Cardia är en ung kvinna som utan att veta varför bär på ett dödligt gift som gör att allt hon vidrör förruttnar och upplöses, varpå hon tvingas leva instängd och blir kallad "monster" av allmänheten. Så hon lyder sin fars önskan om att stanna i en övergiven herrgård utan någon som helst kontakt med andra människor. En dag förändras dock allt när den brittiska, kungliga armén plötsligt stormar herrgården och kidnappar Cardia av en för henne okänd anledning.

Under transporten från herrgården blir man dock överrumplad av en ridderlig tjuv som kallar sig Arséne Lupin och han lyckas föra iväg Cardia till sitt gömställe, där ett vänligt mottagande väntar av Lupins "medbrottslingar". Lupin är, till skillnad från Cardia, mer informerad om varifrån giftet i hennes kropp kommer och varför såväl den kungliga armén som andra världsmakter skulle vilja kidnappa henne. Han lovar att hjälpa Cardia att finna sin far för att på så vis kunna få reda på hela sanningen om varför hennes kropp är som den är.

Denna höst har det sannerligen funnits gott om animes som baserats på visuella romaner och Code:Realize: ~Guardian of Rebirth~ är den tredje sådana jag tittar på, samt också den som lämnar minst intryck efter sig. Den enda anledningen till varför jag har fortsatt titta på alla 12 avsnitt är dels för att antalet inte är särskilt farligt, dels för temat och miljön: ett viktorianskt steampunk-England. Historien är väl ändå helt okej, med Cardias tillstånd och hur man ska lyckas lösa detta, men karaktärerna är verkligen så typiskt "speliga" i hur de visuellt ska stå ut och med ganska stöpta personligheter. Men ju mer jag tittar desto mindre bryr jag mig om dem, för de känns bara platta och tråkiga och det gör också att jag får svårt för att engagera mig i historien...

Berättelsen i sig var inte heller fullt så intressant som jag initialt kände efter det första avsnittet. Det går alldeles för långsamt till en början och så helt plötsligt brakar hela h-vetet loss i avsnitt 8! Då har man presenterat många karaktärer som jag inte tycker gör någonting alls för historien, de bara sticker fram näsan och presenterar sig och försvinner lika snabbt. Stackars Cardia tycker jag inte heller porträtteras särskilt bra, trots att det ändå började ganska lovande när hon tidigt i serien får lite stridsträning och tips från sina nyfunna vänner, för att inte vara alldeles hjälplös. Kort därefter visar hon prov på sin duglighet men det blir tyvärr väldigt kortlivat, då hon längre fram i serien behöver räddas av Lupin fler än en gång och beter sig så himla klassiskt "dam i nöd". Det går så långt att hon inte ens klarar av att slåss i närstrid utan att behöva ta till någon form av kruka och sådär klassiskt och väldigt feminint dunka i huvudet på sina motståndare... Men ett avsnitt senare är hon igång med höga, väldigt graciösa sparkar. Högst märkligt, kan jag tycka.

Jag känner inte att jag orkar eller ens behöver skriva så mycket mer om Code:Realize, mer än att den är riktigt snyggt tecknad. Men detta är också det enda egentliga positiva som jag har att säga. Tråkiga karaktärer, helt okej berättelse (med en bisarr final), ojämnt tempo fram tills slutet med väldigt många personer och sidospår som jag tycker bara blir planterade och sedan bortglömda. Har väldigt svårt för att bry mig om någonting alls av serien när det väl har gått ett par avsnitt, på grund av att alla karaktärer är stöpta i så pass tråkiga former och berättelsen något ojämn i sitt händelseförlopp. Men som sagt, vad är väl att vänta av en visuell roman – som jag faktiskt tror att serien kan göra sig bättre som, när man då samtidigt blir engagerad i dialogval och annat.

AnimeNewsNetwork: So-so, it didn’t really grab my attention

MyAnimeList: Average