just Chise och Elias utan istället en av de många bikaraktärer som mangan och animen redan har introducerat. Jag hoppas även att det blir tvärtom i framtiden, så att Kore väljer att inkludera något av de nya namnen här i The Golden Yarn när hon tecknar nya volymer av mangan!

Kort och gott är jag mycket nöjd med det här formatet och innehållet i novellsamlingen och ser verkligen fram emot att få läsa såväl fortsättningen på den sista berättelsen som flera nya! Där fanns ett par som verkligen berörde mig, någon som var riktigt spännande och jag tycker att det gav väldigt mycket att ge så många olika författare en chans att få fylla ut världen och sätta sin egen prägel på den, genom sitt eget berättande! Både en och två av novellerna kändes rent utav som moderna, helt vanliga romaner innan de slutligen kom till en punkt där just Magus’ Bride-magin lyste igenom, så att säga, och visade att världen faktiskt döljer någonting bortom vad vi vanliga människor ser med blotta ögat.

Äntligen kan jag ta mig tiden att faktiskt avhandla fortsättningen på vintersäsongens nya animeserier! För jag har absolut inte på något sätt varit inaktiv de här veckorna som nu har hunnit passera (jisses, vart tar tiden vägen?!), utan tvärtom tittat på såväl helt nya serier som gamla jag har haft liggandes, och förstås även fortsatt följa med i ett par av årets nyheter av det jag avhandlade i del 1.

Bermuda Triangle: Colorful Pastrale

Dororo

Endro~!

Grimms Notes The Animation

Domestic na Kanojo

Bermuda Triangle: Colorful Pastrale

Fyra unga sjöjungfrur lever ett glatt och avslappnat liv i den lugna undervattensbyn Parrel som ligger långt från havets metropoler och knappt har några butiker att erbjuda. Men även om tjejerna förvisso drömmer om att någon dag få besöka en storstad, är de nöjda så länge som de har varandra och kan få äta goda bakelser, tårtor och småkakor i Parrels enda café! Omständigheterna förändras dock en dag när plötsligt en ordentlig undervattensström drar igenom samhället och river upp delar av byn.

Bakom ett tidigare koralltäckt område visar sig en gammal biograf stå bortglömd från en tid innan de fyra tjejerna var födda, men som knappt fungerar och själva byggnaden i sig är i farligt dåligt skick. Trots att ha blivit strängt tillsagda av borgmästaren att inte vistas i området kan tjejerna ändå inte låta bli att drömma sig bort om hur mycket en biograf skulle kunna liva upp det lilla samhället, och bestämmer sig därför för att försöka rusta upp den gamla byggnaden!

Well! Det här var ju... pastelligt, sött och glatt! Men absolut inte spännande, roligt eller särskilt underhållande. Jag vet inte ens vad eller hur jag ska kommentera den här serien, men jag gav den ändå två avsnitt för att se vart det hela skulle bära hän. En sak som ändå var ”intressant” och lite oväntad var vad serien faktiskt är tänkt att handla om, för hela den här biografstoryn träder inte i kraft förrän framåt slutet av det andra avsnittet. Men fram till dess kretsar allting istället kring en liten sjöjungfru (alltså ett barn, i jämförelse med protagonisterna som är typ tonåringar) vars föräldrar har sänt henne till Parrel för att (typ) varva ned från storstadshetsen och hon tycks ha genomlidit något smärre traumaliknande som tvingar föräldrarna att vidta den här åtgärden.

Hursomhelst, nu har Bermuda Triangle fått alldeles för mycket tid och uppmärksamhet här. Tro mig när jag säger att allting bara är ett lekfullt tramsande som väldigt, väldigt få kommer att kunna uppskatta. Vill man sitta och titta på söta småtjejer med fiskstjärtar som skrattar och har roligt tillsammans, varsågoda – då är den här är serien som gjord för er! Vill ni även se en vettig story, bra skrivna karaktärer och intressant dialog? Kolla då istället in någon av fjolårets två väldigt populära serier Revue Starlight och min personliga rekommendation A Place Further Than The Universe.

 
Dororo

För sitt folks skull och för sin egen överlevnad samt fortsatta position som landsherre, beslutar sig en samurajherre för att vädja till demonerna om att ta precis vad som helst ifrån honom så länge som det frambringar lycka, välgång och överlevnad för honom själv och alla i regionen. Sagt och gjort blir det samurajens förstfödde son som vid födseln saknar såväl ögon och öron som hud och faktiska lemmar, vartefter samurajen beordrar att barnet skall avlivas. Men den som har hand om avrättningen tycker så synd om den stackars varelsen att han istället placerar barnet i en liten eka och låter denna flyta iväg, för att möta ett okänt öde.

Många år senare ska det visa sig att barnet, mot alla odds, har vuxit upp och fått alla sina saknade organ och extremiteter ersatta av träproteser – av en vandrande läkare som av en slump fann ekan och uppfostrade barnet. Men på grund av sitt öde lockar det konstant till sig aggressiva demoner och han tvingas därför lära sig att försvara sig, varpå handelsmannen väljer att montera svärdsklingor i protesarmarna. Därefter beger sig den förorättade sonen iväg på en lång resa för att dräpa alla de demoner som hans far vädjade till för att på så vis återfå sina förlorade organ och lemmar ett efter ett, i sällskap av ett föräldralöst litet barn som fattar tycke för denna mystiska man när deras vägar plötsligt korsas.

En berättelse som jag bara svagt känner igen trots att den är så pass gammal som från sent 60-tal. Där finns dock inte mycket kvar från originalet, skulle jag vilja säga efter att ha lite snabbt kikat på såväl mangan som animen, mer än en snarlik karaktärsdesign men jag tycker att den här nya versionen verkligen ser modernare ut på alla sätt och vis. Och även om jag nu brukar ha en förkärlek till just gammal anime och manga från 70- och 80-talet så är jag ändå glad över beslutet att modernisera Dororo, för den gör sig bättre såhär enligt mitt tycke.

Intressanta och emellanåt ganska spännande avsnitt med en schyst historia och varierande saker som händer längsmed vägen, där barnet som hänger med för övrigt får en väldigt central roll och för övrigt även är den som namnet hela serien.

 
Endro~1

De fyra tjejerna Seiran, Meiza, Juulia och Fai Fai är alla aspirerande äventyrare på kontinenten Naral Island där monster och människor samexisterar. På äventyrsskolan tränas eleverna främst för att kunna besegra den Demonkung som med jämna mellanrum har dykt upp ända sedan urminnes tider, samtidigt som det då även har fötts en hjälte eller hjältinna som kan besegra demonen. Och även om nu Juulia är en smula naiv och disträ av sig så har hon sannerligen det mod och den vilja som krävs för att bli just en hjältinna, vilket också är den titel som hon envist strävar efter att uppnå i äventyrsskolan – även om det för stunden inte finns någon Demonkung som härjar på Naral och således heller inget behov av just en hjälte.

Men vad såväl tjejerna som hela Narals befolkning är omedvetna om är att Demonkungen faktiskt existerar, men i form av ett demonbarn – som har nästlat sig in på skolan och nu undervisar Seiran, Meiza, Juulia och Fai Fai. Anledningen till detta är för att Demonkungen kommer från en framtid där dessa fyra flickor, med Juulia i spetsen som hjältinna, lyckas besegra demonen och är just på väg att försegla den, när Juulia gör ett misstag som istället sänder dem alla bakåt i tiden. Så för att historien inte skall kunna upprepas och för en hjälteslös framtid försöker den blivande Demonkungen nu att göra allt i sin makt för att Juulia och hennes vänner ska misslyckas med sina studier.

Okej, det här var ju faktiskt helt klart lite unikt. En aning sockersött för min smak, men fortfarande ett intressant upplägg och liten twist till en annars väldigt typisk berättelse. Jag gillade att det första avsnittet avhandlade vad som annars skulle vara slutet av en serie; när Demonkungen åker på stryk av dessa fyra äventyrare och det som kom därefter, med Juulia som vaknar upp inför en dag på äventyrsskolan, trodde jag var antingen skulle vara en fortsättning på berättelsen – nu med ett fredfullt liv utan Demonkungens närvaro – eller helt enkelt en flashback till hur det hela började. Och till viss mån är det ju faktiskt också på det viset: att man nu ska få se hur Juulia blir en hjältinna och att hennes vänner bildar en äventyrsgrupp tillsammans. Men twisten med att tiden istället bara har spolats tillbaka och att Demonkungen är den enda som faktiskt är medveten om vad som har hänt, känns ganska rolig.

Charmig, sockersöt och någorlunda bra humor. Jag ska ge Endro~1 ett par avsnitt till innan jag beslutar mig för huruvida den är för söt och tramsig eller om den är charmig och underhållande.

 
Grimms Notes The Animation

Sagovärlden är uppbyggd av ett antal mindre världar där samma scenario upprepas om och om igen i form av gamla sagor såsom Askungen och Rödluvan. Alla som föds i dessa världar har därför också en sagobok som berättar exakt vad som ska hända i deras liv, som ett slags manuskript, men ändå har saker utanför dessa böcker nu börjat ske. Där finns någonting i skuggan som motarbetar dessa sagor och deras lyckliga slut, genom att skapa kaosberättare som kan påverka allt som sker vilket då även hotar att kollapsa just den världen om för stora förändringar händer.

Men fyra äventyrare med helt tomma sagoböcker har möjligheten att resa mellan världarna och kan anta olika skepnader av kända sagokaraktärer för att effektivare slåss för sagans överlevnad, två förmågor som man utnyttjar för att ställa sagorna till rätta igen genom att besegra varje kaosberättare!

Riktigt tröttsam animeadaption av ett tre år gammalt mobilspel som handlar just om att resa mellan olika sagor och först slåss mot monster för att därefter besegra den världens kaosberättare. Gav serien två avsnitt men både karaktärerna och de två berättelserna kändes slätstrukna och så även animationerna. Trist på ett så lovande namn och egentligen även koncept för den delen, men här sätter jag punkt för Grimms Notes The Animation.

Domestic na Kanojo

I ett försök att komma över sin olyckliga kärlek Hina som är lärare på samma gymnasieskola, deltar Natsuo Fujii i en mixer med sina klasskamrater och möter där en fåordig, besynnerlig tjej som heter Rui Tachibana. Efter att ha blivit hembjuden till familjens hus frågar Rui lika apatiskt som obesvärat om Natsuo kan tänka sig ha sex med Rui, bara för upplevelsens skull. Till en början tvekar Natsuo och tänker på Hina och att den första gången borde vara någonting speciellt, men han går slutligen med på det för Ruis skull – som efter sexakten säger att de två ska förneka att man någonsin har träffats och gjort någonting.

Men situationen för Natsuo blir snart oväntat problematisk, när hans pappa meddelar om sina planer på att gifta om sig och den nya kvinnan visar sig ha två döttrar: Hina och Natsuo...

Hör och häpna, men Domestic na Kanojo (Domestic Girlfriend) visar sig vara ett riktigt intressant triangeldrama som är både snyggt tecknad, har bra musik och känns riktigt genomtänkt. Det första avsnittet gjorde mig rejält nyfiken på hur hela den här något bisarra situationen egentligen kommer att utvecklas, samt även nyfiken på personerna i sig. Dels har Hina uppenbarligen något personligt problem som hon bara inte vill prata om med vare sig sin familj eller Natsuo, dels är Ruis personlighet som sagt en aning ”besynnerlig” och jag hoppas att detta är någonting som framtida avsnitt kommer att nysta i. Till min stora förvåning blir detta således en av vinterns serier som jag faktiskt kommer att vilja fortsätta följa och jag håller tummarna för en fortsatt intressant karaktärsutveckling och berättelse!