När jag påbörjade Kanon för en vecka sedan fick serien en väldigt snubblande start. Efter att ha tagit mig igenom en så medioker serie som Pandora Hearts såg jag verkligen fram emot att inte bara få avnjuta någonting av högre kvalité utan också mera jordnära och humoristiskt: en skolanime, som ju är den genre jag vanligtvis har som allra mysigast åt av väldigt naturliga skäl :) Så länge som atmosfären/storyn och framförallt karaktärerna inte går för långt, vill säga, utan att man lyckas göra det hela på ett bra sätt om serien nu är menad att vara lite galen som till exempel favoriten Lucky Star - inte Pani Poni Dash vilken jag inte alls klarade utav.

Kanon börjar rätt stabilt med sin inte helt ovanliga intrig om hur man får följa en skolpojke som flyttat till en ny stad och på gymnasiet där börjar lära känna personer med vitt skilda personligheter - sådana man är oerhört vana vid att se i just skolserier; bland annat den coola, mystiska och väldigt fåordiga tjejen eller den där sportiga, smarta typen som gör allt så bra och alla ser upp till. Men så dök det upp två tjejer som var lite... irriterande i sitt något framfusiga och halvt gnälliga sätt att vara, i synnerhet de poänglösa ljud/uttryck som båda slängde ur sig i var och varannan mening vilka säkert var menade att låta som någonting sockersött men i mina öron istället bara skar...

Tursamt nog vände detta som på en femkrona efter bara ett par avsnitt och blev då istället till någonting helt annat; en medryckande, lite tragisk serie med en hel del känslor - precis som Clannad vilket också är den serie som skaparen Tatsuya Ishihara gjorde efter Kanon.

Yuichi Aizawa återvänder till den barndomsstad som hans kusin Minase Nayuki bor i efter att inte ha hälsat på under en så lång tid som 7 år, ett besök som han idag inte har några konkreta minnen kvar av men stundtals gånger ser återblickar från i sina drömmar. Här träffar han väldigt snabbt fyra andra, unga flickor var för sig som alla befinner sig i hans ålder och är minst sagt lite mystiska av sig, på varsitt sätt. Den ena hoppar ursinnigt fram och påstår sig ha tappat minnet men om det är någonting som hon fortfarande minns, så är det att hon avskyr Yuichi! En annan tjej kommer till skolan varje dag men stannar alltid utomhus - då hon säger sig ha en förkylning och därför inte är tillåten att komma in, men hon kan ändå inte hålla sig borta från skolan för att det finns någon där som hon önskar träffa.

Alla fyra flickor, eller rättare sagt fem med kusinen inräknad, har sin egen bakgrund som serien successivt betar utav och man får också i och med detta lära sig mer om Yuichi själv och vad han egentligen har för förflutet. Varje karaktär är intressant att följa, somliga av dem mer än andra förstås, och har sina egna bekymmer att tampas med vilket Yuichi försöker att hjälpa dem att överkomma.

Kanon steg allt högre ju längre in i animen jag kom och även om slutet nästan eventuellt blev lite väl "fint" så kände jag mig väldigt tillfreds med det, för man önskar sig ju ändå allt som oftast just lyckliga slut hellre än depression och misär ^^ På det stora hela är jag glad över att ha sett serien, även om den i mitt tycke inte riktigt når upp till Clannads storhet och därför går jag in på AnimeNewsNetwork.com och sätter följande betyg: Very good, don't miss it