Direktlänk till inlägg 18 oktober 2018

Anime-hösten 2018 - del 1

Av Tomas Engström - 18 oktober 2018 11:25

Animehösten 2018 har gått av stapeln sedan cirka två veckor tillbaka och jag har äntligen tagit mig tid att börja titta på säsongens nya serier! Precis som tidigare tänker jag dela upp mina tankar och åsikter i åtminstone två blogguppdateringar, där varje inlägg kommer att avhandla en bunt titlar. Till denna gång har jag och Martin tittat på det första avsnittet av hela 7 serier, och faktiskt även två avsnitt i vissa fall:


Akanesasu Shoujo

Gaikotsu Shoten'in Honda-san

Goblin Slayer

Himote House

Run with the Wind

That Time I Got Reincarnated as a Slime

The One Who I Love is My Little Sister But She's Not a Little Sister


 

Akanesasu Shoujo

Ett kompisgäng med tjejer som alla är medlemmar av sin skolas radioklubb, har vid upprepade tillfällen försökt komma i kontakt med en annan värld genom att utföra en ritual klocka 4:44 – hållandes en radio i händerna med en förinställd frekvens som skall synkronisera de två världarna. Ritualen sägs förvisso bara vara en skröna som florerar på Internet, men det hindrar inte klubbens mest entusiastiska medlem Asuka från att pusha sina klubbkamrater och tillika vänner till att hela tiden göra nya försök.

Och så helt plötsligt en dag när de står där och har utfört ritualen, börjar luften omkring dem att ändra färg och ett kort ögonblick senare befinner de sig i en annan värld – i ett öppet landskap helt omgivet av ett gulnat ljus. Efter att ha överrumplats av och därefter även räddats från farliga småvarelser, stiftar de bekantskap med en stridsduglig tjej som ser exakt ut som Asuka...


Kan eventuellt vara något detta, inte så jätteunik premiss med en annan värld men det framkom så pass lite om vad den världen är att jag inte tänker skriva av serien efter bara ett avsnitt. Det mest intressanta här är hur det kommer sig att tjejen som de träffar har samma utseende och även tilltalsnamn som Asuka, vilket förstås känns som ett lite väl stort sammanträffande för att inte ha någon djupare betydelse. Men alla andra tjejer i klubben verkar bara få en ytterst liten supportroll och i så fall känns det lika tråkigt som onödigt att ens ha med så pass många som 6 medlemmar. Lustigt nog ska serien bara vara 12 avsnitt lång och därför förväntar jag mig ett väldigt högt tempo och stegrande action i så väl berättelsens utveckling som för karaktärerna, vilket gör det än mer underligt att ha med så pass många protagonister. Men, om man nu riktar fokuset mot just Asuka och hennes "tvilling" och att just de två sätts i fokus när man förklarar vad den andra världen egentligen är så kan jag nöja mig med det.


 
Gaikotsu Shoten'in Honda-san
Honda är inte bara ett skelett, han är även ett butiksbiträde i en bokaffär och jobbar med att tjäna sina kunder bäst han kan, hur märkliga frågor de än har och vilken typ av serie de än söker.

Första avsnittet för denna underliga och komiska premiss bjöd på riktigt många skratt, när detta anställda skelett fick frågor från ett gäng olika utländska personer som sökte efter diverse manga. Extra roligt för mig eftersom jag kunde känna igen mig i rollen som utländsk kund och hur man går tillväga med att ställa sina frågor (oftast med mobiltelefonen i handen) samt hur ens uttal och sådant låter. Väldigt korta avsnitt på cirka 10 minuter, vilket lämpar sig bra för upplägget av de komiska sketcherna. Gör ju dessutom serien ännu lättare att ta sig tiden att följa och det skall jag verkligen se till att göra!


 
Goblin Slayer
Den unge Prästinnan Onna tar äntligen sina första steg till att bli äventyrare, genom att först och främst registrera sig hos stadens stora äventyrsgille och därefter bli upplockad av tre andra, ivriga nya äventyrare – som tillsammans åtar sig sitt första uppdrag: att ta hand om några Goblins som förpestar livet för de närliggande gårdarna! En enkel uppgift tycker Onnas nya bekantskaper, även om receptionisten i gillet råder denna nybörjargrupp att börja med någonting enklare. Utan att lyssna går gruppen iväg och de kommer snart att lära sig hur pass farliga Goblins kan vara i grupp, varpå hälften av dem inte ens kommer levande därifrån... Men tack vare en namnlös krigare som kallar sig för Goblin Slayer, lyckas åtminstone Onna komma undan med såväl livet som psyket i behåll.

 

En så här pass fruktansvärt brutal anime har jag nog inte sett sedan Attack on Titan och Berserk-filmerna, både vad gäller det visuella men också hur oerhört mörk den är. Låt er absolut inte luras av det vackra omslaget här ovan, som jag själv gjorde inför det första avsnittet: Goblin Slayer visar verkligen upp en brutal verklighet som man enligt min mening får se alldeles för sällan i fantasyserier, där den senaste jag kan erinra mig var fantastiska Grimgar: Ashes and Illusions från vintern 2016. Beroende på hur karaktärerna utvecklas och vart storyn går så kan denna verkligen komma att bli höstens stora serie och är nästan helt given att omnämnas när jag väl sammanfattar animeåret 2018. De två första avsnitten bjöd på en trevlig bakgrundshistoria som förtäljde lite om vem denna mystiska, rustningsklädda "Goblin Slayer" är och lade även grunden för lite lovande världsbyggande.


 
Himote House

Tae Hongo flyttar in i ett hus i utkanten av Tokyo där fyra andra tjejer redan bor och då tre av dessa är syskon, varav Tae redan känner en av dem, har deras familj döpt kollektivet till Himote House. Efter att ha presenterat sig för samtliga av tjejerna slår de sig alla ned vid ett bord för att informera Tae om vilka regler som gäller i huset för såväl städning som shopping, och passar då även på att visa upp sina hemliga, mystiska förmågor – som även Tae visar sig besitta! Ändå lever dem alla sina liv i all enkelhet och spenderar större delen av dagarna på att försöka komma fram till hur de ska lyckas bli populära och omtyckta.


Okej, även denna serie må förvisso ha endast 10 minuter långa avsnitt, men vad hjälper väl det när det här första avsnittet var så fruktansvärt... tråkigt. Och jag har svårt för att se hur de efterföljande skulle kunna bli bättre, för ingenting som någon sa i avsnittet var särskilt roligt, den datoranimerade stilen är superjobbig att titta på, bakgrunderna riktigt slappt och fult uppritade och jag tycker inte att premissen med fem pratglada tjejer som besitter knasiga superkrafter är särskilt intressant. Särskilt inte om allt de nu kommer att spendera sina dagar på är att diskutera hur man gör för att bli populär, vilket är hur beskrivningen för Himote House lyder på nätet. Pass på denna, som redan nu har fått ett väldigt förklarligt lågt betyg på MAL.

 
Run with the Wind

När förstaårsstudenten Kakeru Kurahara får slut på sitt studiebidrag och tappar sitt boende tvingas han stjäla mat från en kiosk för att kunna äta. Som löpare har han inga problem att springa ifrån butiksbiträdet, men en ung kille på cykel trampar snabbt ikapp Kakeru – dock endast för att fråga ifall han tycker om att springa. Kort därpå har Kakeru plötsligt ett nytt boende där han inte behöver betala någon hyra förrän han har rett ut sin nuvarande ekonomiska situation, allt tack vare den nystiftade bekantskapen Haiji. Faktum är att Haiji tycks vara den som har ordnat boendet för samtliga nu 10 inneboende, där ingen kan förstå hur ett så stort hus kan ha en så billig hyra – när det dessutom inkluderar måltider! Men nu när de har blivit just 10 personer totalt ska det visa sig att Haiji hela tiden har haft en plan med att samla så många personer under ett och samma tak: att de som lag ska delta i det stora, årliga maratonet ”Hakone Ekiden” och det är endast löpare som har rätt att bo i huset...

Hurra så roligt med en serie om löpning och den ska dessutom passera 20 avsnitt! Detta bådar mycket gott för såväl träningen som karaktärsutvecklingen för de 10 deltagarna, när vi nu ändå har så pass många protagonister av olika personligheter och bakgrund. Jag tycker att man gör ett bra jobb med att presentera dem på dessa två sedda avsnitt, och hela detta stora kollektiv känns som en riktigt trevlig och härlig familj som jag redan nu känner en mysig koppling till. Men utöver detta är Run with the Wind (f.ö en halvmärklig om än förståelig översättning av originaltitelns "starka vindar blåser") även riktigt snyggt tecknad och det fanns gott om visuellt grymma ögonblick i det första avsnittet som fick mig att bli oerhört exalterad inför framtiden! Frågan är nu bara om jag ska fortsätta att följa med i stegen varje vecka eller spara hela serien tills den är färdigsänd...


 

That Time I Got Reincarnated as a Slime

37-åriga heltidsarbetande Satoru Mikami är plötsligt på väg att dö. Blodet pumpar ut ur skärsåret där han har blivit knivhuggen och han önskar att han slapp smärtan, slapp känna sig frusen, någon gång hade kunna finna en flickvän och sluppit dö oskuld... En röst i Satorus huvud talar till honom, han svävar, han... återföds? Men han ser inget, känner inte längre sina lemmar och kroppsformen tycks vara alldeles mjuk och studsig. Det tar ett litet tag för Satoru att förstå att hans nya kropp är en slemblobb och det tycks som hur några av hans sista önskningar i mänsklig form nu har gjort honom okänslig för kyla samt hetta, regenererar skador utan problem och han kan dessutom kan absorbera precis allt – och på så vis få nya förmågor! Efter att ha ätit upp allt gräs och de magiska kristaller som fanns i grottan där han reinkarnerats, och därigenom även lärt sig ett par användbara nya förmågor, beger sig Satoru ut på äventyr för att upptäcka den nya världen i sin nya form.

 

Så otroligt lyckosamt att denna svårlästa manga som jag för en tid sedan blev rekommenderad av Amazon, nu har blivit till anime! Och det första avsnittet vida översteg mina förhoppningar om hur rolig en sådan här premiss skulle kunna bli, då jag skrattade gott och hjärtligt åt såväl hela grejen som vad Satoru – numera känd som Rimuru – lyckas åstadkomma med sin nya kropp. Överraskande snyggt tecknad, riktigt bra humor och väldigt fantasifull!


 

The One Who I Love is My Little Sister But She's Not a Little Sister

Gymnasieeleven Yuu Nagami arbetar hårt med att lyckas debutera som novellskribent och skickar gång på gång in kortare berättelser i hopp om att vinna en utmärkelse och på så vis få igång karriären. Men även i den senaste tävlingen lyckades Yuu inte ens placera sig bland toppskiktet, till hans stora förvåning då förstaplaceringen har ett så pass kontroversiellt ämne som syskonkärlek där huvudpersonen är en ung högstadietjej som är kär i sin storebror. Till sin stora förvåning visar det sig vara Yuus lillasyster Suzuka som är författaren men på grund av just genren och temat vågar hon inte stå som frontfigur för novellen. Därför ber hon Yuu att låtsas vara skaparen för berättelsen, som Suzuka i hemlighet nu hoppas ska kunna få omvärlden att tycka att det är okej att man älskar ens bror på det vis som novellens huvudperson och förstås även Suzuka själv gör.

 

Okej, så det här är alltså typ som Eromanga Sensei fast med en mer utskriven, faktisk kärleksförklaring och således också betydligt mer kontroversiell och obekväm! Det fina med Eromanga Sensei var att syskonkärleken där inte direkt handlade om sexuella fantasier två familjemedlemmar emellan (de var dessutom halvsyskon), utan främst hur den ena personen försökte stötta och hjälpa den andra i sitt problem med sin asociala livsstil. Men här i The One Who I Love ärdet alltså – vad jag har kunnat se än så länge – ren och skär kärlek två syskon emellan där Suzuka sedan länge tillbaka har älskat sin bror och nu alltså vill försöka få omvärlden att tycka att detta är okej, genom att skriva och skildra en så vacker berättelse som hon bara kan med sin debutnovell. Jag tror inte att den här serien kommer att hålla i längden, men allt beror på interaktionen mellan de två huvudpersonerna och hur pass välskriven humorn är.

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Tomas Engström - 8 oktober 2019 13:06

Jaha! Tänk att det redan har gått en hel säsong, alltså att sommarens (kortare) animes nu är avslutade och en ny radda serier har startat upp! I och med den tidsbrist som rådigt och hållit mig från att kunna skriva långa avhandlingar likt Carole & Tu...

Av Tomas Engström - 22 juli 2019 12:33

50 år har passerat sedan mänskligheten emigrerade till Mars och vi lever nu i en tid där större delen av allt kulturellt skapas av Artificiell Intelligens, medan vi människor är nöjda med att bara få vara passiva konsumenter. Detta gäller framförallt...

Av Tomas Engström - 14 juli 2019 13:46

Fortsättning följer på sommarens nystartade animeserier! Här har ni en till bunt med 5 nyheter från den 1:a juli:   Fire Force Isekai Cheat Magician If It's for My Daughter, I'd Even Defeat a Demon Lord Cop Craft Joshikousei no Mudazukai ...

Av Tomas Engström - 9 juli 2019 12:44

Nu när jag ändå har tid över att skriva på och bara har sett ett par av sommarens nya animeserier, drar jag lite snabbt och kortfattat igenom vilken lovande start det har varit!   How Many Kilograms are the Dumbbells You Lift? Magical Sempai ...

Av Tomas Engström - 3 juli 2019 12:24

Här kommer någonting som jag aldrig tidigare har gjort: en sammanfattning av en animesäsong. Helt enkelt för att jag tyckte att jag borde skriva någonting, främst för min egen del så att jag vid behov kan se mer än bara en siffra på MAL eller ANN som...

Presentation


En blogg om mitt ihärdiga anime-tittande, med grundliga redovisningar för all anime som jag ser.

Fråga mig

21 besvarade frågor

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2018 >>>

Sök i bloggen

Arkiv

Krafsare

Mina länkar

Besöksstatistik


Skapa flashcards