Alla inlägg under augusti 2018

Av Tomas Engström - 19 augusti 2018 21:29

Alpha är en bekymmerslös, människoliknande robot och sedan ett par år tillbaka även ägare av ett café långt ute på landsbygden, efter att hennes ägare och tillika grundare av caféet lämnat området för att resa bort – på okänd tid och till okänd plats. Eftersom området är glest på såväl folk som kunder har Alpha mycket fritid och efter att ha fått en kamera skickad till sig från sin ägare, börjar hon ägna mycket av sin tid till att åka runt på sin gula scooter och fota såväl landskapet som de personer hon träffar.

 
Yokohama Kaidashi Kikou lät som en riktigt härlig och intressant vardagslivsserie när jag nyligen fick nys om den tack vare min Kindle Paperwhite, som rekommenderade att jag skulle läsa mangan. Efter att ha upptäckt att där även fanns ett par halvtimmeslånga avsnitt bestämde jag mig för att göra både och: läsa och titta på serien! Men den här till synes lite småmysiga premissen till trots och dessutom med en intressant, lite halvt dold katastrofbakgrund till hur omvärlden ser ut – som endast förtäljs när man läser mangan – så är animen bland det absolut tråkigast jag har tittat på... Och det kommer ändå från någon som kan tycka om menlöst vardagslivsdravel som till exempel Animal Crossing: The Movie, men där får jag ju också erkänna att det gör väldigt mycket att känna till källmaterialet och älska den spelserie som filmen baseras på. Det hjälper till att bidra till den inre ro och det myspys som jag känner när jag tittar på den här typen av rogivande serier där det ju vanligtvis inte händer speciellt mycket i folks vardag – och heller inte behöver hända.

Men som sagt, när det gäller animeadaptionen av Yokohama Kaidashi Kikou så känner jag inte alls på ovan beskrivna vis. Istället gör den mig uttråkad och rastlös och mycket har att göra med avsnittens tempo. Det är en sak att Alpha inte får några kunder och därmed heller inte träffar några människor, utöver en äldre man som äger en bensinmack en bit bort samt en annan robottjej som hälsar på för att dela ut ett paket till Alpha. Men hon själv gör ingenting utöver att dricka sitt kaffe, ta en tur på sin scooter eller småprata med någon av de bikaraktärer jag nyss nämnde och den plågsamma sanningen till varför avsnitten lyckas vara ungefär en halvtimme långa, är för att man drar ut på varenda scen i oändlighet... Där är många, långa tysta stunder där ingen säger någonting alls och animationerna är inte särskilt mycket bättre, då det tar vad som känns som en evighet för Alpha att till exempel hälla upp en kopp kaffe och därefter tillsätta fem skedar socker, sked efter sked.

 
Det här är väldigt märkligt då mangan inte alls går i samma låga tempo eller är fullt lika händelselös mellan kapitlen. För det första finner jag det konstigt att animen inte ens tar vid där mangan börjar, utan man har istället hoppat över hela den första volymen – där såväl karaktärer presenteras som att man även visar lite av hur världen faktiskt ser ut idag, vilket i sig förklarar varför Alphas café inte får några besökare. Men det händer faktiskt också mycket mer bara rent generellt i mangan och jag förstår inte riktigt valet av de historier som man har plockat in i animen, när det finns så mycket roligt att visa upp. Framförallt intressantare saker, för världen har nämligen genomlidit diverse naturkatastrofer och därför har vissa delar av Japan – främst tidigare hamnområden – täckts av vatten, medan andra regioner börjar bli överbevuxna och allmänt härjade av naturen. Den biten syns förvisso emellanåt i animen men det blir aldrig berört, till skillnad från i mangan där det bland annat sker en tillbakablick ur bensinmacksägarens ögon. Här får man då se en landsväg som har spärrats av på grund av den förhöjda havsnivån som kastar upp vatten på vägen och det pratas om hur området såg ut tidigare och hur snabbt vattennivån har nått den här kritiska punkten där området snart kommer att ligga helt under vatten.

Att då barase ruiner, stora sanddynor på land, förstörda broar och annat i bakgrunden gör mig lite frustrerad när jag tittar på animen, för jag vill ju förstås veta vad som har hänt men här blir det som sagt inte ens berört. Där finns ju en så himla intressant historia att berätta och förklara omständigheterna kring, men så lägger man istället tid på långa tystnader, kaffekokande och utflykter som inte leder någonstans...

 
Det är för övrigt inte bara världens nuvarande skick som blir utforskat i mangan, utan även det här med att robotar och människor lever sida vid sida och framförallt hur mänskliga robotarna är, och successivt tycks ha blivit allt mer känslosamma med åren. Vid ett tillfälle påpekas det i både mangan och animen att Alphas tårkanaler ursprungligen bara var gjorda för att fukta/smörja hennes ögonglober, men med tiden har de också blivit kopplade till känsloutfall så att hon till exempel gråter av glädje. Jag tycker även att det är lika intresseväckande hur Alpha fick en pistol av sin ägare innan denne lämnade Alpha med caféet, för Alphas egen säkerhets skull, men hon tycks inte ha behövt använda den och dessa naturkatastrofer till trots verkar folk fortfarande vara vänligt inställda till varandra och lugna. Annars är det ju verkligen inte ovanligt att kaos utbryter när samhällen splittras av sådana här saker, så att beväpna Alpha känns absolut som en klok idé och jag förstår ägarens tankegång där.

Musiken i animen bidrar också mycket till den tristess som jag upplever och där finns gott om just musik, som man lägger på i bakgrunden när absolut ingenting händer eller sägs – vilket som sagt är plågsamt ofta. Plinkandet på gitarrsträngar blandas med en gräslig klarinett som till och från rent utav fick mig att snabbspola, eftersom det ändå inte hände någonting. Möjligtvis att just gitarrplinkandet ska vara en koppling till Alphas intresse för att spela det fyrsträngade instrumentet "gekkin", även kallat mångitarr för sin runda, platta form, som visas upp i mangan men som alltså också är ytterligare en detalj som går helt förlorad i animen.

 
Yokohama Kaidashi Kikou som anime är enligt mig en riktigt misslyckad adaption av ett verk som är betydligt intressantare i sitt originalutförande. Månne att den aldrig riktigt var menad som något mer än en hyllning till mangan och är gjord enbart för sina bestående fans som redan har historien och karaktärerna i sitt huvud, så att jag därmed har upplevt berättelsen i fel ordning. Men jag tycker fortfarande att man som sagt har fokuserat på fel saker i animen och det är för mig väldigt tydligt på vilket sätt man ska välja att uppleva den här berättelsen om Alpha: genom att läsa mangan. Intressantare små historier, bättre förklaring av omvärlden, mer utforskande kring Alpha som robot och som en extra bonus slipper man dessutom musiken.

Manga:
AnimeNewsNetwork: Good, worth seeing
MyAnimeList: Good

Anime:
AnimeNewsNetwork: Weak, I wish I’d done something better with my life
MyAnimeList: Bad

Av Tomas Engström - 7 augusti 2018 16:40

Madoka Kaname och Sayaka Miki är två vanliga högstadieflickor som lever vanliga vardagsliv, ända fram tills de båda möter den kattliknande varelsen Kyuubey och utbytesstudenten Homura Akemi. Plötsligt träder de två in i en helt ny värld av magi, häxor och sorg när Kyuubey förklarar för dem att de flesta människor som i sin förtvivlan begår självmord, spårlöst försvinner eller dör under märkliga omständigheter, gör detta på grund av frön av förtvivlan som plötsligt manifesteras i vår värld och så småningom ger upphov till häxor, som i sin tur förgör allt runtomkring sig. Därför behöver mänskligheten magiska tjejer som kan se dessa frön och häxor och förgöra dem innan katastrofen är ett faktum, även om det såklart innebär en stor risk för de som axlar denna kraftfulla roll då man slåss på liv och död.

Kyuubey frågar därför Madoka och Sayaka om de vill bli magiutövare för att hjälpa till att försvara sin stad mot de häxor som ständigt hotar alla invånare, och i utbyte mot detta få uppfylla varsin önskan hur mirakulös och otrolig den än må vara. Men den nya utbytesstudenten Homura är starkt emot detta med den kryptiska förklaringen att allt inte är vad det ser ut att vara, samtidigt som deras klasskompis Mami Tomoe avslöjar sig själv som magiutövare och kämpe sedan länge tillbaka och föreslår därför att Madoka och Sayaka ska göra henne sällskap ett tag framöver, för att se vad som krävs av en för att lyckas bekämpa häxor – och till vilket pris hon själv gör det.

 
En av animevärldens mer kända berättelser är den om Madoka Kaname och de magianvändande flickorna i Mahou Shoujo Madoka Magica; en "magical girls"-serie som inte alls är lika glättig, färgglad eller komisk som det ju tenderar vara med till exempel den mest klassiska av dem alla: Sailor Moon. Skenet må bedra en smula i det första avsnittet med den jättesöta Kyuubey och hur fantastiskt han målar upp det här med att vara magiutövare och att bekämpa häxor, särskilt som det dels belönar användaren med en helt valfri önskan och dels skänker sådana fantastiska krafter – och även ett smått förändrat utseende, för självklart kommer den förvandlingen med en spektakulär liten scen och ny, fräck klädsel.


Men redan när animen visar upp den första häxan och tillika striden så förstår man att Mahou Shoujo Madoka Magica inte är som andra serier av samma genre och ju mer som visas upp och avtäcks kring själva magiutövandet, desto klarare blir det att någonting inte står helt rätt till. För så snart som vi träder in i den "andra välden" och därmed får beskåda alla dessa märkliga varelser som ingen förutom de med magiska förmågor kan se, så byter man helt den visuella stilen mot någonting så bisarrt att det gränsar till psykedeliskt. Mörka klippdockor med hackiga animationer i en svartvit värld fylld av galna skratt och rockig musik, med riktigt hårt gnuggande av fiolsträngar. Men även den vanliga världen är väldigt sparsamt tecknad, med matta färger och en högst säregen stil som liksom blandar någonting väldigt rart och flickigt med någonting desto hårdare och råare.

 
Och den här psykedeliska omgivningen, de bisarra häxorna med andra tillhörande varelser, den ständiga överhängda känslan av förtvivlan, det är det som gör Mahou Shoujo Madoka Magica så unik i sin framtoning och intressant att titta på. Jag gillar framförallt att huvudpersonerna inte bara *poff* blir magiska flickor utan det spenderas många avsnitt där man velar fram och tillbaka i sin ångest över vad beslutet innebär – ja rent utav räds det. Detta med all rätt också, eftersom livet som magiutövare är långt ifrån enkelt och framförallt inte säkert. Att försöka bekämpa häxorna ärverkligen en kamp på liv och död och där är många före såväl Madoka och Sayaka som deras klasskamrat Mami som alla har fått sätta livet till i sin kamp, varpå man helt enkelt tillsätter nyaflickor att försvara staden. Ändå lockar det farliga livet som kämpe, i Madokas fall för att det skulle kännas bra att slåss för andra människors skull, medan Sayaka främst tänker på vad hon skulle kunna göra med sin önskan – hur mycket det skulle kunna betyda för endera henne själv eller någon annan, eller både och beroende på hur hon väljer att använda önskningen.

Där har ni för övrigt ytterligare ett lager av såväl spänning som krydda till berättelsen; huvudpersonernas bakgrunder, deras relation till varandra och de olika personligheterna. Man behöver verkligen inte se många avsnitt för att förstå att det finns någonting betydligt djupare till berättelsen än magiska flickor som slåss mot onda, bisarra häxor. Det är bara lite synd att det tar så oerhört lång tid för den underliggande historien att träda fram och det riktigt missmodet tar över, utan att nu säga för mycket. Men jag hade nog aldrig själv sett färdigt den här serien om jag inte hade fått samma sak förklarad för mig innan jag började titta. För det krävs att man tar sig igenom 4-5 avsnitt innan hela berättelsen och den här alternativa världen faktiskt börjar bli riktigt intressant, och dessutom ytterligare två avsnitt för karaktärerna att utvecklas. Nu tycker jag ju förvisso att, som sagt, det är väldigt positivt att tjejerna inte bara plötsligt blir magiutövare och sedan besegrar "ondingar" till höger och vänster som om de aldrig hade gjort någonting annat. Men att intrigen är så pass trögstartad gör också att de inledande avsnitten blir lite "stå och trampa vatten", vilket förmodligen har lett till att många slutar titta – tvärsäkra på vart det hela kommer att leda och uttråkade över att det inte händer någonting dramatiskt. Men jag kan alltså utlova att slutet inte går att förutse och att dramatiska händelser kommer att ske.

 
Det känns lika omöjligt som straffbart att inte prata om det visuella och även audiovisuella i Mahou Shoujo Madoka Magica. Jag nämnde ju väldigt tidigt den så säregna stilen, de hackigt animerade klippdockorna, den svartvita världen och de fiolsträngar som genomsyrar nästintill alla musikspår i serien. Men det är också hur man arbetar med kameravinklar, hur karaktärer står placerade, hur de håller sina huvuden och armar, samt färg- och ljussättning. Musiken sätter också en grym ton på atmosfären i nästan varje scen och vad de försöker förmedla: hopp, vänskap, förtvivlan, sorg, glädje... Kort och gott är inramningen otroligt bra gjord, även om jag absolut var lite tveksamt inställd till det hela när jag hade sett det första avsnittet, men samtidigt var det också detta som kittlade mitt intresse eftersom det verkligen bidrog till att få serien att stå ut.

Mahou Shoujo Madoka Magica är en smula trögstartad och öppnar inte upp sig på riktigt förrän drygt halvvägs in genom de totalt 12 avsnitten, men när serien väl kommer igång och framförallt är på väg att avslutas så är berättelsen både intressant och riktigt spännande. Att se genren göras så mörk och blanda en berättelse om vänskap och hopp med lika stora portioner av förtvivlan och misär, har varit en väldigt underhållande resa och därtill även rent visuellt. Jag är glad över att ha tagit mig tiden faktiskt komma igenom den första halvan, trots den rastlöshet som jag emellanåt upplevde, då slutet var riktigt tillfredsställande och sådär lagom dystert.

 
AnimeNewsNetwork:
 Very good, don’t miss it
MyAnimeList: Very good

Presentation


En blogg om mitt ihärdiga anime-tittande, med grundliga redovisningar för all anime som jag ser.

Fråga mig

21 besvarade frågor

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2018 >>>

Sök i bloggen

Arkiv

Krafsare

Mina länkar

Besöksstatistik


Skapa flashcards