Kamijou Touma heter huvudpersonen i Toaru Majutsu no Index (ett visst magiskt register) som studerar och bor i Academy City; en plats där allting är så högteknologiskt som det bara kan bli och magi utan redskap räknas som något hokuspokus. Istället använder sig de som bor här av diverse tekniska föremål som ett slags medium för att lyckas frammana blixtnedslag, eldbollar och annat. Inte för att det spelar någon roll för Touma som ändå har noll talang vad gäller denna tekno-magi och på skolan där han går räknas som en rang 0-användare eftersom han inte kan någonting.

Men en förmåga har han ändå som han dessutom är helt ensam om i hela Academy City och kanske även världen: hans högra hand kan hämma vilken kraft som helst, vare sig det nu är framställt på teknisk eller faktiskt magisk väg – vilket också är själva anledningen till varför han själv inte kan använda sig av tekno-magi.

Trots att denna förmåga naturligtvis räknas som något av en förbannelse som student i just Academy City, så ska den snart visa sig vara oerhört användbar efter att Touma plötsligt träffar en ung tjej som heter Index och är på flykt undan en stor organisation magi-användare som vill åt hennes minne – vilket håller 103 000 magiska böcker av förbjudet innehåll.

Toaru Majutsu no Index är således en slags vardagshjälte-anime där Touma försöker använda sig av sin förmåga för att skydda Index mot alla de som vill åt hennes förbjudna kunskap, trots att han egentligen bara är en helt vanlig skolungdom och räknar sin hand som en riktig plåga – men nu äntligen kommer den till någon slags användning och kanske är det därför på det viset att detta är hans öde?

Strider är det således gott om i den här animen då Touma avleder än den ena motståndaren efter den andra vilka alla besitter olika magiska krafter som han anstränger sig för att nullifiera och detta serveras komplett med ett sliskigt tal, då Touma samtidigt också försöker tala sina moståndare till rätta och förklara varför han med sin märkliga och egentligen olyckliga förmåga ändå väljer att skydda en sådan som Index – som trots allt kommer från en magiskola vilket för honom som invånare i Academy City är lite tabu och svammel.

Karaktärerna är helt okej, storyn är helt okej, striderna är helt okej. Toumas personlighet är lite gnällig i början och blir därefter en smula... corny, med sina tal som han hela tiden ska hålla. Så han var väl inte direkt någon jag sympatiserade vidare mycket för genom de 24 avsnitten.

Roligt nog var det bästa med den här animen den lilla avstickare som den gjorde just innan slutet, när två av avsnitten handlade om en helt annan person som man fick stifta en väldigt hastig bekantskap med ungefär halvvägs in i serien (killen uppe till vänster på bilden här ovanför). Som karaktär är han klart mer intressant, med en mindre störig personlighet och historien som berättades var också lite bättre än hela den här grejen med kunskapen som Index håller inom sig. Så när de två avsnitten väl var över och allting återgick till det normala kändes det faktiskt lite tråkigt. Och det är ju kanske inte ett så bra betyg för serien i sin helhet – som f.ö inte får något direkt slut efter det 24:e avsnittet då det finns en andra säsong.

Men Toaru Majutsu no Index var åtminstone okej att se. Det räcker dock med denna första säsong för min del.

AnimeNewsNetwork: Decent, I didn’t lose my time.

MyAnimeList: Fine.

Till och från i mitt animetittande så stöter jag på de riktigt udda serierna som man ju vet finns där ute, antingen att själva fokuset ligger på någonting väldigt ovanligt (Yakitate!!), en oerhört lustig intrig (Midori no Hibi) eller så är karaktärerna bara... ja, lite speciella (Arakawa Under the Bridge).

Nichijou är en sådan anime som började sändas i april i år och sedan dess har man hunnit med 11 galna avsnitt vilka kretsar kring ett par olika huvudpersoner, från de tre klasskompisarna Yuuko, Mio samt Mai till robotflickan Nano som bor tillsammans med sin åttaårige skapare och den talande katten Sakamoto. Däremellan får man även följa ett antal karaktärer från den skola där de tre förstnämnda flickorna går - såväl lärare som elever - och serien hoppar alltså friskt mellan alla personer vilka får sin egen lilla sändningstid genom korta historier, då seriens ursprung (alltså mangan) inte är något sammanhängande album utan består av kortare strippar.

Varför jag väljer att berätta vad jag tycker om animen redan nu trots att den knappt har hunnit halvvägs (26 avsnitt är planerade) beror på hur jag inte visste att serien faktiskt var ofullständig förrän jag hade sett 10 avsnitt och tyckte det var lite märkligt att den inte fick någon riktig avslutning och som jag tidigare har sagt i min blogg så föredrar jag att se färdiga serier hellre än följa de som är pågående.

Men animes av den här typen blir ju som aldrig riktigt färdiga - det kommer aldrig något egentligt avslut och historierna som berättas i varje avsnitt är så pass frånskilda varandra att man lika gärna kan se dem i vilken ordning man önskar och därför också välja att stanna när man vill. Så därför gör jag också det nu, när jag ändå har den möjligheten och det är knappast troligt att serien kommer bli vare sig bättre eller sämre i kommande avsnitt utan fortsätta på samma lustiga spår där den befinner sig idag.

För lustig är den, minst sagt. En del av dessa små historier/berättelser är inte längre än en halv minut vardera och det är väldigt sällan som de refererar till eller ens påverkar varandra, alla galenskaper som kan hända till trots. Många gånger är det dråpligt, andra gånger bara konstigt, på det stora hela drar jag tillräckligt mycket på mungiporna för att vilja se färdigt Nichijou någon dag när alla avsnitt väl har släppts men i nuet väljer jag att gå vidare till nästa serie. För någon ny Lucky Star det tycker jag inte att det är, men underhållningsvärdet finns helt klart där.

AnimeNewsNetwork: Good, worth seeing.

MyAnimeList: Good.

Med allt som har varit i Japan i och med jordskalvet som ju skedde där nyligen och vars konsekvenser samt uppföljning vi fortfarande både ser och hör talas om i vardagen, tyckte jag att det låg helt rätt i tiden att se Tokyo Magnitude 8.0 för att försöka skapa sig en slags uppfattning om hur det kan vara och se ut när en katastrofal jordbävning drabbar ett så tätbefolkat område.

I denna anime på 11 avsnitt följer vi de två barnen Mirai Onasawa med sin yngre bror Yuuki som båda befinner sig på den artificiella ön Odaiba inuti det berömda Tokyo Tower när ett jordskalv plötsligt inte baraskakar marken utan rent utav våldsamt sliter upp den och på håll får Mirai, som just då står utanför i väntan på sin lillebror som behövde springa på toaletten, bevittna hur hela den mäktiga och vackra Regnbågsbron vrider sig och slits itu. En kort stund senare är allting över men kaoset och förstörelsen är förstås ett faktum och jordskalvet uppmäts till enorma 8.0 på richterskalan (det som skedde i Japan i mars låg på 9.0)

Separerad från sin bror ger sig Mirai tillbaka in i det numera fallfärdiga Tokyo Tower för att försöka återfinna sin bror och möter där en kvinna som hjälper henne att leta efter Yuuki varpå de tre senare slår följe då kvinnan, som heter Mari, bor åt samma håll som de två barnen och så börjar en lång och tung resa genom ett bokstavligt talat omskakat Tokyo.

Tokyo Magnitude 8.0 skildrar verkligen följderna av ett jordskalv otroligt bra både vad gäller den enorma förstörelse som staden nu givetvis lider av, men också just den här mentala biten för alla utsatta och samt arbetet runtomkring i form av volontärer som hjälper till att leta efter saknade och myndigheternas försök att stoppa bränder, dämpa självaste tumultet samt att ta hand om de skadade. Det är människor som skriker i panik, människor som gråter av sorg, människor som ropar efter sina saknade och människor på flykt – numera hem- och kanske rent utav familjelösa.

För Mirai, Yuuki och Mira vilka nu befinner sig 60 mil från Setagaya som är den stad där de två barnen kommer ifrån, är det just ovetskapen om vad som har hänt med deras egna familjer som är det jobbiga då mobilnätet inte längre fungerar så Mirai och Yuuki har ingen möjlighet att lyckas komma i kontakt med sina föräldrar samtidigt som Mira heller inte lyckas nå sin mamma eller dotter – vilka bor i Sangenjaya där man på nyheterna berättar om svåra bränder som utbrutit...

Fantastisk serie detta, som sagt oerhört realistiskt gjord och rejält vältecknad. Se den, särskilt nu i dessa tider.

AnimeNewsNetwork: A masterpiece, exquisite beyond words.

MyAnimeList: Masterpiece.

Välkommen till OZ; din virtuella värld där du inte bara hittar såväl gamla som nya vänner att prata med utan också kan beblanda dig i virtuella sporter, tävlingar, spel, shopping ja rent utav få ett arbete som till exempel skötare av det enorma och komplexa datorsystemet som håller allting samman. Du behöver inte ens en dator för att komma åt världen utan kan lika gärna använda en mobiltelefon eller till och med vanlig TV och eftersom världen har en inbyggd översättare som raderar alla språkbarriärer mellan användarna, så täcker användarantalet i OZ nästan hela jordens befolkning.

Och just därför finner man även diverse myndigheter, verksamheter, företagare och andra som vill nå ut med sina tjänster, funktioner och erbjudanden till alla som är intresserade.

Med andra ord förvaras en hel del data i OZ, som ju vore väldigt olyckligt om det hamnade i fel händer...

När den något timida 11-åringen Kenji Koiso blir tillfrågad av skolans populäraste tjej Natsuki Shinohara om han skulle vilja följa med henne till sin familjs hus i Nagano för att hjälpa till med en sak, råder det inga tvivel om vad som är viktigare mellan att hjälpa till med att sköta OZ enorma säkerhetssystem eller få komma närmare hans stora kärlek. Väl på plats visar sig tjänsten vara att agera pojkvän inför hela Naganos familj, något som ändock går förvånansvärt smidigt - ända tills Kenjis ansikte plötsligt dyker upp på TV-nyheterna tillsammans med en anklagelse om att ha hackat hela OZ och lyckats komma över flertalet användarkonton och personlig data. Tursamt nog för Kenji så kommer Shinoharas familj från ett krigarsläkte som tillsammans med honom tar upp kampen mot den riktiga skurken i det här dramat.

Jag vet inte riktigt vad det är, men någonting med Summer Wars är bara så briljant. Är det den skarpa och vackra tecknarstilen? Karaktärerna? Kanske den enormt färgsprakande världen OZ - som man som läsare nu absolut inte behöver vara orolig över att 90% av den här filmen ska utspela sig i för det gör den verkligen inte, utan det sker mycket i den riktiga världen som gör att man känner sig väldigt jordnära under de närmare 2 timmarna som animen rullar. Jag vet som sagt inte riktigt vad det är, men förmodligen allt detta tillsammans eftersom det ju trots allt är enbart positiva kvaliteter som jag har räknat upp. Antagligen har det en hel del att göra med hur såväl regissören Mamoru Hosoda som författaren Satoko Okudera och rent utav även den studio som ligger bakom själva tecknandet (Madhouse) sedan tidigare sitter på en portfolio bestående av lika fantastiska titlar som denna, i synnerhet min favorit The Girl Who Leapt Through Time.

Från början till slut är Summer Wars ett fantastiskt äventyr som jag blir glad bara av att tänka på att jag äntligen har fått uppleva och förstår inte hur det kan ha tagit mig så pass lång tid att upptäcka en sådan pärla, samtidigt som det fyller mig med stora förhoppningar om att Mamoru samt Satoko har fler AAA-titlar att erbjuda mig om jag bara undersöker deras portfolio närmare.

AnimeNewSNetwork: Excellent, should be in anyone’s collection.

MyAnimeList: Great.

IMDB: 8/10 (och en ordentligt stark sådan 8:a)

För att förstå ordvitsen i min rubrik till denna recension måste man först veta vad Aria the Animation handlar om och det är följande: tre unga flickor som på den numera fullt beboeliga och väldigt blå planeten Aqua, tidigare känd som Mars, tränar för att bli ”undiner” vilket är namnet på de kvinnor som tar i första hand turister och kärlekspar på en rundtur i gondol runtom i staden Neo Venezia, vilken förstås heter som den gör efter Italiens Venedig.

Detta är en 13 avsnitt kort serie med fokus på i synnerhet den rosahårige Akari Mizunashi som för närmare två år sedan lämnade Jorden och kom till Aqua för att låta sig anställas av Aria Company och lära upp sig till att bli gondoljär av den välkända Alice Carroll. Bortsett från att följa hennes träning får vi också se en hel del av två andra flickor från två olika företag, båda lika framgångsrika som Aria Company vilka också håller på att lära upp sig av professionella, välkända gondoljärer att bli lika duktiga som dem på att guida runt människor i vattenstaden Neo Venezia. Således blir de tre töserna vänner mer eller mindre på direkten när de väl gör varandras bekantskap.

Aria the Animation kan nog vara den mest stillsamma och rogivande animen jag har sett utan att för den delen kännas tråkig, trots att det inte sker någon som helst action i något utav avsnitten - mer än hur flickorna en dag utsätts för ett prov där tidvattnet gör det hopplöst för dem att försöka återvända hem från sin träning via de vanliga rutterna/kanallederna som dem är vana vid, då den ökade vattenmassan har gjort det omöjligt att segla under stadens låga broar.

Ren och skär avkoppling på hög grad och även av högsta kvalité, då man liksom sjunker in i någon slags sinnesro av att se avsnitten. Som sagt, det händer egentligen inte vidare mycket i den här serien men ändå kände jag mig aldrig uttråkad utan det här är ett perfekt exempel på hur ”slice of life”-genren ska göras rätt, genom mysigt berättande och älskvärda karaktärer (bortsett från företagets tjocka kattmaskot som jag faktiskt fann mer störande än söt eller rolig). Jag kan förstå om kanske en eller två av tio finner Aria the Animation lite för lugnande men jag är glad över att inte vara en av dessa personer och sätter därför till och med upp säsong nummer två på min lista över animes att se i framtiden.

AnimeNewsNetwork: Excellent, should be in anyone’s collection.

MyAnimeList: Great.

Enligt profetian i riket Leinwan så är flickebarnet Pacifica Casull ett gift som på sin 16-årsdag kommer att förstöra hela världen på grund av att hon är född tvilling tillsammans med sin bror. Därför ser kungen till att göra sig utav med sin dotter som kastas utför ett stup redan som spädbarn. Men mirakulöst nog räddas hon av en magiker som adopterar in flickan i sin familj och på så vis lyckas hon leva i lugn och ro under 15 år, till dess att hennes fortsatta existens blir känd och således tvingar henne på flykt - ständigt på resande fot tillsammans med sin låtsassyster och bror vilka gör allt för att skydda henne, trots vad profetian säger.

Och detta är då vad äventyret Scrapped Princess handlar om där man genom 24 avsnitt får följa Pacificas flykt undan kungens armé men också någonting större än så - en grupp humanoider som kallas för Peacemakers vilka ser ut precis som människor men med märkliga krafter och förmågan att förvandla sig själva till enorma vapen. I samma veva får också Pacifica med sina syskon reda på att hon själv är så mycket mer än bara ett olyckligt barn med en profetia emot sig, samt hur hela världen lever i en enda stor lögn.

Det är när detta sker som serien blir en smula lustig, eller märklig, med en rejäl genremix och plötslig intrigvändning som faktiskt inte var så tokig. Klart oväntad om inte annat, utan att säga för mycket om vad som verkligen försiggår i Leinwan och vilka roller alla inblandade spelar.

Med en mer seriös och mörkare ton hade nog Scrapped Princess kunnat vara en fräck serie, men nu är detta ett komiskt drama där den otroligt naiva Pacifica ofta delar ut smockor till sin bror, säger halvkonstiga saker och agerar allmänt hjälplös på snudd till irriterande.

Men den var då okej att se och som sagt, genremixen samt den mot slutet något underliga nya intrigen gjorde det hela lite roligare samtidigt som det också slog en smula bakut och kändes förvirrande.

AnimeNewsNetwork: Decent, I didn't lose my time.

MyAnimeList: Fine