BECK, eller Mongolian Chop Squad som de senare också kommer att bli kända som, är namnet på ett band som seriens stora huvudperson Tanaka Yukio snubblar in i efter att en dag ha räddat en hund från ett par barn som trakasserar den för sitt märkliga utseende. Hunden visar sig tillhöra en kille som bara är något år äldre än Tanaka och har en otrolig talang för att spela gitarr. För tillfället befinner sig denna, Ryusuke Minami, i ett band som han dock är på väg att lämna för att starta någonting eget, någonting stort - ja till och med större än så. Världens bästa band, helt enkelt.

På den vägen är det och Tanaka som egentligen är en helt vanlig 14-åring som aldrig trott särskilt mycket om varken sig själv eller världen, dras plötsligt in i en helt ny värld då Ryusukes fantastiska sätt att uttrycka sig genom sin gitarr tillsammans med sitt brinnande engagemang för att verkligen lyckas sätta ihop världens bästa band, gör att Tanaka själv blir musikintresserad och försöker sig således på att lära sig spela gitarr för att förhoppningsvis bli en del av Ryusukes vision.

BECK: Mongolian Chop Squad är en slice-of-life-anime som handlar om livet, inte nödvändigtvis som just artist utan mer bara om att ha drömmar och våga satsa här i livet när man kanske egentligen inte riktigt vet vad man vill göra. Genom seriens 26 delar får vi följa just Tanakas dröm som inte bara blir tydliggjord och bestämd utan även möjlig tack vare mötet med Ryusuke och så också genom sin simlärare Ken’ichi Saitou, som visar sig dölja oanade musikaliska talanger efter att en gång i tiden inte bara ha varit olympisk medaljör i just simning utan även något av en rockstjärna på den tiden med sitt egna band.

Men samtidigt som Tanaka försöker lära sig hur en gitarr fungerar måste han även ta itu med dels skolan om han nu verkligen en dag ska kunna läsa vidare och faktiskt få ett jobb samt bli en del av samhället, dels har han blivit påmind om sina gamla känslor för sin gamla barndomsvän Izumi Ishiguro - som plötsligt börjar umgås med Tanaka igen efter att de två inte pratat med varandra sedan mellanstadiet. Och inte blir det särskilt mycket lättare (vare sig på det romantiska planet eller vardagslivet som helhet) av att Ryusuke snart visar sig ha en lillasyster som är i samma ålder som Tanaka och lika duktig på att sjunga som hon är söt...

Jag erkänner hur jag har lite svårt för att uttrycka vilken underbar serie detta var att följa. Först och främst var det ett otroligt roligt och intressant tema, det här med hur Tanaka bestämmer sig för att börja syssla med musik och hur det påverkar hans liv. Sedan är allting bara så bra framställt också; att man inte koncentrerar sig helt och hållet på bandet som bildas utan även allt det som pågår runtomkring Tanaka vad gäller hans studier, lite om kärlekslivet, relationen till sin barndomsvän (samt skolkamrater) och även det hårda livet i skolan – inte bara studiemässigt utan även vad gäller bråkmakare som tycker att Tanaka är en riktig nolla och wannabe.

Tecknarmässigt gillar jag också BECK riktigt skarpt för hur liksom ”opolerat” allting känns. Jag glömmer hela tiden bort hur skönt det är att se serier ur den här genren just på grund av hur alla karaktärer inte ser ut att vara plockade från någon bisarr glamorvärld där varenda människa är stilig, söt eller snygg och dessutom ser ut att vara nästintill jämngamla oavsett om de egentligen ska vara 14 eller 34. Glöm att få se onaturliga frisyrer som aldrig blir förstörda eller välfransade ögon stora som knytnävar - i BECK är såväl Tanaka som hans bandkamrater och (i stort sett) varenda människa man ser till och med i bakgrunden vältecknad på ett fullt ”normalt” sett vad gäller proportioner och utseende. Visst blir det lite komiskt kantigt och grovt ritat till och från även här, i synnerhet när karaktärer skäller på varandra eller scenen som utspelas ska framgå som just komisk, men det är ju fortfarande en tecknad serie som man tittar på och dessutom en japansk sådan.

Och ett sådant soundtrack BECK har sedan. Nu tappar förvisso några av låtarna lite, lite i känsla på grund av att så otroligt mycket sjungs på engelska och vi vet ju hur duktiga japanerna är på att sätta ihop engelska låttexter (eller bara prata engelska överlag). Men melodierna är det då verkligen inget fel på och några av låtarna som spelas i serien är banne mig sådana som jag skulle kunna föreställa mig spelas på radion som en hit från någon ny artist. Just därför är det heller inte konstigt att ett soundtrack existerar för animen och jag sitter faktiskt själv och lyssnar på det just nu när denna recension skrivs. Moon on the Water är i synnerhet en sådan låt som jag har fått på huvudet och lär gå omkring och nynna på ett tag framöver. Många av raderna får en visserligen att lägga huvudet på sned och som sagt undra ”vänta lite nu, vad menade dem där?” men det är på det stora hela en vacker låt.

Måhända borde jag kanske med alla dessa lovord klassificera serien som full pott på ANN och MAL, men jag nöjer mig ändå med det näst bästa och tänker istället att när jag väl ser om denna (för det lär jag göra någon dag), då kommer den att vara ännu bättre och bli värd den där fullpoängaren som jag sparar på just nu, lite som att ställa undan ett redan gott vin och vänta på att det ska jäsa till sig ytterligare.

Men liksom musiken förgyllde Tanakas vardag har BECK: Mongolian Chop Squad förgyllt min. Punkt.

AnimeNewsNetwork: Excellent, should be in anyone’s collection.

MyAnimeList: Great.