Alla inlägg under juni 2012

Av Tomas Engström - 11 juni 2012 13:05

Fumizuku är ett nytt universitet där man använder sig av två system som är unika för skolan och inte brukas någon annanstans i världen. Det första är ett prov som alla elever får skriva efter sitt första år och deras resultat här bestämmer i vilken klass som man hamnar, från A till F där varje klassrum och de resurser som eleverna har till sitt förfogande beror på huruvida man placeras bland A-studenterna eller F-studenterna – vilket alltså representerar den bästa respektive sämsta klassen och allting däremellan (B-E). Det andra systemet heter ”Summoned Being Exam War” och är ett sätt för klasserna att utmana varandra i klasskrig som utspelas mellan deras små frammanade alter egos, där varje liten figur är lika stark som sitt ”riktiga jag” i de olika skolämnena såsom historia, matte och så vidare – allt beroende på hur pass höga poäng som man fick på provet som skrevs. Det går således att försöka förbättra sitt lilla mini-ego genom att skriva provet på nytt för att uppnå en högre poängsumma, men om man då istället råkar prestera sämre än tidigare innebär det att figurens poängvärde försämras och således blir mindre stridsduglig i en utmaning.

Anledningen till varför man skulle vilja starta ett sådant här klasskrig är för att vinnarna (den som besegrar motståndarnas klassrepresentant) får byta klassrum med förlorarna och är alltså ett sätt för de som inte är nöjda med sin placering att försöka förbättra situationen.


Och detta är precis vad protagonisterna Akihasa Yoshii samt Yuji Sakamoto i klass F är ute efter; att klättra hela vägen upp till A-klassrummet för att där få kunna avnjuta bekväma fåtöljer, individuella laptops och en öppen bar fylld av snacks och förfriskningar. Men för Yoshii handlar det om så mycket mer än så, för i klassen går även den vackra och smarta Mizuki Himeji som placerats där endast på grund hur hon svimmade under provet och således fick 0 poäng av den fullkomligt inhumana läraren, något som Yoshii inte kan acceptera utan nu vill ställa tillrätta då Himeji absolut hör hemma i klass A.


 


Låt oss börja med att prata om just romansen mellan Yoshii och Himeji då det är väldigt mycket ”katt kring het gröt” här. Himeji råkar nämligen vara väldigt förtjust i Yoshii men är oförmögen att säga det och istället leder hennes författande av ett kärleksbrev Yoshii till att tro att hon är kär i hans barndomskompis Yuji – som i sin tur jagas av klassrepresentanten Shouko Kirishima från klass A. Och för att krydda Yoshiis komplicerade kärleksliv ytterligare så har han dessutom ännu en beundrarinna som inte vågar säga vad hon egentligen känner för honom, i form av den våldsamme Minami Shimada som Yoshii gång på gång narrar genom att prata om hur platt hon är och att man lätt misstar henne för en pojke.


För bröststorlek och näsblod, det är någonting som är minst lika återkommande i denna något tramsiga serie till romantisk komedi som alla sina kärleksdraman. Fokuset ligger lika mycket på Himejis bröststorlek som hennes kärlek till Yoshii och det stannar inte där, för i klassen har man även en megapervers kille med kamera som ständigt är framme när Minami läxar upp Yoshii utan en tanke på hur hon positionerar sig själv och sina ben. Det var kanske lite roligt att se honom först utnyttja situationen, men när han för sjuttioelfte gången ålar omkring på golvet och väser ”Miru, miru!” (jag ser, jag ser!) med kameran riktad mot särade ben och fladdrande kjolar, så känns det verkligen betydligt mer tröttsamt påträngande än skrattframkallande.


Överlag finner jag Baka to Test to Shoukanjuu vara just tröttsam och tramsig, för hos mig går inte alla liter med näsblod som sprutar till höger och vänster riktigt hem. Samtidigt försöker man ändå att vara lite Nichijou och Aakawa Under The Bridge i sitt sätt att teckna vissa scener och lägga upp komiska situationer när man kör med väldigt snabba klipp där hela situationen ändras från en scen till en annan och det är ofta som Yoshii samt Yuji samtalar med varandra då hela den tecknade stilen övergår från noggrant tuscherat och färglagt till snabbskissat i svartvitt med en blyertspenna. Detta kan jag faktiskt uppskatta då man inte på långa vägar tar det lika långt som i synnerhet just Nichijou, där humorn är så extrem att det kan bli svårt att uppskatta den (lite swing and a miss), men här är man å andra sidan väldigt sällan faktiskt rolig mer än hur en pajassituation uppstår i stil med Yoshii som förolämpar Minamis kroppsbyggnad och därefter blir påhoppad av sagda tjej – varpå ninjapervot (som han faktiskt kallas då han är så snabbt framme med sin kamera i dessa situationer) förstås dyker upp och fotograferar, tätt följt av näsblod som reaktion på vad han har lyckats se och fånga...


Det finns inte så mycket mer att säga om Baka to Test to Shoukanjuu känner jag, vilket är synd för serien ska ju trots allt i första hand handla om hela den här grejen med att eleverna kan frammana små miniatyrer av sig själva som slåss för att lyckas komma till ett bättre klassrum, men fokuset riktas väldigt snabbt på någonting helt annat på grund av hur klassen som man i huvudsak följer (alltså F där majoriteten av alla protagonister finns samlade) genom de 13 avsnitten väldigt tidigt förlorar en match och då säger skolans regler att man inte får utmana någon igen på hela tre månader. Dessa tre månader representeras av typ 8 avsnitt, så genom mer än halva serien gör eleverna helt andra saker som att bada i skolans pool (komplett med scener där alldeles för stora bröst trängs i alldeles för små badkläder) och utvecklar sina förhållanden till varandra då man bland annat får veta att Himeji är en urusel kockerska samt hur Yoshii har en storasyster med större byststorlek än Himeji och dessutom har farligt incestuösa känslor för Yoshii. Så några ordentliga strider blir det sällan, däremot sker det som sagt ofta att flickor springer i korridoren – med mer än bara deras kjolar som rör på sig.


Trist med ännu en tramsig och sexanspelande klasskomedi där tittaren får fler bröst upptryckta i ansiktet än vitsiga kommentarer från protagonisterna och när det väl skämtas om någonting så handlar det allt som oftast om någonting kroppsrelaterat, men jag antar att det finns en så stor publik av denna genre inom animevärlden att det lönar sig trycka ut flertalet serier som kör med samma koncept. Jag tillhör dock inte denna skara – och det gläder mig faktiskt.


AnimeNewsNetwork: Weak, I wish I’d done something better with my time.

MyAnimeList: Bad.

ANNONS
Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se