Crest of the Stars är en sci-fi-anime som trots ett väldigt gammaldags utseende inte är äldre än 1999, då denna serieadaption påbörjades med de 13 avsnitt som just Crest of the Stars innehåller och som jag har hunnit se ett par stycken av vid det här laget. Baserat på en trilogi av noveller skrivna av Hiroyuki Morioka i mitten på 90-talet, handlar denna om hur mänskligheten på Martine en dag blir invaderad av den alviska rymdrasen Abh som kräver att få kontroll över invånarna på planeten - någonting som folkets kejsare till deras stora förvåning faktiskt går med på, i utbyte mot att han får en plats i Abh-societeten.

Kejsarens son och därmed också Martines prins, Jinto, var bara en liten pojke när allt detta hände och har under de sju år som nu har passerat sedan dess fått lära upp sig allt om Abh-samhället som nu är en del av vardagslivet för människan, även om de inte är vidare omtyckta eller på långa vägar accepterade av alla. På väg till sin militärträning och under eskort av Abh-prinsessan Lafiel blir deras skepp plötsligt utsatta för en gemensam attack från fyra av de största nationerna, vilka har format en allians för att störta Abhs regerande och snart bryter ett krig ut där Jinto och Lafiel står i händelsernas centrum.

Och så var sagan slut, Gilgamesh har efter en vecka och 26 avsnitt kommit till ända. Det här var verkligen en... väldigt speciell anime, på ett positivt sätt. Det är synd att jag inte känner att serien höll riktigt hela vägen ut - det blev lite halvt tungrott någonstans halvvägs igenom, som lite segt och träigt för min smak. Det skulle avslöjas så mycket bakgrundsinformation om huvudpersonerna och det var som inte fullt så intressant som det kanske var menat att vara, eller framförallt inte så gripande att jag kände sympati med någon av dem för deras "grymma" öde och svarta bakgrund.

Men på det stora hela var det en mycket bra och mörk serie och slutet var riktigt rått, näst intill chockerande - vilket bara var en positiv och medryckande avrundning :)

Mitt betyg på AnimeNewsNetwork.com: Very good, don't miss it

Den grav som år ~2700 f.Kr tillhörde den gamle kungen 
av Uruk, Gilgamesh, upptäcktes för många år sedan av en 
ung vetenskapsman - som drogs till den energi som 
kallas Dynamsis och utstrålade från graven. Efter 
upptäckten byggde man en forskningsstation på platsen 
för att ta reda på vad som gjorde Gilgamesh till en 
slags halvgud och även försöka komma på hemligheten 
bakom evigt liv.

Men när en okänd livsform plötsligt materaliserades och 
började plantera embryos som infesterar forskarna, 
bestämmer man sig snabbt för att stoppa alla 
experiment. Doktor Terumichi Madoka, vetenskapsmannen 
som upptäckte graven, begav sig då till den plats i 
forskningsstationen där livsformen hade etablerat sig och tog kontakt med den - vilket ledde till en plötslig explosion som gav upphov 
till en slags spegelhinna som än idag täcker himlen, 
och som vid incidenten slungade tillbaka hela 
mänskligheten i sin utveckling då den nya himlen har 
förstört alla datorer och även slagit ut all typ av 
trådlös kommunikation.

Tatsuya Madoka och Kiyoko Madoka heter seriens huvudpersoner som också är barn till vetenskapsmannen Terumichi och när serien börjar dessutom på flykt från ett par indrivare - vilka kräver dem på de skulder som deras avlidne, alkoholiserade mor har efterlämnat. Under sin flykt träffar Tatsuya och Kiyoko plötsligt tre unga människor som lovar att de kan gömma barnen från indrivarna om de bara följer med hem till sig. Men så dyker ytterligare fyra ynglingar upp och mitt bland allt tumult som plötsligt uppstår när en strid uppstår mellan de två grupperna, svimmar Tatsuya samt Kiyoko av efter att ha försökt fly undan striden och istället hamnat mellan två enorma monster.

När de vaknar igen är det i sällskap av de fyra personer som påbörjade striden, samt en medelålders kvinna; grevinnan av Werdenberg som påstår att de två barnen är väsentliga för den strid som pågår mellan dem själva och de till hälften människa, till hälften monster som de tidigare sprang på - så kallade Gilgamesh.

Och det är vad Gilgamesh handlar om.

Oerhört mörk ton i denna anime och en väldigt härlig tecknarstil på allting. Det här känns riktigt bra.

Den episka slutstriden i Tenjhou Tenge är över. Eller, det blev faktiskt ingen vidare slutstrid trots att de två sista avsnitten hette just "Ultimate Fight Part 1" och "Part 2". Istället får jag i efterhand reda på att det existerar en OVA på två stackars avsnitt som täcker den match som aldrig riktigt blev av.

Hursomhelst, det behövs ingen sådan för att jag ska kunna avlägga min rapport om den här animen. Efter 24 delar med huvudpersonen Souichirou Nagi som försöker bli nog stark inom kampsport för att kunna slå Mitsuomi Takayanagi - som är högsta hönset inom The Executive Council och Todo Akademins högst rankade slagskämpe. Machonivån har varit rätt så hög serien igenom, dock inte på samma extrema nivå som all ecchi i form av hundratals scener som avslöjar antingen trosor eller 50% brösthud -_-' Mangan ska tydligen vara rätt så avklädd men här i animen har man varit tvungen att "tona ner" på det hela, vilket då säger väldigt mycket om mangan...

Jag hade hoppats på någonting mera seriöst och... ja, "häftigt" på ett positivt sätt när jag påbörjade denna, eftersom serien efter de första två avsnitten verkade lite sådär lagom Ippo-lovande. Det drog dock allt mera iväg åt Dragon Ball-hållet, tyvärr, och särskilt i slutet när Souichirou till en viss del förändras utseendemässigt av sina inre krafter som äntligen blommar ut. Då var han inte långt ifrån att passa in i DB-gänget och jag tänkte tyst för mig själv "KAME-KAME-HAA" när han släppte loss en riktigt hård och chi-laddad knytnäve mot Mitsuomi.

Innan jag började se Tenjhou Tenge hade jag faktiskt inga vidare förväntningar på serien och såhär i efterhand känns det väl okej att ha sett den. Den hade kunnat vara mycket värre, absolut. Inget tidsslöseri åtminstone och stundtals var det faktiskt en intressant anime att följa.

Betyg på AnimeNewsNetwork.com blir: Good, worth seeing.

Eden of the East the Movie I: The King of Eden är en av två uppföljare till serien Eden of the East som jag såg för ett par månader sedan. I serien får man följa Saki Morimi när hon på en examensresa till USA plötsligt träffar Akira Takizawa; en spritt, språngande naken kille i hennes ålder som håller i en märklig mobiltelefon och en revolver. Akira har inget minne av vem han är eller vad han gör i USA och märkligast av allt är att den telefon som han håller i visar sig vara direktkopplad till en kvinna som kallar sig Juiz och kan uppfylla precis allt han ber om - mot en summa pengar, av vilket han visar sig ha 8 miljarder Yen.

Under seriens gång visar det sig att Akira är en av 11 utvalda personer som är med i ett spel där målet är att försöka göra Japan till en bättre plats att leva - genom att med Juizs hjälp spendera sin givna förmögenhet hur de än behagar för att uppnå detta. Eden of the East slutar med att Akira räddar Japan från en plötslig missilattack som en av de andra ”spelarna” ligger bakom.

Och det är här som filmen The King of Eden tar vid, ett halvår efter Akiras hjältedåd - vilket också slutade med hur han fattar beslutet att det enda sättet att rädda Japan är genom att be Juiz att göra honom till kung över landet.

Det har givetvis väldigt snabbt uppstått ett mediatumult där såväl pressen som landets befolkning kallar Akira för en hjälte och revolutionär. Överallt hittar man ikoniska bilder av Akira i ståtliga poser och med namnet ”Air King” tryckt ovan eller under sig. Men hjälten själv har sedan denna incident varit spårlöst försvunnen och vad värre är är att hela hans identitet tycks vara på väg att försvinna och istället ersättas med en Iinuma Seijirou, någonting som Saki med vänner och familj tycks vara de enda som lägger märke till när de försöker spåra Akira. Slutligen beger sig Saki tillbaka till USA, övertygad om att det är där som han gömmer sig och liksom när de träffades första gången, så lyckas hon faktiskt av en ren slump snubbla över honom även denna gång. Problem nummer två som uppstår är dock att Akira än en gång har tappat minnet och känner därför inte igen Saki, samtidigt som det även visar sig hur en eller flera andra ”spelare” försöker stoppa Saki från att föra Akira tillbaka till USA.

Bitvis var det svårt att hänga med i denna film, liksom fallet var i serien, men intrigen är fortfarande också någorlunda komplex vilket även bidrar till hur intressant hela Eden of the East verkligen är. Glad att jag inte valde att vänta längre än så här med att se fortsättningen för annars hade det garanterat varit hopplöst att lyckas hänga med i svängarna när Akira, Saki och hennes vänner pusslar ihop alla de händelser som sker och hur de är knutna till vad som händer i serien.

The King of Eden slutar förstås med en liten cliffhanger och därför kommer jag inom en snar framtid att ta mig an den andra och sista filmen som ska knyta ihop hela sagan: Paradise Lost.

Absolut sevärd och ett definitivt måste om man någon gång har sett serien!

Tenjhou Tenge är en animeserie i 24 delar som kretsar kring de två våldsamma pojkarna Souchirou och Bob, vilka åker runt från skola till skola och spöar skiten ur folk för att bevisa att... ja, de helt enkelt är starkare än någon annan. Men så en dag anländer de till Toudou Akademin och det första som händer där är att Souchirou får ordentligt med stryk - av en ung kvinna dessutom, som basar över en grupp kampsportsutkämpare vars dojo heter Jyuukenbu. Som om detta inte vore nog blir Souchirou därefter besegrad i skolans matsal en av hennes studenter som ser ut att vara knappt hälften så stark som Souchirou själv. Detta går naturligtvis inte för sig så därför bestämmer sig våran protagonist för att han måste bli starkare - genom att helt enkelt låta skriva in sig i Jyuukenbu och få kvinnan som sin lärare, vilket hon också går med på då det finns en enorm potential som gömmer sig i pojken.

En light-version av den suveräna Hajime no Ippo med med en hel del ecchi och viss Dragon Ball-känsla, så skulle jag kortfattat beskriva denna serie som ^___^ På fler än ett sätt verkligen till för tonårspojkar, men såhär ett par avsnitt in i serien så har den ändå en viss potential att bli ganska spännande och just Souchirous träning samt utveckling intressant att följa.

Den som tittar får se och jag har för avsikt att fullfölja alla 24 avsnitt.

Oj, så... plötsligt detta kommer. Jag såg just det 15:e avsnittet av Genshiken när det plötsligt bara tog slut, jag inser att jag inte har några fler avsnitt kvar att avverka. Faktum är att jag råkade ha tre för många - originalserien sträcker sig nämligen bara över 12 episoder, men min mapp råkade även innehålla de tre OVA:s (original video animation) som släpptes något år senare som en liten förlängning av mangan.

Och lika förvånansvärt som att serien bara plötsligt tar slut mitt i alltihopa (animen har inget riktigt avslut) är också min reaktion på att jag nu tvingas gå vidare till nästa serie: gud vad tråkigt det känns... Anledningen till detta har förstås en del att göra med hur otillfredsställande det känns att ha följt en anime som inte får något faktiskt slut utan bara snoppas av på det här viset, liksom bl.a Berserk, men också för att jag vid det här laget hade blivit rätt så fäst vid serien.

Genshiken handlade som sagt om en skolklubb/studiecirkel bestående av anime- och manganördar som inte gjorde annat än att analysera sin favoritserie Kujibiki Unbalance och närvara på stora animekonvent samt shoppa just anime, manga samt doujinshi. En så kallad "slice of life"-serie som inte har några konstigheter i sig utan bara i stora drag skildrar verkligheten. När jag påbörjade denna hade jag efter det första avsnittet en svag känsla av att den skulle vara lite svår att känna någonting speciellt för och jag var halvt som halvt orolig för huruvida serien skulle lyckas motivera mig att vilja se ett par avsnitt om dagen. Särskilt som den absolut är lite speciellt och en smula "nischad" - gjord för riktiga nördar kändes det många gånger som då det refereras en del till andra animes och man trots allt följer en grupp riktiga hardcore-otakus. 

Men idag plöjde jag mig alltså igenom de fyra sista avsnitten utan att ens tänka på var i serien som jag befann mig någonstans, och när jag nu sitter här utan någonting mer att se så känns det lite tråkigt.

Ett bra omdöme, med andra ord :) Läste även nyss på Wikipedia att just mangan har fått väldigt bra kritik för att vara just en av de bättre serierna som skildrar verkligheten, och det kan jag ju nu verkligen förstå själv också. Trots bristen på riktiga intriger var Genshiken klart underhållande på det stora hela och jag måste absolut komma ihåg denna serie för att någon gång i framtiden plocka upp mangan och fortsätta följa Genshikens klubbaktiviteter.

Betyget på AnimeNewsNetwork.com blir således "Excellent, should be in everyone's collection".

Genshiken är ytterligare en i raden av kortare animes (12 avsnitt) som kretsar kring en animeklubb som heter just Genshiken och dess medlemmar - alla typiska "otakus" dvs nördar som är fullkomligt insnöade på anime och manga.

En mycket längre inledning och insikt än så kan jag inte ge om jag ens så försökte, för detta är vad animen handlar om; livet i klubben med protagonisten Kanji Sasahara som går sitt första år på gymnasiet och bestämmer sig för att gå med i Genshiken för att läsa manga, se anime och delta i diverse evenemang som hans klubbkamrater sätter ihop.

Skönt med någonting lugnt och jordnära att titta på emellanåt :)