Alla inlägg under mars 2011

Av Tomas Engström - 22 mars 2011 19:09

Av en slump blir gymnasieeleven Tsukune Aono intagen på en skola långt bortom sin vildaste fantasi: Youkai Academy, en plats av monster för monster dit ingen människa kan ta sig såvida man inte har ett antagningsbesked, vilket Tsukunes pappa råkar snubbla över på gatan utan att veta vad det egentligen innebär – hans föräldrar blir bara så lycksaliga över att de faktiskt kan skicka iväg sin inte helt briljanta son på något slags internat utan att han behöver läsa om ytterligare ett år, så därför sätter man honom glatt på bussen som ska ta Tsukune till denna Youkai Academy och önskar honom lycka till.

Det dröjer förstås inte lång tid förrän Tsukune förstår att någonting är väldigt, väldigt fel med skolan men som tur är har man en regel som säger att alla elever och lärare är tvungna att anta mänsklig form så länge som man vistas på skolan, och får under inga som helst omständigheter avslöja sitt riktiga jag – varpå han alltså kommer undan med sin mänsklighet.


Han får också hjälp från vampyren Moka Akashiya, som liksom honom själv just ska börja på skolan, med att dölja sin riktiga identitet vilken Tsukune erkänner för henne men ändå blir accepterad av Moka eftersom han inte tycks vara som alla andra människor: hatiska mot monster. Istället uppstår en viss romans mellan de två och inte bara där, då fler av tjejerna på skolan också dras till Tsukune – kanske för att han som människa luktar så sött (enligt vissa då, andra monster avskyr förstås den doften). I vilket fall som leder detta till den ena striden efter den andra där Moka dels måste skydda Tsukunes hemlighet från att avslöjas, dels slåss för att behålla honom för sig själv.


 


Rosario to Vampire är en typisk barnslig skoldramaserie med så kallade ”maktkamper” som är över på allt från 30 sekunder upp till två minuter. Det viktiga i den här animen är egentligen inte Tsukunes kamp att försöka klara sig i skolan utan att bli avslöjad, utan tonvikten ligger snarare på alla tjejer runtomkring honom. Det är den ena trosavslöjande vinkeln efter den andra på det mest tröttsamma ecchi-viset man kan tänka sig och hade serien varit längre än bara 13 avsnitt så skulle jag ha behandlat den precis som jag gjorde med Ah! My Buddah! och bara ignorerat att se den färdigt, men nu kände jag att jag lika gärna kunde få det överstökat eftersom jag ogärna har anime i bagaget som jag inte ”klarat ut”.

Men allvarligt talat, jag förstår mig verkligen inte på de personer som kan se sånt här och verkligen tycka att de får ut någonting av det. Jag vet inte när jag senast såg en anime där den mörkröstade mannen som under ”sexiga” scener faller in med ett långsamt ”Oooh yeaaaah!” gjorde sitt framträdande, men jag har då verkligen inte saknat detta och trodde att jag skulle bryta ihop när det så oundvikligt slutligen dök upp i Rosario to Vampire (lyckligtvis hör man det endast tre gånger under de 13 avsnitten).


Om man plockar bort alla fruktansvärda ecchi-scener från den här serien blir den väl okej att se, det är som sagt ett ganska barnsligt drama det rör sig om och Moka är sitt söta yttre till trots en övermäktig vampyr som utan problem klarar utav alla motståndare som kommer mellan henne och Tsukune – vilket gör striderna lika förutsägbara som tråkiga. Men som den är nu i sitt befintliga, perversa skick så sjunker betyget av den anledningen och jag häpnas över hur serien faktiskt har fått en andra säsong med lika många avsnitt som dessutom är 5 minuter längre vardera...


Nej tack, efter att ha sett någonting sådant här måste jag nu få skölja ur huvudet med en riktigt bra serie. Betyget på AnimeNewsNetwork.com blir: Weak, I wish I’d done something better with my time.

ANNONS
Av Tomas Engström - 20 mars 2011 12:25

     


Ichinomiya Kou är perfekt. Han ser bra ut, han spelar flertalet instrument, han är allmänt enormt begåvad och redan vid 20 års ålder driver han ett eget, framgångsrikt företag. Allt detta beror på Kous far som står bakom Ichinomiya Imperiet med diverse affärsverksamheter och som sedan Kou var ett litet barn har lärt honom att det inte finns någonting i livet som är gratis, utan vill man ha någonting får man arbeta för det och man ska heller aldrig förlita sig på någon annan än en själv – att be om hjälp är det fulaste man kan göra.

Så när Kou en dag promenerar över Arakawa-bron, blir bestulen på sina byxor av ett par ungdomar som därefter hänger upp dem på en av stålbalkarna och en ung tjej som sitter där och fiskar erbjuder sig att hjälpa Kou att få tag i byxorna, nekar han förstås hennes hjälp och börjar klättra uppför balken på egen hand. Ett snedsteg senare faller Kou ner i vattnet under bron – med den trasiga stålbalken över sig, uppgiven och redo att möta döden. Men flickan på bron dyker förstås ner i det kalla vattnet och räddar honom, vilket Kou väl uppe på land igen absolut inte kan acceptera om han inte får chansen att avbetala sin skuld direkt på plats. En enkel femma kan tyckas, Kou är ju trots allt en framgångsrik affärsman som har råd med allting! Flickan, vars namn är Nina, önskar sig dock detta: att Kou stannar och gör henne sällskap, som vore han hennes älskare, under bron där hon visar sig bo...


Och så börjar en otroligt märklig saga fylld av konstiga karaktärer som också bor under Arakawa-bron – vilken rymmer ett mindre samhälle. Här finns bland annat en egenbyggd kyrka med en jättepräst utklädd till nunna som kallar sig för ”Syster” och är före detta (skjutgalen) soldat, en rockstjärna med just en stor stjärnmask på huvudet som har tröttnat på idollivet och hellre sjunger sin egen musik trots att han skriver urusla låtar, samt en man i full kappa-mundering (legendarisk vattenvarelse från japanska folksägner) som är den utnämnde borgmästaren av samhället, med flera andra karaktärer.


Arakawa Under the Bridge har regisserats av Akiyuki Shinbo och det tog verkligen inte många minuter att se detta i seriens visuella stil och många plötsliga klipp samt märkliga övergångar. Senast jag såg någonting som den här mannen sytt ihop var Bakemonogatari, som jag ju inte var helt förtjust i, men Arakawa Under the Bridge är klart mildare för ögat att titta på och framförallt är själva intrigen betydligt mer rolig och intressant, med galna upptåg och karaktärer som dessutom är lätta att tycka om.


Den härliga sinnesstämning som denna anime lämnar efter sig i form av glädje och mys när Kou försöker reda sig i sitt nya liv tillsammans med Nino, får mig att tänka en smula på Kimi ni Todoke och då liksom nu gläds jag åt att det finns ytterligare en säsong som jag kan få avnjuta någon gång i framtiden. Således delar jag även ut samma betyg på AnimeNewsNetwork.com vilket blir: Excellent, should be in anyone’s collection.

ANNONS
Av Tomas Engström - 18 mars 2011 18:46

  


Sword of the Stranger är regisserad av Masahiro Andou och kretsar kring en namnlös svärdsman samt den pojke han råkar på som lever tillsammans med sin hund i ett gammalt tempel på den mat de lyckas stjäla åt sig från den närliggande byn. Efter ett plötsligt överfall av okända män blir den unge Kotaros hund skadad av en giftpil och då barnet inte vet vad det ska ta sig till, ber han svärdsmannen om hjälp att föra Kotaro och hans hund till närmaste stad där det förhoppningsvis finns medicin att få tag på.


Svärdsmannen accepterar uppgiften - utan att veta hur kejsaren Ming från Kina har sänt ut ett antal soldater och specialtrupper att söka reda på pojken, vars blod man är ute efter för att kejsaren ska kunna få evigt liv enligt en gammal sägen.


Den här filmen behandlar egentligen tre historier; vi har pojken med sin hund som är jagade av Mings män, svärdsmannen som plågas av grymma minnen från ett gammalt krig där han deltog innan han bestämde sig för att aldrig mer dra sitt svärd, och så en korrupt landsherre som tar emot "besökarna" från Kina men egentligen inte har för avsikt att samarbeta utan mest bara är nyfiken på vad det är som driver den kinesiske kejsaren att jaga en sådan liten pojke och därefter försöka använda den informationen mot Ming.


Actionfylld utan att kännas överdriven är detta en av de absolut bättre animes jag har sett som utspelar sig under den här perioden där det är krig och katanas inblandade. Storyn är en intressant sådan och det händer hela tiden saker på olika håll utan att man för den delen tappar bort sig någonstans bland alla nyckelpersoner. Animationerna är dessutom suveränt gjorda och i synnerhet just svärdsstriderna är en riktig fröjd för ögat att se. Visst faller en del lemmar till marken när filmen kulminerar mot slutet då alla sidor drabbar samman, men mängden blod känns helt naturlig och många av de våldsammaste scenerna är liksom milt censurerade av att kameran fokuserar någon annanstans just som en person får det dräpande slaget eller någonting avhugget och istället ser man endast blodet som skvätter eller den livlösa kroppen efteråt.


Roligast av allt är just känslan som infinner sig efteråt av att som sagt ha fått uppleva en actionfylld svärdsanime där inget av det som skedde var vidare överdrivet utan bara snyggt och häftigt. Som en välproducerad hollywoodfilm men utan de extra explosionerna som kommer bara av att huvudpersonen så mycket som tittar på en bil för att den plötsligt ska explodera upp i luften och snurra runt ett dussin varv.


Väl rekommenderad till alla som uppskattar anime sätter jag 8/10 på IMDB samt fyller i följande på AnimeNewsNetwork.com: Excellent, should be in anyone’s collection.

Av Tomas Engström - 16 mars 2011 10:22

I en värld där de dödas själar förvandlas till stenböcker vars liv man sedan kan läsa genom att röra vid en sådan bok, existerar en organisation som kallas Armed Librarians som med sina psykiska krafter ser till att skydda dessa böcker och samla dem på ett och samma ställe – nämligen sitt egna högkvarter Bantorra Library. Serien handlar i mång och mycket om deras kamp mot Shindeki-kyrkan som mer eller mindre är en ond sekt vilka hjärntvättar människor till att inte längre tro att dem är mänskliga och sedan utnyttjar dessa för att komma åt Armed Librarians, för det mesta genom att implementera bomber i deras kroppar och sedan utlösa dessa när AL kommer för att försöker rädda dessa så kallade ”Meats”.


    


Tatakau Shisho (Armed Librarians : The Book of Bantorra) hade verkligen sina upp- och nedgångar. Det kändes inte helt lätt efter de första tre avsnitten där historien verkade intressant till en början med hela själböcker-grejen men sedan blev smått förvirrande med massor av uttryck som man inte begrep någonting av och heller inte fick förklarat för sig (jag har fortfarande ingen riktig koll på vad exakt en ”True Man” innefattar). Tacksamt nog utgjorde denna förvirrande del endast de första fyra avsnitten varpå en ny historia påbörjas som var betydligt mer intressant att följa - och så även de nästkommande 20 avsnitten. Därefter blev det väldigt förvirrande igen i slutet av serien med väldigt märkliga händelser, tillbakablickar, nya karaktärer som gjorde entré och nyckelkaraktärer som dog men ändå inte...


Hade hela serien gått på som den började och även avslutades hade jag mest troligt aldrig orkat traggla mig igenom de 27 avsnitten, men nu är jag ändå hyfsat glad över att ha gjort just detta. För trots att det brast en hel del i början och slutet så var mitten tillräckligt underhållande för att helhetsupplevelsen ska kännas mer bra än dåligt - även om ett slut som man knappt förstår naturligtvis aldrig kan lämna en riktigt tillfredsställd.


AnimeNewsNetwork.com: Good, worth seeing.

Av Tomas Engström - 6 mars 2011 18:05

  


5 Centimeters Per Second eller Byōsoku Go Senchimētoru är en film av Makoto Shinkai och handlar om den närhet som Tano Takaki samt Shinohara Akari känner för varandra, men som med tiden gradvis försvinner på grund av deras familjer och det hela börjar efter högstadiet när Akari plötsligt flyttar från staden en bra bit nordöst till Iwafune. Filmen är indelad i tre kapitel där det första, Cherry Blossom, handlar mycket om tillbakablickar som skildrar huvudpersonernas barndom och hur Takaki bestämmer sig för att göra en lång tågresa genom landet för att hinna träffa Akari en gång - innan hans familj flyttar till Kagoshima vilket ligger långt ner i sydvästra Japan.


Del två heter Cosmonaut och är centrerad kring Takaki som nu går på sista året i gymnasiet i Tanagashima - nära öns rymdcentrum. I hans klass finns en tjej som heter Kanae Sumida som har varit förälskad i Takaki ända sedan han blev förflyttad dit, men aldrig vågat säga någonting till den till synes alltid så tankefulla och smått bekymrade pojken som ofta ses med sin mobiltelefon i handen - mailandes till någon som alla säger är någon tjej i Tokyo som han håller kär.


Det sista kapitlet väljer jag att inte beskriva eftersom jag inte vill förstöra filmupplevelsen :) 5 Centimeters Per Second handlar alltså om två personer och deras kärlek till varandra som inte riktigt kan få växa på grund av det fysiska avståndet mellan de båda och hur detta påverkar deras uppväxt.


Regissören Makoto Shinkai har även gjort The Place Promised in Our Early Days som jag såg under 2010 och han gör verkligen speciella filmer den här mannen, filmer som är bra på att beröra och skildrar verkligheten på ett lite halvgrymt sätt. För 5 Centimeters Per Second är verkligen ingen humoristisk film, som ni kanske också förstår, utan tvärtom rätt sorglig samt en smula gripande.

Vilket är bra för humor i anime finns det ju ändå gott om i form av diverse serier :)


Som sagt, en gripande film. Karaktärerna, tecknarstilen, atmosfären - allting berör under den timme som det tar att gå igenom de tre kapitlen och efteråt är man såväl lite smått frustrerad som både ledsen och på något sätt ändå kanske även glad inombords. Det sistnämnda mest från upplevelsen över att ha sett en riktigt bra film.


På IMDB rankar jag denna en 8:a och hos AnimeNewsNetwork.com blir det: Excellent, should be in anyone’s collection.

Av Tomas Engström - 2 mars 2011 22:09

När jag nu senast fick lägga den mediokra Trinity Blood bakom mig tog jag beslutet att det var dags för Bleach att återfå min uppmärksamhet - när jag ändå ligger en sisådär 50 avsnitt bakom p.g.a hur hårt jag har gått på att plöja undan färdiga serier istället under närmare ett års tid. Och det känns riktigt bra, för det är alltid så att när jag väl återupptar den här evighetsserien så blir jag påmind om hur makalöst bra den är och sugs direkt in på nytt i historien och universumet.


Men jag har ändå tagit mig tid att klämma in någonting helt annat mellan avsnitten, en anime som verkligen inte kunde vara kortare än så här:


  


Pale Cocoon är ett ensamt, stackars avsnitt på 23 minuter som jag tror gjordes enbart som ett bidrag till Sapporo International Short Film Festival and Market (SAPPORO Short Fest) för fem år sedan, vilket är verkligen tråkigt då det här visar sig vara ett enormt välgjort och högst intressant avsnitt.


I Pale Cocoon har mänskligheten sedan länge övergett den numera helt förstörda planetytan och det är förstås just vårat eget fel att den slutligen blev obebodd efter all nedskräpning, exploatering och krigsföring under årens lopp. Istället har man flyttat in i en artificiell koloni - som en slags kokong som hänger ovanför marken. Här inne arbetar man bland annat med att försöka skapa sig en bild av hur det var förr genom att hämta korrupt data som finns lagrat i en enorm databas och försöka återskapa så mycket som möjligt av det.

Ura är en av få som jobbar kvar på avdelningen "Archive Excavation Department" där man har just denna arbetsuppgift och anledningen till varför det numera är ett sådant ensamt arbete är helt enkelt på grund av den plågsamma kunskapen om en värld som en gång var så vacker som uppdagas i och med att mer och mer data återskapas.

En dag snubblar Ura över en gammal inspelning som får honom att se på den värld han lever i med helt andra ögon...


Som sagt, en riktigt fantastisk anime eller rättare sagt ett fantastiskt avsnitt och det är verkligen synd att det inte blir mer än så här, för själva historien som berättas här är intressant och Pale Cocoon är riktigt snyggt gjord också. Varför man inte spinner vidare på denna anime vette gudarna, men jaja, nu får man helt enkelt nöja sig med de 23 minuter som finns och försöka insupa varje bildruta under den tiden.


AnimeNewsNetwork: Excellent, should be in anyone’s collection

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se