Alla inlägg under juni 2017

Av Tomas Engström - 30 juni 2017 12:52

Kiss Note kallas den anteckningsbok som används av kärlekens änglar för att få två personer att omedelbart bli kära i varandra – om de utbyter en kyss, oavsett omständigheter och kön. När ängeln Guri ska utföra sitt jobb råkar hon dock stava fel på en av personerna som hon försöker få ihop, vilket gör att gymnasieeleven Aino Seiji nu istället måste kyssa någon inom 24 timmar för annars dör Guri!


Hon lyckas övertala Aino att kyssa sin klasskamrat Hiyama som han alltid har varit kär i och vips är de två ett lyckligt par, men när det kommer fram att Aino redan har kysst Guri – på grund av ett missförstånd med hur reglerna för en Kiss Note fungerar – visar Hiyama en väldigt oväntad svartsjuk och psykotisk sida. Omständigheterna blir inte bättre av att Guri då plötsligt beslutar sig för att även skriva in sitt eget namn bredvid Aino och Hiyama i anteckningsboken, eftersom hon tror sig ha blivit kär i Aino för sitt omtänksamma sätt när han försökt hålla Hiyama från att mörda Guri.


 

Renai Boukun, eller Love Tyrant som den har översatts till, var ju en av de serier som började sändas i vintras och som jag då hade svårt att bestämma mig för huruvida den var okej att fortsätta titta på eller ej! För det här är helt klart bland det mest opassande jag har sett, men också bland det mest underhållande. Påtvingad kärlek oavsett kön, skamlösa förslag, våldsamt knivhuggande och stora portioner komik. Efter ett par avsnitt bestämde jag mig verkligen för att jodå, det här var faktiskt en rolig serie på riktigt men jag förstår att seriens mottagande har varit ganska blandat, om än mer positivt än negativt. Men den ganska tramsiga historien, de extrema händelserna, de väldigt unika (läs: konstiga) karaktärerna och den mjuka, lite pastellfärgade stilen är verkligen inte för alla.


Jag hade i alla fall brutalt roligt åt Guris försök att lära sig förstå vad kärlek verkligen är och således kunna utföra sitt jobb lite mer ordentligt än bara tänka "oh, de där två killarna vore det jättekul att sammanföra!". De fem huvudpersonerna, varav fyra är tjejer, skiljer sig väldigt mycket från varandra i personlighet och känns alla som riktiga karaktärer. Eller ja, så mycket karaktär som de nu kan ha eftersom det framförallt är Aino som serien verkligen kretsar kring – och så även de fyra tjejerna. Så, det är praktiskt taget en harem-serie men jag tycker att denna har mycket mer hjärta och själ än vad de brukar.


 

Renai Boukun är väl värd att kika på två eller tre avsnitt av och därefter bestämma sig för huruvida man klarar av alla galenskaper, harem-vibbarna och de så många opassande scenerna. I bästa fall har man 12 avsnitt av en tokigt tramsrolig skrattfest framför sig. I värsta fall har man kastat bort uppemot en timme och fått se samt höra saker som inte går att tvätta bort från minnet. Jag skulle säga att det är värt den uppoffringen ;) En lättsamt skön och passande tecknarstil, galna karaktärer, galen humor och en lagom längd på alltsammans.


AnimeNewsNetwork: Good, worth seeing

MyAnimeList: Good

ANNONS
Av Tomas Engström - 12 juni 2017 12:08

Hinako är uppväxt på landet i en trygg, fridfull miljö med fler djur än antalet grannar, vilket får henne att känna sig både nervös och klumpig när hon behöver vara social och undviker därför gärna att försätta sig i de situationerna. Men efter att ha sett en teaterpjäs och blivit alldeles tagen av skådisarnas sätt att kunna agera sig så uttrycksfullt inför en publik, bestämmer sig Hinako för att studera i den myllrande storstaden Tokyo. Planen är att gå med i skolans teaterklubb så snart som möjligt för att därigenom kunna utveckla sina sociala färdigheter.


Dessvärre visar det sig att klubben har lagts på is på grund av att dess ordförande för närvarande är bortrest, men Hinako får då som förslag att istället bilda en egen studiecirkel – tillsammans med de personer som hon alldeles just har hunnit lära känna genom sitt boende!


 

Hinako Note har förvisso inte sänts färdigt riktigt ännu, med 10 av 12 planerade avsnitt ute, men jag vill ändå få uttrycka mina tankar redan nu eftersom de absolut inte kommer att kunna förändras av de två sista avsnitten. I våras hade jag ju ganska stora förhoppningar om denna efter att ha sett de första avsnitten och fått en "feel good"-känsla av hela serien, som just slice-of-life genren tenderar vara. Premissen är söt, karaktärerna är söta, stilen är söt... och häri låg ju även min första farhåga. skrev jag att chibi-stilen som man väldigt flitigt växlar mellan skulle kunna bli för mycket i längden och tyvärr är det också precis på det viset. Min vän Martin som jag upptäckte serien tillsammans med, hoppade av serien redan efter 5 avsnitt för att den blev alldeles för sockersöt med alldeles för lite substans.


Och det är faktiskt också helt sant. Till en början känns karaktärerna väldigt roliga, har någorlunda unika och väldigt färgstarka personligheter och allt ståhej påminner om humorserien Lucky Star, men inte riktigt lika utflippad eller vild. Det är dock nästan så att skaparen och animationsstudion borde skämmas lite eftersom här finns karaktärer som är så otroligt snarlika de från just Lucky Star, och hela introt med sitt visuella upplägg och sin musik bara förstärker den bilden. Problemet är att Hinako Note snabbt tappar grepp om sig självt och blir en enda stor röra där det enda som i slutändan ska hålla kvar tittarna är just chibi-stilen och allt gullegullande ("moe" i överflöd).


 

För mig räcker inte detta. Alls. Speciellt inte när man dessutom är så inkonsekvent med allt och även allmänt dålig på att följa upp saker. Ta karaktären Kuina Natsukawa som exempel: i det första avsnittet blir det omedelbart etablerat att den här tjejen fullkomligt älskar böcker, till den grad att hon rent utav river ut sidor och äter upp dem! Det här är något som både Hinako och vi ser direkt när Hinako kliver in i det café/gästhus där hon ska bo, och genom avsnittet finner hon att flertalet böcker på det här stället har utrivna sidor – som då givetvis har blivit uppätna av Kuina. Men det här är också den enda gången genom de till dato 10 tillgängligaavsnitten som man gör en grej av det! Faktum är att Kuinas etablering som bokmal fullkomligt försvinner därefter – hon läser inte ens böcker eller omger sig med dem, det är som om hon helt plötsligt bara tappar allt intresse för läshobbyn...


Och detta är alltså inte det enda som man är inkonsekvent med och bara lämnar bakom sig. Hinakos huvudsakliga mål med att flytta till Tokyo och studera här är också väldigt svajigt. Teaterklubben på skolan har som sagt tillfälligt upplösts men Hinako själv uppmanas att ta tag i det hela, med sina nya vänner (kollektivkamrater) som medlemmar. Det här kommer att hända, så småningom, men det går verkligen inte snabbt framåt och jag känner mig uttråkad av det man försöker fylla ut avsnitten med. Till och från är det som att Hinakos till en början så starka känslor för teater och viljan att genom skådespeleriet lyckas bli mer socialt kapabel, är lika flyktig som Kuinas kärlek till böcker. När man så äntligen kommer till skott på riktigt och faktiskt får göra ett framträdande, ja då försvinner allt i glömska igen och i nästa avsnitt åker man till stranden istället... För ni vet, vad vore väl en anime med 100% söta flickor utan ett ordentligt strandavsnitt där vi får se alla karaktärer i badkläder?


 

Så var det det här med stilen också. Om humorn ändå bara hade legat på en annan nivå och allting inte handlat om att försöka måla upp samtliga personer som nå slags gulliga dockor med överdrivna ansiktsuttryck och som blir upprörda över minsta lilla struntsak – för att det ska se sött ut, i synnerhet när de andra tröstar dem som får ett emotionellt utbrott. Och allt det här sker alltid i chibiformat; när man alltså förvandlar de förhållandevis normala proportionerna till jättehuvuden med knappögon och förenklade små kroppar, utan ordentliga händer och med pinnben som saknar fötter. Det kan absolut vara roligt och det kan absolut se sött ut – i små rimliga doser, eller om man åtminstone har det som den utvalda stilen för en serie som man då är konsekvent med att använda. Men här blir jag dels väldigt trött i huvudet av att se dem växla mellan de två olika stilarna ungefär sjuttioelva gånger per avsnitt, dels finns det liksom ingen behållning kvar i vad som annars faktiskt kan vara lite charmigt, när en person blir tecknad i en helt annan stil på grund av att han eller hon känner sig förargad, förnärmad eller vad det nu är för känsla som ska förstärkas.


Men det här går också hand i hand med vad serien i slutändan egentligen handlar om: absolut ingenting... Det ska vara glada, klämkäcka sötflickor som säger roliga saker, gör roliga saker, trissar upp varandra och försätter sig själva – medvetet eller omedvetet – i obekväma situationer samtidigt som de ser jättesöta och gulliga ut. Borta är den röda tråden som i de första avsnitten höll ihop såväl anledningen till varför Hinako flyttat till Tokyo, som de olika karaktärernas personligheter. Synd eftersom deras tokerier inte är så pass underhållande att det kan fylla ut hela avsnitt, till skillnad från Lucky Star.


 

Hinako Note är inget annat än en ganska tramsig om än harmlös slice-of-life utan någon egentlig mening. Det märks snabbt att serien bara existerar för att försätta karaktärerna i "komiska" situationer som man blåser upp genom att teckna alla som chibis. Och det räcker verkligen inte långt för mig, inte när serien håller på så här pass länge. Det är roligt och sött i de första avsnitten men sedan blir det alldeles på tok för mycket av det "goda" och när ingen av karaktärerna är särskilt jordnära eller ens konsekventa i sina handlingar och tankar, så finns det egentligen ingen anledning kvar att ens titta på serien såvida man inte är ett enormt fan av moe och chibis. Såhär långt in i serien kommer jag ändå att avsluta vad jag har påbörjat, men har sedan länge slutat hoppas på att man ska lyckas hitta tillbaka till vad som började som en väldigt rar och charmig serie med lagom mycket sötma och en faktisk historia att följa.


AnimeNewsNetwork: Not really good, but not a total waste either

MyAnimeList: Average

ANNONS
Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se