Alla inlägg under mars 2018

Av Tomas Engström - Måndag 19 mars 12:18

Jag får ursäkta att bloggen har varit så pass tyst och inaktiv nu under en hel månad, men detta beror på att jag för närvarande bara följer vinterns aktuella serier - som ju är på väg att lida mot sitt slut nu med bara 1-2 avsnitt kvar per serie. Vilket förstås också innebär att flödet här på bloggen snart kommer uppdateras likt ett antänt smatterband, när jag skriver recension på recension. Därefter väntar dock en viss tystnad ånyo eftersom jag har semester och dels åker söderut inom landet, dels till Japan igen! Men när jag bor i Japan kommer jag förstås att fortsätta titta på anime emellanåt, så det bör komma en eller två recensioner även då.


Hursomhelst, vad som plötsligt slog mig häromveckan var hur pass länge sedan det var jag köpte min Kindle Paperwhite och att jag ju avslutade den recensionen med att skriva "jag kommer kanske med ytterligare en utvärdering längre fram". Med tanke på att inköpet och recensionen skedde för 8 månader sedan är det kanske på tiden att jag nämner någonting mer om detta :P


 

Och jag har faktiskt spenderat väldigt mycket tid med min Kindle på senaste, främst för att kunna läsa vidare i Hakaijuu utan att behöva beställa fysiska böcker och betala frakt för detta. Till en början var planen faktiskt att avsluta serien efter volym 12 eftersom den story arc jag hade följt plötsligt fick ett avslut, och ett väldigt bra sådant också. Men nu när manga överlag är så pass lättillgängligt för mig tack vare min Kindle, kunde jag inte låta bli att återuppta läsandet då jag var nyfiken på vart man skulle ta storyn - och blev så pass positivt överraskad av svaret att jag fortsatte. I dagsläget har jag läst 20 volymer och har därmed bara en kvar, vilket känns väldigt roligt och jag hade nog aldrig kommit mig för att fullfölja den här mangan om det inte vore för just min Kindle.


Vad mer som min Kindle har varit väldigt bra på att göra är att rekommendera mig ny manga att läsa, och även hjälpa mig att utforska serier på egen hand. Det förstnämnda skrev jag ju om redan i juli efter inköpet, eftersom Amazons japanska e-butik direkt började föreslå titlar baserat på dels vad jag redan hade börjat läsa, dels vad jag knappade in i min profil att jag gillade. Men jag har även snappat upp titlar från helt nystartade animeserier och surfande på forum etc, serier som jag med ett par enkla knapptryck kan skicka ett provexemplar av till min Kindle – för att utvärdera ifall mangan är läsbar på originalspråket eller ej.


 

Jag ska faktiskt ärligt säga, på tal om "läsbart" och "originalspråk", att jag ännu inte har använt e-bokläsaren till någonting västerländskt alls. Ingen översätt manga eller ens vanliga böcker, bara japansk manga. Och det har främst att göra med hur besvärligt det känns att behöva växla mellan olika konton och regioner för att få tillgång till brittiska eller amerikanska Amazon. Förvisso kan jag ju alltid bara mata in nedladdade serier via USB, men lättillgängligheten av att snabbt och enkelt gå in på Amazons egna butik... Det är bara så enkelt att göra ett köp, och dessutom väldigt billigt eftersom en manga på japanska bara kostar mellan 30-40kr – att jämföra med de många gånger dubbla priserna i USA (brittiska Amazon säljer inte ens manga till Kindle utan hänvisar istället till den amerikanska butiken).


Annars har jag ingenting att klaga vad gäller upplevelsen och användandet under dessa 8 månader. Det enda är väl i så fall att jag till och från fortfarande kan ha svårt för att tyda kanji pga skärmens storlek, som ju är aningens mindre än en sida i en fysisk manga. Men det här händer inte ofta och jag skulle förmodligen ha mycket lättare för att se rätt kanji om jag bara var bättre bevandrad i just kanji-träsket – för att kunna identifiera tecknen, något som jag har arbetat väldigt mycket med det senaste året och detta har absolut gett resultat.

Men jag är verkligen riktigt glad över köpet och nu när jag åker till Kyoto i april så kliar det absolut i fingrarna att göra den uppgradering som jag pratade om i juli: från Kindle Paperwhite till den nylanserade Kindle Oasis, som idag dessutom har ersatts av en snäppet vassare modell – med lite större skärm som extra grädde på moset, utan att för den delen väga med än min Paperwhite.


 

Kort och gott fortsätter jag att varmt rekommendera en Kindle Paperwhite till dem av er som vill läsa manga och särskilt om det "bara" är på engelska, eftersom skärmstorleken absolut begränsar läsupplevelsen av det lilla jag har sett och även visade upp i min recension från i somras. Smidig att bära med sig är den också och detta bidrar till att jag gärna slänger ned den i min axelväska när jag ändå ska iväg ned på stan med en fikapaus inplanerad. Känner heller fortfarande inte alls av att den skulle vara tung att hålla i, utan vilar tvärtom väldigt bra i handen och i synnerhet efter att ha köpt ett skal med lock - vars vadderade insida blir riktigt bekväm att hålla mot handflatan när jag viker det bakåt mot skalets baksida.

ANNONS
Av Tomas Engström - Torsdag 8 mars 12:31

Alzano Imperial Magic Acadamy är en av världens mest framstående magiskolor där ambitiösa, unga studenter tränar för att bli kompetenta magianvändare. Två av dessa som besitter lika mycket potential som energi är den något bistra adelsflickan Sistine och hennes betydligt mer lättsamma, naiva halvsyster Rumia – bägge lika entusiastiska över att få vidareutveckla sina förmågor på denna omtalade akademi!


Men när deras berömda favoritlärare plötsligt tar avsked från universitetet och blir ersatt av en till synes lat, likgiltig och oengagerad ung kille vid namn Glenn Radars, som ingen i klassen känner igen namnet på, förfaller deras idylliska skolliv. Kan det ändock vara så att Glenn faktiskt har fått sin nya, prestigefyllda position på grund av sin tidigare position – som han bara inte vill prata med någon om? Denna intressanta fråga tvingas dock hänga kvar i luften när ett skändligt samfund plötsligt sätts i rörelse och placerar såväl Sistine som Rumia och Glenn i en farlig situation.


   

Jag minns precis vad det var som fick mig att faktiskt skriva upp Akashic Records of Bastard Magic Instructorpå min lista över animeserier jag vill se: min vän Martin skickade en GIF från en anime där en mörkhårig kille råkat placera sig i den ack så förekommande sitsen (inom anime) där protagonisten öppnar fel dörr vid fel tillfälle och får syn på en massa halvnakna tjejer, som givetvis skriker högt och sparkar rumpa så att sagda protagonist flyger all världens väg. Skillnaden i den här scenen var att personen för en gångs skull inte började ursäkta sig eller försökte förklara att han inte hade sett någonting och att allting var ett stort missförstånd. Istället kungör den här karaktären att han inte är det minsta ångerfull och inte har för avsikt att i panik försöka stänga dörren, utan tar tillvara på tillfället att låta synen etsa sig fast på hornhinnorna!


Och det här älskade jag att få se, just komiken i det hela och den så oväntade upplösningen – att inte låta en så klassisk incident få samma sedvanliga inledningen som avslut. Det byggde upp vissa förväntningar på såväl karaktären som tonen på serien, förväntningar som jag såg vissa tendenser av att kunna leva upp till i det första och andra avsnittet – men som tyvärr avtog därefter. För Akashic Records of Bastard Magic Instructor är enligt mig en ganska rörig och osäker serie som inte riktigt vet vad den vill vara och just vilken ton den vill ha. Den kan vara jättemörk, den kan vara jättetramsig, den kan vara lite pervers, den kan kännas ganska mainstream magiserie, den kan kännas någorlunda vuxen och intressant, den kan ha betoning på action, den kan ha betoning på drama... På det stora hela lämnar den efter sig ett ganska tramsigt intryck med en likgiltig story som inte bjuder på mycket spänning, med likgiltiga karaktärer.


 

Som sagt, det började rätt bra i och med det första avsnittet när serien verkligen lyckades fånga mig med såväl sina karaktärer som sin premiss: en till synes slapp, ung spoling som ogärna anstränger sig, men uppenbarligen döljer väldigt mycket kunskap och skicklighet inom sitt magiyrke, med två kvinnliga protagonister som sina lärjungar som även de verkar lite speciella och potentiellt döljer någonting. Nivån på skämten och de många komiska scenerna kändes också bra, där många av dem fick mig att le eller rent utav skratta. Men det blir bara tråkigare och tramsigare efter det, framförallt sticker serien inte längre alls ut på samma sätt som den gjorde till en början och det är precis likadant för protagonisterna. Glenns "coola" attityd svajar lika mycket som Sistines pondus och hon pendlar mycket mellan att vara helt hjälplös till väldigt kompetent. Vad jag framförallt sitter och stör mig på är de där jäkla kattöronen som man prompt ska envisas med att avbilda, som uppenbarligen bara är en dekorativ grej som hör ihop med det hårsmycke hon bär men likväl ändå justeras en smula efter hennes känslouttryck.


Men men, jag kan förstås inte haka upp mig på detaljer och attiraljer. Vad jag däremot kan sitta och legitimt beklaga mig över och låta påverka mitt omdöme är hur förminskad jag känner att stackars Sistine blir med jämna mellanrum, och att hannes karaktär aldrig riktigt utvecklas. Men det får å andra sidan inte någon i den här serien göra, vilket också är anledningen till varför jag fortfarande inte ens har nämnt Sistines bästa vän och tillika halvsyster Rumia. Hon har ett lite tragiskt förflutet och är egentligen rikets prinsessa, som övergivits av sin mor för att Rumia besitter magiska krafter som behöver hållas hemligt från ett ondskefullt samfund för att inte bli utnyttjad. Men det händer väldigt lite som har med detta att göra, liksom Sistines egna lite halvt sorgliga bakgrund om vad som driver henne till att gå i magiskola. Överlag känns seriens alla berättelsetrådar både spretiga och inte vidare noggrant genomtänkta eller välplanerade, att de liksom är tänkta att faktiskt fylla en funktion mer än där och då i det specifikaögonblicket. Man introducerar med jämna mellanrum nya protagonister och mer än hälften av gångerna är dessa karaktärer dessutom ondskefulla och har ena foten i omnämnda, ondskefulla samfund. Det gör serien väldigt intetsägande och jag slutade bry mig om såväl karaktärerna som deras berättelser redan efter halva säsongen, samt anklagade varje ny karaktär för att var genomrutten – och fick rätt majoriteten av gångerna.


 

Akashic Records of Bastard Magic Instructor har gjort mig riktigt besviken och lämnat en något bitter eftersmak på grund av vad jag tyckte att serien utlovade, till skillnad från vad den faktiskt levererade. Flertalet tråkiga historier som inte riktigt knyter an till någonting alls, utan mer bara verkar försöka bygga upp inför den andra säsongen – om knappt ens det. Karaktärer som pendlar mellan att ha någonting intressant att berätta till att vara ett tomt och hjälplöst skal. Antagonister som är typiskt onda och extremt genomskinliga. Serien tar aldrig riktigt skruv då avsnitten inte känns vidare sammanflätade och jag är, sorgligt nog, väldigt glad över att säsongenen bara var 12 avsnitt lång, för det innebär att jag snabbt har kunnat lämna den och gå vidare till någonting som kan bättre leverera...


AnimeNewsNetwork: So-so, it didn’t grab my attention

MyAnimeList: Average

ANNONS
Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se