Direktlänk till inlägg 13 oktober 2018

High Score Girl

Av Tomas Engström - 13 oktober 2018 15:18

Året är 1991 och på senare tid har spelbranschen fullkomligt boomat tack vare alla TV-spel som hushåll kan förses med, men det hela har sina rötter i av arkadhallarna – dit barn och vuxna flockas för att spendera sina småmynt på att varva ned efter jobbet eller skolan. Men för sjätteklassaren Yaguchi Haruo betyder spelen så mycket mer än så. För honom är det även ett sätt att mäta sin kompetens och även få känna att han verkligen kan någonting, då det inte finns någon i skolan som bryr sig om Yaguchi och hans betyg är heller inte någonting att skryta om.


Så döm av Yaguchis förvåning när han plötsligt en dag åker på storstryk i fightingspelet Street Fighter II, det spel som han tycker sig vara bäst på och aldrig tidigare har förlorat i. Match efter match försöker Yaguchi ta sin hämnd men resultatet blir likadant varje gång, oavsett val av karaktär och spelstil. Men värst av allt är att hans motspelare visar sig vara Oona Akira från samma skola, en överklasstjej som aldrig säger någonting och tycks vara helt perfekt. Fast beslutsam att någon gång lyckas besegra Oona i något spel går en frustrerad Yaguchi tillbaka till samma arkadhall och spelar dag efter dag efter dag, vilket lägger grunden för en märklig hat-vänskap.


 

När jag och Martin hade sett färdigt Chio’s School Road så var vi båda två övertygade om att just den animen var sommarens bästa. Men bara ett par dagar senare påstod Martin att han hade hittat någonting ännu bättre, en serie som var lika rolig men så mycket mer hjärtlig och "fantastisk". Och döm av min förvåning när han visade sig ha rätt, för High Score Girl är verkligen tveklöst det bästa den här sommaren har erbjudit. Detta kom faktiskt som en rejäl överraskning, för även om det första avsnittet var bra så kunde jag aldrig föreställa mig vad den här serien skulle bli och hur den skulle kunna påverka mig emotionellt.


Och premissen låter såklart mycket mer komisk än känslofull. Yaguchi kommer att kämpa dag efter dag med att försöka bli tillräckligt bra på Street Fighter II för att någon gång faktiskt lyckas vinna över Oona, som verkar helt oslagbar. Om ens första intryck av honom är att han spelar för mycket och inte tar skolan på ett tillräckligt stort allvar, så är det ingenting jämfört med vad som händer – nu när han frustreras över hur någon som dessutom verkligen är så pass duktig i skolan ändå har tiden att lyckas bli så här oslagbar i TV-spelande. Vad som gör att serien talar till mitt hjärta är relationen mellan dessa två och hur den utvecklas till att bli någonting så oerhört fint att de knappt själva förstår det, i synnerhet inte Yaguchi som aldrig har levt för någon eller någonting annat än just spelandet.


 

Månne att jag och Martin, som de 80-talister vi är, även rycks med extra mycket i hela den här jargongen av alla gamla retrospel som omnämns och visas upp, med odödliga titlar som R-Type och Bubble & Bobble. Det går absolut att få ut väldigt mycket av att ha vuxit upp i den här tiden och själv minnas hur det var när TV-spelsbranschen växte och vi gick från 8-bit till 16-bit och därefter vidare in i den spännande 3D-eran, med PlayStation och andra konsoler som var en revolution för just hemkonsumenten. Vi kan ju verkligen (till en viss grad) förstå Yaguchi när han spenderar så mycket tid och pengar i arkadhallarna och liksom försvinner in i en annan värld. Även Oona, för den delen, även om hon nu gör det hela av en helt annan anledning – som man också kommer att känna stor sympati med. Oona får nämligen en oerhört strikt uppfostran i och med sin adelsfamilj där hon förväntas prioritera musik, kultur och lärande framför några som helst nöjen. Således blir arkadhallarna en tillflyktsort för Oona, dit hon flyr efter skolan och stannar till dess att familjens butler sänds ut för att leta reda på och föra henne hem igen.


Redan nu får ni höra prov på att High Score Girl innehåller så mycket mer än bara en massa "menlöst" spelande och den här lite barnsliga (och väldigt ensidiga) fejden mellan Yaguchi och Oona. Jag kan inte säga så mycket om hur serien utvecklas utan att förstöra allt det som är så underbart med vart berättelsen tar vägen, men efter ett par avsnitt sker dessutom någonting som endast kan efterliknas med att få en matta bortryckt under fötterna. Det är verkligen häpnadsväckande hur mycket serien förändras från början till slut, fastän det fortfarande bara handlar om samma sak: barn som av olika anledningar spelar arkadspel och gör det med passion. Lika häpnadsväckande är det faktum att Oona inte pratar. Alls. Det är knappt så att hon ens gör något ljud ifrån sig och ändå lyckas hon förmedla sina känslor med sitt minspel, och till viss del även mer handgripligt.


   

På tal om minspelen och hur inte bara Oona utan även Yaguchi, med flera andra karaktärer, uttrycker sig visuellt. High Score Girl är helt datoranimerad och har en ganska speciell stil på både karaktärsdesignen och hur man animerar. Jag brukar ju vara ganska allergisk mot sådant här, men det gör sig faktiskt riktigt bra och tar därför inte lång tid alls förrän den animerade stilen känns helt naturlig att titta på. Med tanke på vad serien handlar om känns det dessutom bara roligt passande för temat, och det faktum att karaktärerna inte tenderar göra alltför kraftiga rörelser hjälper också till att förhindra den stelhet som annars riskerar bli tydlig i datoranimerade serier.


High Score Girl är en näst intill obeskrivligt härlig anime, lika mycket som det är ofattbart hur fantastisk den faktiskt är. Att en så enkel och nära på dum premiss skulle kunna göra ett så här pass stort intryck är både imponerande och glädjande. Älskvärda karaktärer, komiska situationer, ett härligt retrotema och en berättelse som verkligen kommer att beröra – mycket mer än vad man kan tro vid första anblick.

 

AnimeNewsNetwork:  Excellent, should be in anyone’s collection
MyAnimeList: Great

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Tomas Engström - Tisdag 16 april 11:22

På den anmärkningsvärda Shuchiin Academy finns det två personer som alla på skolan känner till, inte bara för sin roll i studentrådet utan också för sina personligheter och briljans inom alla områden. Miyuki Shirogane anses vara ett geni efter att ha...

Av Tomas Engström - Fredag 12 april 17:26

Fuutarou Uesugi lever i en skuldsatt familj med sin pappa och lillasyster och vänder därför på varenda krona för att försöka leva så ekonomiskt som möjligt. Han skyr sällskap från klasskamraterna och sitter alltid ensam i matsalen, förtärande samma b...

Av Tomas Engström - Fredag 5 april 16:57

På en planet långt från jorden har prinsessan Yuuki just fyllt 12 år och är därmed gammal nog att överta styret av riket, eftersom kungen och drottningen och tillika Yuukis föräldrar omkom i ett attentat när hon var nyfödd. Ett av hennes första beslu...

Av Tomas Engström - Torsdag 4 april 15:26

Subaru Mikazuki är en väldigt egen författare som lever helt ensam, knappt träffar någon människa och sällan går ut annat än när hans förläggare insinuerar på att träffa honom öga mot öga, vilket Subaru bara finner irriterande. Ända sedan barndomen h...

Av Tomas Engström - Tisdag 5 mars 10:57

Ido Daisuke är läkare inom cybermedicin och strosar ofta runt i den lokala soptippen på jakt efter reservdelar som går att använda i hans arbete. En dag finner Ido ett huvud och byst av en ung tjej vars hjärna och hjärta fortfarande är intakta, men ä...

Presentation


En blogg om mitt ihärdiga anime-tittande, med grundliga redovisningar för all anime som jag ser.

Fråga mig

21 besvarade frågor

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2018 >>>

Sök i bloggen

Arkiv

Krafsare

Mina länkar

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se