50 år har passerat sedan mänskligheten emigrerade till Mars och vi lever nu i en tid där större delen av allt kulturellt skapas av Artificiell Intelligens, medan vi människor är nöjda med att bara få vara passiva konsumenter. Detta gäller framförallt inom musikbranschen där såväl DJs som sångare och musikproducenter endera förlitar sig helt på datorer eller rent utav är datorer.

Men i metropolisen Alba City sliter den ensamma Carole med att försöka bli musiker och skapa sin egen musik, baserat på sina mänskliga känslor, och jobbar halvtid för att få pengar till mat och hyra. I den närliggande staden Herschel City bor Tuesday som också vill få uttrycka sig genom sång och musik, men trots att hon har vuxit upp i en rik familj så lever hon förtryckt av sin mor som tycker att hennes dotter förslösar sin tid.

Vad de två har gemensamt är att de finner att någonting fattas dem och de ska snart upptäcka att det de behöver är varandra, när Tuesday rymmer hemifrån och åker till Alba City där hon och Carole träffas genom en slump – och börjar skapa musik tillsammans...

Första uppträdandet i det första avsnittet efter att Carole och Tuesday har snubblat över varandra, förstått att de båda har en gemensam dröm och lyckats skriva delar av en låt tillsammans, gjorde mig verkligen alldeles lamslagen och hänförd. Och även om inget av deras senare framträdanden lyckades beröra mig fullt lika mycket som detta så finns det fortfarande gott om riktigt bra, känslosam musik i Carole & Tuesday, låtar som även kommer från fler än bara dessa två huvudsakliga protagonister. För vi får faktiskt även följa en tredje stigande stjärna i form av Angela, som vill gå vidare från att vara tonårsmodell till att bli sångerska. Men till skillnad från Carole och Tuesday som vill skriva sina egna låtar och skapa musik baserat på hur de känner, så hamnar Angela i händerna på en skicklig musikproducent som har skapat massor av hits med AI och därmed garanterar att – så länge som där finns en stark röst – hon kan bli en världsstjärna.

Carole och Tuesday kommer i sin tur att bli scoutad av en avdankad men likväl fortfarande talangfull (om än lite klumpig och burdus) manager som har mer än 30 års erfarenhet inom yrket. Gus, som managern heter, får i sin tur en hel del extra hjälp från en ung frilansande AI-programmerare och systemingenjör som genom sin expertis och sitt arbete har lyckats skaffa sig ett par riktigt stora kontakter. Dessa fyra skapar en riktigt skön och rolig atmosfär mellan sig när Gus försöker göra ett genuint bra jobb och comeback som manager, Roddy mer eller mindre hunsas runt av Gus, och Carole och Tuesday bara gör sitt bästa för att på något vis få synas och höras av folket, så att de kan lyckas slå igenom och få uttryck för sina känslor.

Det här samspelet bidrar också till en extra intressant kontrast med den här Angela, som ju samtidigt alltså gör sitt bästa för att bevisa för såväl sin manager (och tillika förälder) som sig själv att hon kan lyckas minst lika bra inom musikbranschen som hon hitintills har gjort med sin modellkarriär. Och hon får ju nu alltså professionell hjälp av musikproducenten Tao, men samspelet däremellanär en blandning mellan helt likgiltigt och snudd på fientligt på grund av hur känslolös Tao är och att han praktiskt taget betraktar Angela som ett litet musikexperiment. Att då jämföra med de väldigt härliga och många komiska scener som vi har med Carole, Tuesday, Gus och Roddy när de gör sitt bästa för att hitta någonstans att få uppträda och skrapa ihop tillräckligt med pengar för att göra en musikvideo. Som sagt, att ha med två så olika parter som förvisso har ett liknande mål också går sin egen väg för att nå det målet, skapar en intressant

Men… alla dessa trevliga karaktärer och intressanta kontraster mellan människor och situationer till trots så kan jag ändå inte låta bli att känna att det blir för mycket – på för kort tid. För i bakgrunden ligger det även puttrandes det faktum att Tuesday har rymt hemifrån och hennes mamma är just på gång att starta upp en politisk karriär, så hon vill absolut inte att dottern skapar skandalrubriker. Men den enda åtgärden blir att skicka iväg den äldre brodern att hämta hem sin syster, en order som han väljer att ignorera när han väl ser hur glad och energisk Tuesday ser ut att vara på scenen med gitarren i hand. För mig blir det lite för utspritt och spretigt vart man vill ta storyn när man har sådana här ganska menlösa eller överdramatiska inlägg. Även när serien är på väg att avslutas så fortsätter man att introducera nya twister och intriger med ytterligare en ny karaktär.

Jag skulle verkligen mycket hellre ha sett ett lugnare tempo och haft mer fokus på just Carole och Tuesday, även om det är trevligt med just Angela som konkurrent och en motpol. Men när man nu ändå ska köra två säsonger (totalt 24 avsnitt) så tycker jag att det hela hade kunnat läggas upp annorlunda för att bygga mer på relationen mellan just Carole, Tuesday, Gus och Roddy, och samtidigt också ge mer utrymme till Angela och hennes resa – utan att båda dessa grupper med sina tidigare bagage, så att säga, ska behöva trampa varandra på tårna på grund av den nu så begränsade scentiden.

Visuellt och audiovisuellt har jag däremot ingenting att klaga på. Serien ser fantastisk ut och man lyckas verkligen med att få samtliga karaktärer att kännas väldigt levande genom såväl hög detaljrikedom och ett känslosamt kroppsspråk, som med engagerade röstskådespelare. Låtarna är trevliga att lyssna på och framträdandena till stor del välgjorda, även om jag som sagt fastnade mest för det allra första framträdandet (och tillika musikstycket) än de senare. Men så är det ju också med låtar och artister i största allmänhet, att precis som att man har sina favoriter så finns där även låtar man känner är betydligt svagare i repertoaren.

Carole & Tuesday lämnar ett aningen svagare intryck än vad jag hade förväntat mig, speciellt efter ett så starkt inledande förstaavsnitt. Men storyn tycker jag tar en något rushad väg och kommer även i kläm i onödan av extra element och bikaraktärer som inte riktigt bidrar till någonting. Men Carole och Tuesday är två riktigt härliga och engagerade tjejer som är intressanta att följa i deras jakt på sin musikdröm, med den redan välkända tonårsmodellen Angela som en lika intressant motpol. Välgjorda animationer, välskrivna låtar och emotionellt engagerade skådespelare gör att jag absolut är nyfiken på vart serien och berättelsen kommer att ta vägen i nästa säsong, med förhoppning om att ett aningen bättre fokus på våra protagonister då.

AnimeNewsNetwork: Good, worth seeing
MyAnimeList: Good