Gabriel Tenma White är en av himlens duktigaste och mest lovande änglar. Hon är godhjärtad, omtänksam, vänlig, sympatisk och övertygad om att hennes kall i livet är att tillföra så mycket glädje som möjligt till mänskligheten. Och nu äntligen ska Gabriel få kunna börja göra just detta, när hon som en del av sin utbildning sänds ned till jorden för att bo och leva med människorna så att hon kan få en bättre förståelse för dem och kunna bli en riktig ärkeängel.

Men lika plötsligt som oväntat fastnar Gabriel för ett datorspel där hon kan hjälpa andra spelare online och vad som börjar som en väldigt oskyldig och vänlig gest, övergår snabbt till ett spelberoende. Spelet upptar allt mer av hennes tid och snart har Gabriel blivit apatisk, obrydd och ignorant om allting utanför spelvärlden. Skolan känns tråkig, människor är värdelösa och att behöva äta är ett nödvändigt ont. Som om vardags- och skollivet inte vore jobbigt nog blir hon dessutom ständigt förföljd av den överkaxiga demontjejen Satanichia, den misslyckade demontjejen Vignette och den sadistiska ängeln Raphiel – som alla går i hennes klass eller parallellklass.

På nätet tycks det som om Gabriel Dropout har varit en av favoriterna bland vinterns nya animeserier, som nu alla kommer till ett avslut med såväl Kobayashi’s Dragon Maid som Seiren med flera andra. Och serien är typ rolig. Typ. Men de här karaktärerna... Det är som en vän till mig sa igår när vi träffades för att se lite annan anime: det här änglar och demoner-temat som serien ska ha är praktiskt taget osynligt, för egentligen är det en skolserie vi tittar på. Alla karaktärer kunde nämligen lika gärna ha varit helt vanliga människor, men nu ska det alltså kännas lite roligt att tre av dessa fyra protagonister har en personlighet som inte alls överensstämmer med deras bakgrund. Gabriel är praktiskt taget en fallen ängel, medan hennes ”kollega” Raphiel är en ängel med demoniska begär. Och så har vi stackars Vignette som försöker vara demon men inte kan göra onda dåd, inte ens så banala saker som att skolka eller låta bli att hålla upp dörren för folk.

Satanichia är därför den enda personen som faktiskt gör någonting rätt, med sin väldigt kaxiga och hotfulla attityd, men så är hon också förbannat dryg att behöva lyssna på... Vilket leder till att jag praktiskt taget ogillar alla karaktärer, och det är ju förstås inte vidare positivt för en animeserie där karaktärerna egentligen är det enda som allting kretsar kring eftersom vi som sagt mer eller mindre har tappat temat. Vignette kan jag förvisso faktiskt känna någonting positivt för, men då är hon ju istället ett misslyckande – om än ett sött misslyckande. Men eftersom nu fyra personer trängs om att få tid i rampljuset så är det inte som att Vignettes scentid kan gottgöra för alla de andra.

Jag vet ärligt talat inte riktigt vad mer jag ska säga. Det finns enligt mig inte mycket att säga om Gabriel Dropout. Som sagt, det är praktiskt taget en skolserie som man har försökt förklä med ett tema som det egentligen inte görs vidare mycket av, eftersom karaktärerna typ är förbjudna att använda sig av sina krafter i vardagen – särskilt för egen vinning. Ergo får vi inte se mycket bevis på att de faktiskt är änglar och demoner. Istället blir jag ganska uttråkad av såväl premissen som de stereotypiska personligheterna och tycker att Gabriel, Satanichi och Raphiel bara är dryga och jobbiga. Humorn är heller inte särskilt spot-on för min egen del, men det hänger ju också mycket ihop med att jag inte tycker om karaktärerna så när Raphiel konstant ska driva med Satanichia och Gabriel hela tiden visar sig obrydd, har jag svårt för att göra mer än dra lite på mungiporna. Förutom de sista 2-3 avsnitten när man plötsligt började träffa väldigt rätt med humorn och jag för första gången spontanskrattade åt flertalet scener. Miljöombytet som då sker gör heller inte saken sämre, när vi äntligen får se lite av såväl himlen som helvetet och plötsligt är det här himmel och helvete-temat starkare än det någonsin har varit.

Det är inte som att animen står ut visuellt heller. Den ser väl bra ut, sådär lagom bra. Det osar inte av kvalité, det ser heller inte dålig ut, men stilen är inte vidare speciell. Ingenting värt att nämna och därmed heller inget glömt.

Nä, det här var väl kanske ingen vidare katastrof till anime men efter allt gott jag har hört om den så hade jag förväntat mig mycket mer av Gabriel Dropout. Lite som jag kände för en vecka sedan när jag kollade på den nya GANTZ:O, men det är en annan historia som jag får se ifall jag orkar skriva någonting om (mest troligt inte). Vad den står och faller på är ju karaktärerna, som så många andra serier utan en historia att berätta och i mitt fall klickar det som sagt inte med någon förutom en. Detta är raka motsatsen till Miss Kobayashi's Dragon Maid– som jag kommer att recensera om en vecka när den serien avslutas. Något för oss alla att se fram emot, bortsett från hur ledsen jag kommer att känna mig eftersom det är det sista avsnittet...

AnimeNewsNetwork: Decent, I didn’t lose my time

MyAnimeList: Fine