Nobuaki Kanazawa har just flyttat till en ny skola efter en skärrande upplevelse på tidigare ort som lämnat honom rädd för att stifta nya bekantskaper, och uppför sig därför otrevligt mot sina klasskamrater. Men bänkkamraten Natsuko gör ändå ideliga försök att uppmuntra Nobuaki till kontakt med såväl henne som de andra och under den stundande sportfestivalen, känner han plötsligt gemenskapen när de alla kämpar tillsammans för att vinna mot de andra klasserna.

Men knappt hinner festivalen avslutas förrän Nobuakis historien upprepar sig. Plötsligt mottar såväl han själv som alla hans klasskamrater ett SMS från någon som kallar sig för "King", som beordrar Nobuaki att kyssa Natsuko inom 24 timmar. Klasskamraterna tror förstås att det hela är ett trick för att Nobuaki är intresserad av Natsuko, men han förklarar att de måste ta såväl denna som alla framtida befallningar på största allvar om de inte vill bli bestraffade av denna "King", då det rent utav kan leda till dödsstraff...

Jag är ju ett stort fan av sådana här animes där det blandas skräck med psykologisk stress och särskilt om studion vågar teckna brutala incidenter, så jag blev väldigt glad när jag såg det första avsnittet av Kings Game: The Animation i höstas! För det var ett tag sedan nu, åtminstone på animefronten eftersom jag ju tacksamt nog fortfarande kan sitta och läsa Hakaijuu som jag snubblade över inne i bokbutik i Kyoto för drygt 1 år sedan. Det initiala intrycket av King’s Game var mycket lovande men jag måste ju tyvärr säga att den fallerade redan efter halva serien, både visuellt och berättelsemässigt.

Till en början var jag intresserad av både Nobuakis nuvarande situation och hans gamla förflutna, som man successivt genom korta tillbakablickar och Nobuaki själv som berättarröst får återberättat. Faktum är att jag rent utav har tyckt mer om den gamla historien än den nya, då den varit mer gripande och även lite råare. Men just råheten kommer och går väldigt mycket och kulminerar ändå någorlunda bra mot slutet, med allt galnare bestraffningar och även ett par såväl direkt hemska som intressant vridna befallningar. Det mest intressanta kommer dock av hur Nobuaki här i "nuet" försöker finna ett sätt att sätta stop för detta makabra spel, med hjälp av ledtrådar som han har lärt sig från slutet av den förra upplevelsen.

Med en sådan händelseutveckling blir det hela mer intressant än att bara se folk dö till höger och vänster, inte då enbart med den nuvarande klassen utan också i alla tillbakablickar. För tyvärr slutade jag bry mig och känna någonting ungefär halvvägs igenom serien då det blev lite som att nyhetens behag försvann. Visst, folk får nya befallningar, dör på nya vis, uppoffrar sig samt beter sig emellanåt lite oväntat... Men det mest tröttsamma var nog faktiskt Nobuakis ridderlighet. För han ska alltid försöka rädda alla, vill aldrig att någon ska behöva uppoffra sig, söker alltid efter ett sätt att sammansvetsa gruppen. Tårar fälls över fallna "kamrater" och rösten höjs i misär när den ena personen efter den andra tvingas ge sitt liv för kungens befallningar. Det är nästan som att jag ibland önskar livet ur honom, eller åtminstone att jag kunde få se lite mer egoism likt den Natsuko har – som verkligen är ett psykfall av rang då hon är villig att göra precis vadsomhelst för att rädda sitt eget skinn. Som huvudperson är han faktiskt otroligt tråkig och det blir bara värre med tiden.

Överlag hade jag väntat mig mer av King’s Game: The Animation men den går lite samma väg som Corpse Party: Tortured Souls, som ju också är en adaption av ett äventyrsspel. Eller snarare en visuell roman – gjord för mobiltelefoner. Därav att "The Animation" står utskrivet i namnet till denna höstserie. Men en sak som Corpse Party: Tortured Souls hade som gör den desto roligare att titta på är ett par riktigt fina animationer och att studion verkligen vågade visa upp en hel del brutala scener. Men när det kommer till karaktärer och historia däremot... Jag undrar om det inte är så att King’s Game likt Corpse Party faktiskt kan göra sig bättre som en interaktiv berättelse, med aktiva dialogval som jag antar (hoppas) lyckas berätta en fylligare, bättre historia. Potentiellt slipper man då även allt överdramatiserande som den här animeadaptionen tillför med sitt röstskådespeleri.

King’s Game: The Animation lämnar tyvärr inget större intryck efter sig, även om jag har blivit lite nyfiken på huruvida den visuella romanen till mobiler kan vara bättre lämpad för upplevelsen, eller kanske rent utav den manga som jag också vet existerar. Men Nobuakis tröttsamma ridderlighet, det extrema överspelandet och alla känslosvallningar får mig att bli en smula less på upplevelsen. Den innehåller absolut ett par spännande ögonblick och sjuka scener men i längden känner jag mig allt mer apatiskt inställd istället för att bli mer engagerad, som det ju borde vara.

AnimeNewsNetwork: Decent, I didn’t lose my time

MyAnimeList: Average

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jaha! Tänk att det redan har gått en hel säsong, alltså att sommarens (kortare) animes nu är avslutade och en ny radda serier har startat upp! I och med den tidsbrist som rådigt och hållit mig från att kunna skriva långa avhandlingar likt Carole & Tu...

50 år har passerat sedan mänskligheten emigrerade till Mars och vi lever nu i en tid där större delen av allt kulturellt skapas av Artificiell Intelligens, medan vi människor är nöjda med att bara få vara passiva konsumenter. Detta gäller framförallt...

Fortsättning följer på sommarens nystartade animeserier! Här har ni en till bunt med 5 nyheter från den 1:a juli:   Fire Force Isekai Cheat Magician If It's for My Daughter, I'd Even Defeat a Demon Lord Cop Craft Joshikousei no Mudazukai ...

Nu när jag ändå har tid över att skriva på och bara har sett ett par av sommarens nya animeserier, drar jag lite snabbt och kortfattat igenom vilken lovande start det har varit!   How Many Kilograms are the Dumbbells You Lift? Magical Sempai ...

Här kommer någonting som jag aldrig tidigare har gjort: en sammanfattning av en animesäsong. Helt enkelt för att jag tyckte att jag borde skriva någonting, främst för min egen del så att jag vid behov kan se mer än bara en siffra på MAL eller ANN som...