Karin är namnet på denna animes huvudperson som är en av fem familjemedlemmar i familjeklanen Maaka – vilka alla tillhör vampyrsläktet. Karin är dock lite annorlunda; hon kan nämligen inte suga blod ännu utan injicerar istället sitt eget i den person hon biter. Inte för att det blir många bett överhuvudtaget, tvärtom tycker Karin inte riktigt om sitt kall som vampyr utan gör istället allt för att förtrycka sina vampyriska känslor vilket då istället resulterar till hur hon med jämna mellanrum blöder näsblod av extrema mått (läs: fontän ur näsan av en så pass allvarlig grad att hon i de flesta fall svimmar efteråt).

Karin är helt enkelt en ickevampyr, eller ovampyr (Unvampire). En ickevampyr som nu 16 fyllda är på väg att upptäcka vad som är hennes blodaffinitet; alltså till vilka typer av människor hon dras och så gärna vill suga blod från (men naturligtvis inte gör så). Som exempel dras hennes pappa till stolta människor medan storebrodern föredrar blodet från de som känner sig stressade och genom att stifta bekantskap med Kenta Usui i sin klass, kommer familjen nu underfund med att Karins blodaffinitet är sorgsenhet, alltså olyckliga människor – vilket är precis hur Kenta känner sig på grund av att hans mor har svårt för att få ett jobb som hon kan behålla och hur de två lever i ständig ekonomisk kris.

Efter en "liten" olycka i en av skolans trappuppgångar där Karin springer in i Kenta och hennes kropp genast reagerar på den sorg som han bär inom sig, får Kenta plötsligt sanningen kastad i ansiktet: vampyrer existerar i dagens samhälle och Karin är en av dessa. Men trots att Karins kropp skriker efter ett bett i Kentas nacke så försöker hon ändå hålla tillbaka, vilket resulterar i hur hennes blod istället överflödar ur näsan och hon svimmar. Kenta beslutar sig för att hålla denna hemlighet för sig själv och städar således upp i trappuppgången, varpå han bär hem Karin och denna vänliga gest blir nu början på en kärleksfull vänskap där Karin försöker göra Kenta lycklig för att slippa förblöda var gång de ses eftersom hon totalvägrar att bita honom.

Karin är en väldigt rar serie med stora portioner humor som pendlar mellan att vara lite för barnslig, lite irriterande och faktiskt rolig. Vad jag inte kan hjälpa att störa mig på är tre saker: 1) hur Karins utbrott alltid sker i ett pipande "Neeeeej!" som är på gränsen till någonting perverterat, 2) att en av huvudpersonerna aldrig kan lära sig namnet på Karins bästa vän och således sker alltid en fånig liten "dispyt" mellan dem när de två träffas, och 3) Karins kroppsproportioner vilka till och från gör att scener utspelas ur märkliga vinklar bara för att man ska sitta och gissa på huruvida hennes byststorlek är av C-, D- eller rent utav E-kupa. Särskilt löjligt och nästan osmakligt var det sista avsnittet då detta förvandlades till något av en fokuspunkt istället för att bara vara någonting förbipasserande.

Men om man bortser från hur bröstfixerade japanerna trots allt så många gånger är i de mindre seriösa serierna och vi istället tittar på humorn, kärleken och gullighetsfaktorn i Karin... så är det en okej anime. Jag har sett roligare, jag har sett bättre kärlekshistorier och jag har sett sötare serier än så här men den duger. Stundtals kan det vara riktigt roligt och några få gånger kände jag faktiskt någonting för de två huvudpersonerna, men de irritationsmoment som jag nämnde tidigare drar verkligen ner vad som annars absolut skulle ha kunnat vara en riktigt söt och mysig anime som alla måste se (särskilt som den är ganska så fint tecknad). Nu blir det istället någonting som man kan se, om man vill, men det är verkligen inget måste utan bara en lagom trevlig tidssysselsättning utan att för den delen vara någonting bortkastat.

AnimeNewsNetwork: Decent, I didn’t lose my time.

MyAnimeList: Fine.