Ena, Hatsuki, Mio och Haruto är fyra elever som nu går sista året på gymnasiet och alla har en sak gemensamt: känslan av hur det här sista året borde bli någonting alldeles speciellt eftersom deras skolliv därefter avslutas och det hårdare vuxenlivet således ska påbörjas. För Enas del blir det inte bättre av att hennes två klubbkamrater och fotoklubbens handledare anser att de bör nerlägga aktiviteterna, medan Hatsuki istället tänker tvärtom och är mer inställd på studierna för att lyckas bli antagen till sitt tilltänkta universitet – men blir således också mer tillbakadragen.

Mio vill också ta sig in på ett bra universitet och jobbar hårt för att lyckas med detta, men hennes obesvarade känslor från mellanstadieperioden fördunklar hennes omdöme. Haruto har redan en anställning på gång och således sitt på det torra, men önskar att han kunde lyckas slå ett frivarv och lovar sig själv att i så fall fråga chans på sin kärlek. Den lite prövande situationen för dessa fyra ungdomar kommer snart att förändras något när en – för somliga bekant – utbytesstudent börjar på skolan.

Det är så fantastiskt hur mycket ljud och bild kan göra för just videoformatet; vilken stämning det kan sätta och vilka förväntningar man kan få från scener, ljud och musik. Det tar verkligen inte längre tid än 10 sekunder av det första avsnittet av Just Because! förrän jag har blivit alldeles förtjust i vad jag ser och hör av den långa inledningen, där någon knappt ens säger någonting. Där är bara folk i rörelse, olika skolungdomar i stadsmiljö – alla med samma gemensamma slutmål. Och det här tycker jag att Just Because! är väldigt bra på i största allmänhet och verkligen behåller serien igenom, vilket också är anledningen till varför jag valde att inte kontinuerligt följa den under hösten. Istället har jag nu ägnat två helger åt att sträcktittapå så många avsnitt som möjligt per tillfälle, för att verkligen komma in i berättelsen och lära känna karaktärerna mer sammanhängande.

Och eftersom det här är en sådan där sedvanlig relationsserie om skolungdomar som umgås både på och utanför skolgården, tycker jag att det är väldigt fördelaktigt att hänga med ordentligt i relationerna som alla dessa huvudpersoner och bikaraktärer har med varandra. Om inte annat så för att få ett ordentligt ansikte på ett namn, då jag kan ha svårt för att minnas sådant när det hinner passera en vecka mellan varje nytt avsnitt!

Här har Just Because! en positiv, gemensam nämnare med en av mina favoriter från förra året, Tsuki ga Kirei, i form av väldigt "äkta" karaktärer som porträtteras så himla bra och känns väldigt levande. En av de för mig viktigaste beståndsdelarna i att lyckas med detta är att kunna etablera ett liv även utanför skolan och i denna anime sker detta sömlöst och konstant, när de fem ungdomarna som vi i huvudsak får följa börjar umgås i grupp och ständigt håller kontakten med varandra genom LINE (en väldigt populär chatt-app i Asien).

Just LINE-kontakten utgör också en ganska stor del av vad jag tycker så mycket om med den här serien, då appen dels bidrar till att knyta ett starkare band mellan personerna via en gruppchatt, dels sköts kommunikationen så snyggt genom pratbubblor som poppar fram någonstans i bild och då visar de textmeddelanden som alla skickar till varandra. Detta känns genast mycket behagligare och roligare att titta på än när det ska zoomas in på en mobilskärm, eftersom man på det här viset fortfarande kan följa personen i fråga där han eller hon befinner sig – och får se miljön runtomkring.

Att titta på karaktärerna och den omgivning som de befinner sig i är dessutom något jag väldigt gärna gör i Just Because!, då serien är så vackert tecknad. Allt från karaktärsdesignen till de realistiska bakgrunderna till animationer är enormt välgjort och en fröjd för ögat. Mjukt tecknad med mer mättande färger istället för en skrällig, stickande palett som vissa serier av genren kan ha – framförallt hur en del karaktärer tenderar gestaltas bara för att stå ut extra mycket från mängden.

Överlag är faktiskt tonsättningen på hela serien mycket mer vuxen här än vad jag är van vid, och det får även sägas om den redan omnämnda Tsuki ga Kirei. De för genren så sedvanliga kärleksproblemen är väl en sak, men vad den här animen i huvudsak beskriver och handlar om för hälften av huvudpersonerna är det faktum att man är på väg att ta studenten. Således är deras största huvudbry just nu att lyckas ta sig in på ett universitet, medan andra istället går direkt ut i arbetslivet tack vare rätt kontakter.

Även den "romantiska biten", så att säga, tycker jag håller sig väldigt lågmäld och är inte fullt så sockersöt i det här fallet – även om jag verkligen inte brukar ha något problem med sådant! Men det är trevligt när animeserier såsom denna och Tsuki ga Kirei emellanåt tar ämnet på lite mer allvar:) Alla måste ju inte alltid lyckas snubbla in i det perfekta förhållandet eller få sin livslånga kärlek besvarad, bara för att man som tittare så lätt förväntar sig att det ska klicka mellan två personer, för att vi är vana vid hur det hela brukar skötas.

Just Because! är en superhärlig skolserie som tar upp både romantik, vardagsliv och lite av omgivningens förväntningar på ett föredömligt sätt. Bra skrivna och porträtterade karaktärer, välskildrade intressanta relationer, många snygga scener och en överlag riktigt snygg visuell stil. Roligt att se ytterligare en serie där man vågar ta skol- och romantikgenren så här pass långt och göra någonting lite mer seriöst och allvarligt av ungdomsrelationer, skollivet och elevernas vardag!

AnimeNewsNetwork:  Very good, don’t miss it

MyAnimeList:  Very good