Med allt som har varit i Japan i och med jordskalvet som ju skedde där nyligen och vars konsekvenser samt uppföljning vi fortfarande både ser och hör talas om i vardagen, tyckte jag att det låg helt rätt i tiden att se Tokyo Magnitude 8.0 för att försöka skapa sig en slags uppfattning om hur det kan vara och se ut när en katastrofal jordbävning drabbar ett så tätbefolkat område.

I denna anime på 11 avsnitt följer vi de två barnen Mirai Onasawa med sin yngre bror Yuuki som båda befinner sig på den artificiella ön Odaiba inuti det berömda Tokyo Tower när ett jordskalv plötsligt inte baraskakar marken utan rent utav våldsamt sliter upp den och på håll får Mirai, som just då står utanför i väntan på sin lillebror som behövde springa på toaletten, bevittna hur hela den mäktiga och vackra Regnbågsbron vrider sig och slits itu. En kort stund senare är allting över men kaoset och förstörelsen är förstås ett faktum och jordskalvet uppmäts till enorma 8.0 på richterskalan (det som skedde i Japan i mars låg på 9.0)

Separerad från sin bror ger sig Mirai tillbaka in i det numera fallfärdiga Tokyo Tower för att försöka återfinna sin bror och möter där en kvinna som hjälper henne att leta efter Yuuki varpå de tre senare slår följe då kvinnan, som heter Mari, bor åt samma håll som de två barnen och så börjar en lång och tung resa genom ett bokstavligt talat omskakat Tokyo.

Tokyo Magnitude 8.0 skildrar verkligen följderna av ett jordskalv otroligt bra både vad gäller den enorma förstörelse som staden nu givetvis lider av, men också just den här mentala biten för alla utsatta och samt arbetet runtomkring i form av volontärer som hjälper till att leta efter saknade och myndigheternas försök att stoppa bränder, dämpa självaste tumultet samt att ta hand om de skadade. Det är människor som skriker i panik, människor som gråter av sorg, människor som ropar efter sina saknade och människor på flykt – numera hem- och kanske rent utav familjelösa.

För Mirai, Yuuki och Mira vilka nu befinner sig 60 mil från Setagaya som är den stad där de två barnen kommer ifrån, är det just ovetskapen om vad som har hänt med deras egna familjer som är det jobbiga då mobilnätet inte längre fungerar så Mirai och Yuuki har ingen möjlighet att lyckas komma i kontakt med sina föräldrar samtidigt som Mira heller inte lyckas nå sin mamma eller dotter – vilka bor i Sangenjaya där man på nyheterna berättar om svåra bränder som utbrutit...

Fantastisk serie detta, som sagt oerhört realistiskt gjord och rejält vältecknad. Se den, särskilt nu i dessa tider.

AnimeNewsNetwork: A masterpiece, exquisite beyond words.

MyAnimeList: Masterpiece.

Välkommen till OZ; din virtuella värld där du inte bara hittar såväl gamla som nya vänner att prata med utan också kan beblanda dig i virtuella sporter, tävlingar, spel, shopping ja rent utav få ett arbete som till exempel skötare av det enorma och komplexa datorsystemet som håller allting samman. Du behöver inte ens en dator för att komma åt världen utan kan lika gärna använda en mobiltelefon eller till och med vanlig TV och eftersom världen har en inbyggd översättare som raderar alla språkbarriärer mellan användarna, så täcker användarantalet i OZ nästan hela jordens befolkning.

Och just därför finner man även diverse myndigheter, verksamheter, företagare och andra som vill nå ut med sina tjänster, funktioner och erbjudanden till alla som är intresserade.

Med andra ord förvaras en hel del data i OZ, som ju vore väldigt olyckligt om det hamnade i fel händer...

När den något timida 11-åringen Kenji Koiso blir tillfrågad av skolans populäraste tjej Natsuki Shinohara om han skulle vilja följa med henne till sin familjs hus i Nagano för att hjälpa till med en sak, råder det inga tvivel om vad som är viktigare mellan att hjälpa till med att sköta OZ enorma säkerhetssystem eller få komma närmare hans stora kärlek. Väl på plats visar sig tjänsten vara att agera pojkvän inför hela Naganos familj, något som ändock går förvånansvärt smidigt - ända tills Kenjis ansikte plötsligt dyker upp på TV-nyheterna tillsammans med en anklagelse om att ha hackat hela OZ och lyckats komma över flertalet användarkonton och personlig data. Tursamt nog för Kenji så kommer Shinoharas familj från ett krigarsläkte som tillsammans med honom tar upp kampen mot den riktiga skurken i det här dramat.

Jag vet inte riktigt vad det är, men någonting med Summer Wars är bara så briljant. Är det den skarpa och vackra tecknarstilen? Karaktärerna? Kanske den enormt färgsprakande världen OZ - som man som läsare nu absolut inte behöver vara orolig över att 90% av den här filmen ska utspela sig i för det gör den verkligen inte, utan det sker mycket i den riktiga världen som gör att man känner sig väldigt jordnära under de närmare 2 timmarna som animen rullar. Jag vet som sagt inte riktigt vad det är, men förmodligen allt detta tillsammans eftersom det ju trots allt är enbart positiva kvaliteter som jag har räknat upp. Antagligen har det en hel del att göra med hur såväl regissören Mamoru Hosoda som författaren Satoko Okudera och rent utav även den studio som ligger bakom själva tecknandet (Madhouse) sedan tidigare sitter på en portfolio bestående av lika fantastiska titlar som denna, i synnerhet min favorit The Girl Who Leapt Through Time.

Från början till slut är Summer Wars ett fantastiskt äventyr som jag blir glad bara av att tänka på att jag äntligen har fått uppleva och förstår inte hur det kan ha tagit mig så pass lång tid att upptäcka en sådan pärla, samtidigt som det fyller mig med stora förhoppningar om att Mamoru samt Satoko har fler AAA-titlar att erbjuda mig om jag bara undersöker deras portfolio närmare.

AnimeNewSNetwork: Excellent, should be in anyone’s collection.

MyAnimeList: Great.

IMDB: 8/10 (och en ordentligt stark sådan 8:a)

För att förstå ordvitsen i min rubrik till denna recension måste man först veta vad Aria the Animation handlar om och det är följande: tre unga flickor som på den numera fullt beboeliga och väldigt blå planeten Aqua, tidigare känd som Mars, tränar för att bli ”undiner” vilket är namnet på de kvinnor som tar i första hand turister och kärlekspar på en rundtur i gondol runtom i staden Neo Venezia, vilken förstås heter som den gör efter Italiens Venedig.

Detta är en 13 avsnitt kort serie med fokus på i synnerhet den rosahårige Akari Mizunashi som för närmare två år sedan lämnade Jorden och kom till Aqua för att låta sig anställas av Aria Company och lära upp sig till att bli gondoljär av den välkända Alice Carroll. Bortsett från att följa hennes träning får vi också se en hel del av två andra flickor från två olika företag, båda lika framgångsrika som Aria Company vilka också håller på att lära upp sig av professionella, välkända gondoljärer att bli lika duktiga som dem på att guida runt människor i vattenstaden Neo Venezia. Således blir de tre töserna vänner mer eller mindre på direkten när de väl gör varandras bekantskap.

Aria the Animation kan nog vara den mest stillsamma och rogivande animen jag har sett utan att för den delen kännas tråkig, trots att det inte sker någon som helst action i något utav avsnitten - mer än hur flickorna en dag utsätts för ett prov där tidvattnet gör det hopplöst för dem att försöka återvända hem från sin träning via de vanliga rutterna/kanallederna som dem är vana vid, då den ökade vattenmassan har gjort det omöjligt att segla under stadens låga broar.

Ren och skär avkoppling på hög grad och även av högsta kvalité, då man liksom sjunker in i någon slags sinnesro av att se avsnitten. Som sagt, det händer egentligen inte vidare mycket i den här serien men ändå kände jag mig aldrig uttråkad utan det här är ett perfekt exempel på hur ”slice of life”-genren ska göras rätt, genom mysigt berättande och älskvärda karaktärer (bortsett från företagets tjocka kattmaskot som jag faktiskt fann mer störande än söt eller rolig). Jag kan förstå om kanske en eller två av tio finner Aria the Animation lite för lugnande men jag är glad över att inte vara en av dessa personer och sätter därför till och med upp säsong nummer två på min lista över animes att se i framtiden.

AnimeNewsNetwork: Excellent, should be in anyone’s collection.

MyAnimeList: Great.

Enligt profetian i riket Leinwan så är flickebarnet Pacifica Casull ett gift som på sin 16-årsdag kommer att förstöra hela världen på grund av att hon är född tvilling tillsammans med sin bror. Därför ser kungen till att göra sig utav med sin dotter som kastas utför ett stup redan som spädbarn. Men mirakulöst nog räddas hon av en magiker som adopterar in flickan i sin familj och på så vis lyckas hon leva i lugn och ro under 15 år, till dess att hennes fortsatta existens blir känd och således tvingar henne på flykt - ständigt på resande fot tillsammans med sin låtsassyster och bror vilka gör allt för att skydda henne, trots vad profetian säger.

Och detta är då vad äventyret Scrapped Princess handlar om där man genom 24 avsnitt får följa Pacificas flykt undan kungens armé men också någonting större än så - en grupp humanoider som kallas för Peacemakers vilka ser ut precis som människor men med märkliga krafter och förmågan att förvandla sig själva till enorma vapen. I samma veva får också Pacifica med sina syskon reda på att hon själv är så mycket mer än bara ett olyckligt barn med en profetia emot sig, samt hur hela världen lever i en enda stor lögn.

Det är när detta sker som serien blir en smula lustig, eller märklig, med en rejäl genremix och plötslig intrigvändning som faktiskt inte var så tokig. Klart oväntad om inte annat, utan att säga för mycket om vad som verkligen försiggår i Leinwan och vilka roller alla inblandade spelar.

Med en mer seriös och mörkare ton hade nog Scrapped Princess kunnat vara en fräck serie, men nu är detta ett komiskt drama där den otroligt naiva Pacifica ofta delar ut smockor till sin bror, säger halvkonstiga saker och agerar allmänt hjälplös på snudd till irriterande.

Men den var då okej att se och som sagt, genremixen samt den mot slutet något underliga nya intrigen gjorde det hela lite roligare samtidigt som det också slog en smula bakut och kändes förvirrande.

AnimeNewsNetwork: Decent, I didn't lose my time.

MyAnimeList: Fine

17 år och utbildad om att Tokyo är den enda staden som fortfarande existerar efter kriget med den blåblodiga rasen Mu som kom från en annan dimension och lade världen i total förödelse år 2012. Detta är den tro och det liv som gymnasieeleven Ayato Kamina lever 2015, fram till den dag när han helt plötsligt i tunnelbanan är på väg att bli bortförd av (klassiska) svartklädda, solglasögonbärande män då en kvinna dyker upp som slår ned männen och introducerar sig själv som Haruka – medlem i organisationen TERRA och med information som vänder upp och ned på hela Ayatos liv; att Tokyo bara är en lögn, förseglad från omvärlden i en bubbla där tiden passerar långsammare och att det nu egentligen är år 2025 samt att han själv spelar en viktig roll för mänsklighetens framtid...

Denna intrig och det enormt höga snittbetyget hos ANN är vad som fick mig att bli intresserad av RahXephon i första taget, men tyvärr kan jag såhär de 26 avsnitten senare inte säga att jag förstår mig på vad som ska vara så bra med serien.

Det började ganska segt med Ayato som är något av en gnällspik som vägrar slåss även om det nu är för mänsklighetens överlevnad, för att sedan göra en tvärvändning i sitt sätt att tänka och då blev serien också mer intressant – med en hel del intriger och lögner som fortfarande väntar på att komma upp till ytan och mycket spel mellan de många huvudkaraktärerna. Men så återkommer segheten drygt halvvägs in i serien när händelserna börjar kännas dels lite förvirrande och dels oerhört märkliga... Resultatet blir att jag dels har svårt för att greppa historien men framförallt också känna någonting för karaktärerna och deras personligheter samt förhållanden till varandra.

In i det sista kändes RahXephon som ett frågetecken som jag ville räta ut till ett utropstecken, men inte lyckades förstå mig på ens i det sista avsnittet. Det hela gick faktiskt så pass långt att jag i några avsnitt under den sista tredjedelen av serien plockade fram fjärrkontrollen och snabbspolade förbi ett par scener – bara just så pass att det fortfarande gick att hänga med i undertexterna eftersom jag inte ville tappa tråden helt. Och det är ju verkligen inget positivt, då det ska till extremt mycket för att jag ska göra en sådan sak...

Dåligt var det inte, men heller inte bra – och ljusår från så fantastisk som många verkar tycka om man nu ska gå på såväl ANN:s som MAL:s snittbetyg. Men jag har också sett hur jag är långt ifrån ensam om min åsikt, för till och från bland alla recensioner där skribenten höjer serien till skyarna så dyker det upp både en och annan besviken själ.

Och här är alltså ytterligare en sådan.

AnimeNewsNetwork: Decent, didn’t lose my time.

MyAnimeList: Fine.

Juuni Kokuki, eller The Twelve Kingdoms, berättar den långa historien om hur studenten Yoko Nakajima tillsammans med två av sina klasskamrater plötsligt blir bortförda från skolan till en helt annan värld av en man med långt, blont hår som bara dyker upp från ingenstans och hävdar hur Yoko är i fara och att hon måste följa med honom om hon värdesätter sitt eget liv.

Väl på plats i den främmande världen fortsätter förvirringen att råda då mannen (som heter Keiki) kan anta skepnaden av någonting som liknar en enhörning, börjar kalla Yoko för ”den rätta”, man blir anfallen av djurlika monster och när sällskapet dessutom mitt i allt tumult tappart bort Keiki, så upptäcker dem hur de människor som bor här inte talar japanska – men ändå lyckas just Yoko till skillnad från sina två kamrater förstå dem.

Svaren på frågorna vem, var, hur och varför får man reda på under de närmsta 13 avsnitten som tillsammans berättar en av seriens sex historier där två har just Yoko som huvudperson och fokuserar på hennes roll i världen, medan de övriga berättelserna fyller på med mer information kring världens historia.

Och vilken värld detta är sedan. Jag har nog aldrig tidigare varit med om maken till detaljer och eftertanke i en sådan här typ av serie där ungdomar slungas in i en slags parallellvärld. Intrigen i sig må ha varit fängslande och jag följde Yokos äventyr och öde med brinnande intresse, men det absolut bästa med Juuni Kokuki är verkligen all den lärdom och kunskap som man matas med om hur världen styrs samt är uppbyggd; hur kejsare och kejsarinnor väljs ut till att styra över vardera av de 12 kungadömena som existerar och hur olika alla dessa är. Jag satt verkligen som halvt i trans och fullkomligt frossade i all historia som förvisso till och från kunde bli lite väl mycket att ta in, men en härligt bekväm sak med denna serie är hur den till och från levererar en sammanfattning av vad man har fått se i varje enskild berättelse, så att man lättare kan bibehålla den röda tråden och bättre förstår allting i slutändan.

Jag sitter här och verkligen försöker att komma på hur jag med ord ska lyckas beskriva hur mäktig denna anime är, men det går bara inte så därför tänker jag helt enkelt lämna er här med betyget som jag sätter på såväl AnimeNewsNetwork som MyAnimeList: full pott, vilket passande nog betyder just exquisite beyond words hos ANN.

När man inte kan få nog av den värld som man har fått göra sig bekantskap med i en serie så råder det inget tvivel om saken – vad man har fått bevittna är helt enkelt ingenting annat än ett mästerverk.

Pojke träffar flicka och bor därefter tillsammans genom prövande tider. En kort och koncis genomgång av REC, men kanske inte helt rättvis. I denna miniserie på 10 avsnitt á 12 minuter vardera lär vi känna den medelmåttiga designern Fumihiko Matsumaru och wannabe-röstskådespelerskan Aka Onda, vars vägar korsas när Fumihiko står utanför en biograf och väntar på sin date som aldrig dyker upp varpå Aka istället kommer från ingenstans och mer eller mindre tvingar Fumihiko att gå på bion tillsammans med henne istället – varpå hon under hela föreställningen sitter och mumlar replikerna som sägs, vilket när bion är slut får sin förklaring i att hon försöker bli röstskådespelerska.

På hemvägen visar det sig att de två bor i samma område och samma natt inträffar en brand bland just de lägenheter där Aka bor. En orolig Fumihiko rusar ut, tar in Aka till sig vars hela lägenhet står i lågor och mitt bland tårarna från efterchocken möts deras läppar och, ja... Nästa morgon är dock Aka borta men en kvarlämnad lapp säger att ses igen senare och detta blir väldigt snabbt sanning, då Fumihiko på sitt jobb får veta hur hans chef har accepterat det karaktärsförslag han lämnat in om en varelse till hälften katt, till hälften träd som ska göra reklam för de nya, lövliknande chipsen ”Ha”. I studion där man nu ska välja ut en röst för denna maskot hittar vi förstås Aka som hoppas få igång sin karriär med detta. Gissa om hon blir utvald och hur detta leder till ett visst förhållandedrama mellan de unga tu som nu inte bara bor utan även jobbar tillsammans? Inte blir det lättare av hur Aka vägrar ingå ett förhållande med Fumihiko, trots vad som hände den där natten när hennes lägenhet brann ner.

Och så fortsätter REC genom sina få, korta avsnitt där man alltså får följa hur de två huvudpersonerna dels försöker komma någonstans i sina respektive karriärer, dels hur deras relation utvecklas. På det stora hela var det en riktigt mysig serie, det måste jag säga, med sådär lagom mycket gullegull och ett par ögonblick där man oroar sig för såväl deras affärs- som privatliv. En lagom bra och stabil serie, helt enkelt.

AnimeNewsNetwork.com: Good, worth seeing.

MyAnimeList.net: Good.

Rainbow: Nisha Rokubou no Shichinin handlar om sex unga förbrytare som av olika anledningar har placerats på en ungdomsanstalt där de ska sona sina brott under de närmaste två åren. Serien behandlar dels deras tid i fängelset tillsammans med en satirisk vakt samt pervers läkare, dels även livet utanför murarna när dem väl blir frigivna och vilka svårigheter som väntar där ute – som de lyckas uthärda endast tack det starka vänskapsbandet som existerar mellan dem.

Jag har haft ögonen på den här animen ett bra tag nu (just bilden här ovan sa mig direkt hur bra den skulle vara) och det kändes särskilt bra att äntligen få ta del av serien efter den så humoristiska och galnaSayonara Zetsubou-Sensei som jag senast såg. Rainbow är verkligen dess raka motsats med en väldigt mörk stämning i just fängelsedelen och även alla de motgångar som sker när ungdomarna väl får sin frihet.

Sedan har serien också väldigt bra karaktärer som jag snabbt fastnade för och man verkligen lider med när det går dåligt för dem samt känner glädje för när vindarna vänder och motgångar förvandlas till framgång, vilket eventuellt kan tyckas händer lite väl mycket – att saker och ting utvecklas lite väl fint. Men med det särdeles tuffa livet på just anstalten och ändå många av de händelser som tar plats efteråt, kan man ändå unna pojkarna lite plötslig lycka. Balansen är väl ändå okej på det stora hela.

Har svårt för att prata så mycket detaljer om den här serien, den var helt enkelt suverän på många sätt och vis. Rekommenderad för precis alla, även de som normalt sett kan ha svårt för anime. Jag lovar då att det inte existerar ett uns av stora manga-ögon, tentakler, ecchi, konstigheter eller flams - allting i Rainbow: Nisha Rokubou no Shichinkänns seriöst, vuxet och genomtänkt. Precis det som man kan behöva mellan allt det där andra, motsatta som anime-världen har att erbjuda.

AnimeNewsNetwork: Excellent, should be in anyone’s collection.

MyAnimeList.net: Great.

Ja, jag har som synes nu även en profil på MAL också :)