Då var det dags igen för en ny animesäsong med en hel drös av nya serier! Tänk att det redan har gått ett helt år sedan jag fick upptäcka pärlor såsom Miss Kobayashi's Dragon Maid och Interviews With Monster Girls. Har varit riktigt spänd av förväntan på vad vintern 2018 ska erbjuda, särskilt som hösten 2017 lämnade ganska mycket att önska i jämförelse med hur resten av fjolåret såg ut.

Den här gången har jag valt ut totalt 14 förstaavsnitt och börjar med att avhandla mina första intryck av följande serier:

Death March to the Parallel World Rhapsody
Grancrest Senki
Working Buddies
Ito Junji: Collection
Karakai Jouzu no Takagi-san
Kokkoku
Mitsuboshi Colors

Death March to the Parallel World Rhapsody

Ichirou Suzuki är en 29 år gammal programmerare som likt sina kollegor praktiskt taget lever för sitt arbete. Sena kvällar med mycket övertid leder till att han ofta övernattar på jobbet, bara för att effektivt kunna fortsätta sitt arbete dagen därpå. Under en av dessa slitsamma nätter vaknar han plötsligt upp som en 15-årig pojke i ett av de många rollspel han arbetar med: Death March. Hans karaktär saknar dock helt färdigheter, med undantaget för ett förödande meteorregn som fullkomligt slår ut en hel armé ödlekrigare på väg mot Ichirous plats.

Efter detta har hans karaktär uppnått maximalt antal färdighetspoäng och tycks ha lärt sig precis allt som spelet har att lära ut, varpå Ichirou beger sig ut för att upptäcka världen och framförallt försöka ta reda på hur han ska kunna ta sig ut från Death March, eller om det kan vara så att han fortfarande bara befinner sig i en djup sömn.

Okej, ytterligare en serie som handlar om hur en kille fastnar i en (spel)fantasyvärld... Har japanerna verkligen inte har tröttnat på det här konceptet vid det här laget? Jag har i varje fall börjat göra det och jag tycker inte att Death March känns som ett vidare ambitiöst projekt heller, då det första avsnittet var väldigt lamt både till händelserna och det visuella. Förvisso en annorlunda skriven bakgrund för protagonisten eftersom det är sällan man ser vuxna människor bli inblandade i den här typen av story, men så transporteras han in i spelvärlden och blir förstås då en ung shounen (alltså tonårspojke). Tecknarstilen var heller inte mycket att hänga i julgranen, vilket möjligtvis skulle kunna ha med det här första avsnittet att göra, men det bådar verkligen inte gott.

Jag tänker se åtminstone 1-2 avsnitt till för att få ett bättre hum om vart man har tänkt ta serien och historien, för just nu sa det första avsnittet mig inte särskilt mycket och det är ju heller inget vidare starkt intryck att göra. Blir dessutom väldigt förvånad över att det inte ser ut att bli fler än 12 avsnitt, för då behöver de verkligen rivstarta från och med nästa avsnitt om det ska hinna hända tillräckligt mycket för att Ichirou ska lyckas ta sig tillbaka till sin tid!

 
Grancrest Senki

Kontinenten är äntligen på väg att skapa en behövlig fred mellan de två största makterna genom att viga dessa härskares respektive avkomma med varandra. Men mitt under bröllopet tar en kaosreva form som frammanar en demon och trots härskarnas gemensamma försök till att stoppa denna, halshuggs dem båda varpå demonen försvinner. Vigseln avbryts och den skärrande upplevelsen leder till att ett nytt krig uppstår mellan såväl de två nationerna som dess regioners lorder, när man försöker komma till makten genom att absorbera varandras vapensköldar: en kraftkälla och även beviset för adelsstånd.

Siluca Meletes är en av kontinentens mer välkända magianvändare och befinner sig på resande fot mot sin nya lord, även om hon hyser en allmän avsky mot lorder för att man inte längre använder sina vapensköldar för kontinentens bästa utan endast tänker på sig själva. Plötsligt stöter Siluca ihop med riddaren Theo som är på en träningsresa för att kunna bli stark nog att lyckas befria sin hemstad och bekämpa allt kaos, en sällsynt godhjärtad livssyn som Siluca finner intressant nog för att svära sin trofasthet till Theo istället och hjälpa honom uppnå sitt mål.

Från en fantasyberättelse till en annan, men den här var betydligt mer intressant på alla sätt och vis! Bättre etablerad bakgrundshistoria och en intressant värld med ett intressant system för hur det här med vapensköldar fungerar och hur de påverkar ens status i samhället. Jag gillar den kvinnliga huvudpersonen Siluca som verkligen har huvudet på skaft och mycket skinn på näsan, med uppenbart stora krafter som magiker – som man ändå är restriktiv med att visa i det här första avsnittet. Samtidigt tycker jag även om hur den här pojken, eller unge mannen, Theo börjar sin bana här och nu och jag tror att det kan bli ett intressant par att följa. Riktigt snyggt tecknad också, har en bra färgpalett, snygga animationer och är detaljerad/utförligt gjord.

Ett bra första avsnitt som gör mig nyfiken på vad som händer i världen och huruvida Siluca med Theo ska lyckas förändra den till det bättre! I ärlighetens namn hade jag redan höga förhoppningar om just denna pga att det är en adaption av en lättroman, vars skapare ligger bakom en gammal favorit i just fantasygenren: Record of Lodoss War.

 
Working Buddies

Den gladsinnade calicokatten Tapoio och hans mer pessimistiskt lagda Kuehiko, en russian blue, har hängt ihop sedan gymnasiet och prövar nu på diverse arbeten tillsammans!

Ja, jo, det där är faktiskt hela premissen för den här serien :P Säsongens "wtf?" som det känns inledningsvis, med endast 3 minuter långa avsnitt och massor av komiska inslag, allt presenterat med en väldigt platt, säregen tecknarstil med få animationer. I det här första avsnittet jobbade Tapoio och Kuehiko som brevbärare, tillsammans med en något märklig överordnad som stod för en del av skratten, och jag förstod snabbt att Tapoio är överenergisk och lite skämtsamt lagd av sig medan Kuehiko aldrig ler men också är mer pragmatisk.

Precis som med höstens Love is Like a Cocktail kommer jag att fortsätta se Working Buddies eftersom varje avsnitt bara är 3 minuter långa, samt att avsnittet bjöd på en del skratt. Jag satt dock efteråt och funderade lite på om serien kommer att kunna vara tillräckligt rolig i längden eller om det blir för enformigt och konstigt efter ett tag. Tiden får utvisa svaret på den frågan.

 
Ito Junji: Collection

Ingen beskrivande prolog behövs i det här fallet då Ito Junji: Collection helt enkelt är en samling animerade skräckhistorier, skrivna av serietecknaren och författaren Junji Ito som givetvis är känd just för sina bisarra och skräcklagda berättelser. Den här första berättelsen var mer åt det bisarra, konstiga hållet än en skräckupplevelse och därför heller inte riktigt vad jag hade väntat mig, då jag inte har koll på den här karln sedan tidigare. Ett skumt och bitvis riktigt märkligt avsnitt, med en oerhört creepy huvudrollsinnehavare.

Får se hur nästa avsnitt faller sig innan jag väljer att döma ut serien, men det kan mycket väl hända att jag abrupt droppar Ito Junji: Collection om de här berättelserna inte blir intressantare eller mer spännande än vad denna första var.

 
Karakai Jouzu no Takagi-san

"Den som rodnar förlorar" är hur mellanklasseleven Nishikata lever, och förlora är precis vad han gör väldigt ofta – på grund av sin bänkkamrat Takagi. Hennes förmåga att ständigt få Nishikata att göra bort sig inför såväl klassen som lärarna får Takagi att koka inombords, men han lovar att en dag ge igen och vara den som faktiskt får det sista skrattet! Även om det hitintills har gått väldigt dåligt, då Nishikata sannerligen är en mästare på att retas...

En väldigt underhållande och charmerande serie detta, tecknad i en lika gullig och charmig stil utan att kännas sockersöt eller over the top! Förvisso är ju upplägget otroligt simpelt och med full längd på avsnitten (alltså drygt 20 minuter) finns risken att det roliga inte räcker hela vägen fram, speciellt som det här första avsnittet bara tog plats i klassrummet och berättade totalt tre olika historier om hur Takagi lyckas lura Nishikata och få honom att göra bort sig inför klassen. Men jag fortsätter titta så länge som det känns lika bra som det gör nu initialt! Hoppas på ett miljöombyte längre fram, för variationens skull.

 
Kokkoku!

Juri Yukawa gör sitt bästa för att förändra sin nuvarande boendesituation då den är minst sagt deprimerande. Hennes hushåll utgörs nämligen av sin spelgalne storebror som aldrig lämnar huset, sin lata pappa som inte är mycket bättre än brorsan, farfar som sedan länge är pensionär, och storasyster som är en ensamstående mamma – och den enda i familjen som verkligen gör någonting. Efter ytterligare en dag av arbetsintervjuer, som inte kändes särskilt lyckade, har Juri ingen lust att behöva hämta sin systerson på skolan utan skickar istället sin bror, som ändå borde ta sig ut för att se solen och andas lite frisk luft emellanåt.

En stund senare ringer telefonen och på andra sidan luren säger en röst att man har kidnappat såväl Juris bror som systerson och kräver nu att någon från familjen ska ta sig till ett specifikt rum i en övergiven byggnad, med 5 miljoner Yen inom loppet av 30 minuter. Panikslagen funderar Juri på att ta sig dit beväpnad med en kökskniv, medan hennes pappa desperat letar bankböcker för att skrapa ihop till lösensumman. Men farfar ber dem sätta sig ned och hålla sig lugna, samtidigt som han lika lugnt som avslappnat ställer fram en sten på vardagsrumsbordet och utför en kort ritual – som får tiden runtom de tre att stanna...

Sablar så spännande det här var!! Fick mig att tänka på Inuyashiki från i höstas, som jag försöker se med Martin när han är på besök, som även den började väldigt lugnt och liksom gav sken av att vara en ganska typisk vardagslivsserie. Men så plötsligt får man mattan under fötterna bortdragen när berättelsen gör en helomvändning! Kokkoku har faktiskt redan nu potentialen att inte bara bli en av vinterns utan också hela årets största serier! Bortsett från den spännande intrigen är serien dessutom oerhört vältecknad och jag älskar den lite mer realistiska stilen som denna har, framförallt i karaktärsporträtterandet.

Mitsuboshi Colors

"Colors" är namnet på den klubb som de tre flickorna Yui, Sacchan och Kotoha har bildat, med avsikten att skydda sin stad och bibehålla friden i den! Tillsammans löser man alla de fall som poliskonstapel Saitou inte anser sig ha tid till och deras aktiviteter leder till att man bland annat besöker zoo, leker lekar, klurar fram pussellösningar och bara allmänt har en trevlig och rolig stund tillsammans.

Ytterligare en väldigt rar, charmig och sött tecknad serie med ovanligt små barn i huvudrollerna. Tro nu inte att det är några riktiga problem och mysterium som tjejerna löser! Hela klubbens existens är ju en lek som får mig att minnas hur man själv blåste upp saker till stora proportioner som liten, och låtsades att t.ex hela världens överlevnad hängde på en skör tråd ^^ I det här första avsnittet letar tjejerna bland annat efter en pandamönstrad katt som "ställer till med problem" i stan för att den tjuvar småsaker från butikerna i området.

Roliga personligheter och trevliga små "äventyr" gör att jag absolut kommer att fortsätta att inte bara titta på Mitsuboshi Colors, utan även läsa mangan! För lustigt nog upptäckte jag just mangan för bara ett par veckor sedan, när japanska Amazon rekommenderade serien åt mig att läsa på min Kindle. Den var dock lite överraskande knepig språkmässigt till och från, delvis för att tjejerna pratar lite barnspråk, så nu när det ändå finns en anime tänker jag följa de två formaten parallellt med varandra – så får den ena hjälpa mig att förstå den andra! Med andra ord har jag en ny jämförande recension på gång här i framtiden :)