Mänskligheten har sedan länge äntligen lyckats uppfylla den högsta drömmen: att nå ut till rymden och kolonisera nya planeter. Men rymdåret 0156 utbryter ett krig mellan samtliga kolonier och jorden börjar då i största hemlighet att konstruera ett stort slagskepp kallat Tiramisu, som utgör planetens sista hopp för överlevnad. Ombord på detta skepp tjänstgör pilotässet Subaru Ichinose som strider i sin mecha Durandul och lika effektivt som fläckfritt tar hand om alla inkommande hot. Åtminstone så länge som han får ha sin cockpit för sig själv, en plats som skänker honom lika mycket glädje som lugn och agerar fristad för Subarus något labila sinne...

 
Vansinneshumor och vardagsliv, i rymden. Det var faktiskt på rekommendation som jag började se denna vårserie, som jag har missat på grund av att jag ju befann mig på resande fot vid den tiden när animen började sändas (april). Och när jag fick premissen framlagd för mig så förstod jag genast att det här kunde bli hur roligt som helst, vilket det första avsnittet var snabbt med att bekräfta. Subaru är som sagt lite mentalt instabil när det kommer till sin kärlek för sin stora mecharobot Durandul och framförallt cockpitlivet, som för honom är mer kärt än någonting annat. Här inne är det ordning och reda som gäller och framförallt hans regler om hur det ska städas och så vidare, eftersom Subaru inte är vidare förtjust i livet ombord Tiramisu – eller ens dess besättning, så att kunna dra sig tillbaka till sin egen, fina cockpit är det enda som håller honom någorlunda lugn och sansad.

Att se Subaru flippa ur och bli alldeles skogstokig är lika vanligt som att Tiramisu attackeras av fiendemechas, när någonting inte går hans väg. Det kan vara att han inte hinner avnjuta sitt planerade mellanmål, att skeppets mekaniker har utfört underhåll på "fel sätt" mot Durandul, eller bara hur någon av hans kollegor försöker duscha samtidigt som honom – i ett gemensamt omklädningsrum. Och dessa scener är förstås det mest centrala i serien och även där större delen av humorn ligger, när Subaru försöker hantera situationerna bäst han kan men för det mesta bara får vad som känns som en kortslutning och vips så har han plötsligt fått för sig att om han ändå ska dö ute i rymden, så kan han lika gärna dö helt naken.

 
Vad jag tycker är väldigt mycket till seriens fördel när det kommer till de här galenskaperna och humorn, är de explosiva avsnitten på grund av den ringa längden på 6-7 minuter. Det känns alldeles perfekt för så bisarra händelser och starka utbrott, som annars riskerar att bli tjatigt eller tappa sin humor om det ska fortgå under den mer normala speltiden på 20-24 minuter.

Därför blir jag också lite överraskad av hur bra Space Battleship Tiramisu ser ut, när det ändå är så korta avsnitt och dessutom en komedi. Visst har jag väl sett snygga komedier också genom åren, men något så här pass ”flamsigt” och överdrivet hade jag inte förväntat mig skulle vara fullt så detaljerat och snyggt animerat. En trevlig överraskning som dessutom gör det ännu lite roligare, eller mer bisarrt rättare sagt – att man gör något som ser så seriöst ut och ändå är helt uppåt väggarna.

 
Space Battleship Tiramisu är en komisk rymdserie som trots sin krigiska premiss faktiskt handlar mer om Subarus vardagsliv ombord på Tiramisu, än de fiender han emellanåt besegrar från sin älskade cockpit. Överdriven, bisarr humor med en fantastisk, överkänslig protagonist och ett par riktigt skruvade scener. En kompakt komedi som garanterat kommer att locka till många skrattsalvor, och ett och annat höjt ögonbryn över vad som triggar Subarus galenskap.

AnimeNewsNetwork: Very good, don’t miss it
MyAnimeList: Very good