För Angelo Lagusa blir hela tillvaron omruskad när hans yngre bror, mor och far alla blir avrättade i deras egna hus av Vanetti-familjens maffiaboss. Angelo lyckas mirakulöst nog fly från inte bara herrgården utan även hela staden och lyckas under 7 års tid hålla sig gömd, under en helt ny identitet som Avilio Bruno. Men så dyker det plötsligt upp ett brev som är adresserat specifikt till just Angelo. I brevet namnger någon alla de män som var inblandade i mordet på Angelos familj och avsändaren yrkar på att Angelo ska återvända för att ta ut sin hämnd.

Sagt och gjort bestämmer han sig för att åka tillbaka till sin hemstad Lawless och möter då även upp sin gamle barndomsvän Corteo, som numera brygger sin egen öl och har lyckats experimentera fram ett recept som inte går att mäta med någonting annat på marknaden! Med en så pass värdefull resurs som utgångspunkt lyckas Angelo få kontakt med en av maffiabossen Vincent Vanettis söner, Nero, och vinner därigenom snabbt en position inom familjen – som gör att han kan påbörja sin vendetta inifrån...

91 Days är min första renodlade maffiaserie inom animevärlden och jag blev verkligen överraskad av hur otroligt välgjord den var. Det som gjorde att jag nyligen fick upp ögonen för animen var det höga snittbetyget på MAL, men annars har den helt passerat under min radar – trots att den är så pass ny som sensommaren 2016. Till en början satt jag och försökte jämföra serien med Gangsta. och önskade att 91 Days kunde ha en lika rå och brutal ton i bildspråket, med tanke på maffia-temat. Men såhär i efterhand, när jag nu har tagit mig igenom berättelsen, känner jag att serien gör sig nog faktiskt mycket bättre såhär – lite mer "klassiskt maffia". För de två serierna är verkligen markant olika, inte bara i bildspråk och ton utan också berättelsen samt karaktärerna. 91 Days är utan tvekan bra producerad den också, men framförallt har den en väldigt intressant berättelse med en så pass spännande utveckling att jag blir allt mer insupen i denna vendetta ju mer tid som passerar.

Och tro inte att det råder någon brist på våld bara för det. Det är ju fortfarande en historia om tre rivaliserande maffia-familjer som ständigt trampar varandra på tårna och låtsas tycka om varandra emellanåt. Det blir mycket intriger, spel för galleriet och förstås en hel del skjutande. Men det är ändå på det stora hela aningen mer lågmält än i Gangsta., eftersom miljön också är en helt annan. Jag har dock fått se ett par riktigt överraskande och chockerande scener, som har med den spännande utvecklingen av berättelsen att göra.

Det är främst där som jag tänker hålla den här texten också: vid berättelsen och karaktärerna, vilka ju utgör en väldigt stor del av vad som händer och hur saker och ting eskalerar. Förjäkla intressant karaktärsutveckling i den här serien, särskilt för just Angelo som blir allt mer insyltad i maffian och som tittare förstår jag verkligen Corteo när denne efter ett tag börjar undra vem Angelo egentligen är: sin nya identitet Avilio eller sitt gamla jag. Ibland är det som att Angelo inte har någonting annat än hämnd på sitt sinne, andra gånger hjälper han Nero så pass mycket att de två nästan framstår som bröder. Visst hände det att jag till en början fann huvudpersonen vara lite väl kapabel och ha en smula för mycket tur, som alltid lyckades med allt och nästan fick saker spelade i sina händer. Men det slutade ändå aldrig vara både oerhört intressant och tillfredsställande att se Angelo smida sina planer och hur pass bra allting klaffade i slutändan. Han är onekligen en väldigt slug, ung man och hämndtörsten är nästan imponerande – just hur pass mycket den driver honom och vad det får Angelo att vara kapabel till.

Men Angelo är inte den enda intressanta karaktären i den här maffia-sagan. Där finns gott om färgstarka personligheter i såväl huvudroller som bakgrundsroller som både kommer som går – sådär som man kan förvänta sig från när flera maffiafamiljer hamnar lite i luven på varandra och försöker rå om sig själva bäst, även om man säger någonting helt annat på neutral (och framförallt egen) mark. Det hjälper att inte bara bibehålla spänningen utan rent utav få den stegrande och ständigt lyckas överraska mig de 12 avsnitten igenom, och jag är erkänt förvånad över hur pass välskrivet manuset är. Alla karaktärer har en viktig, bra roll att fylla och det sker ständiga tvister som gör att man aldrig är riktigt säker på hur någon ska reagera över någonting eller agera i en viss situation.

Utöver att verkligen lyckas sätta maffia-atmosfären med sin berättelse och i sina karaktärer, tycker jag att även den visuella stilen gör sig rätt. Den är förvisso inte lika karakteristisk eller detaljrik som Gangsta. utan snarare ganska "typiskt tecknad", men typiskt i en högst positiv bemärkelse – med fullt tillräcklig detaljrikedom, knivskarp skärpa, välgjorda animationer och unika ansikten som gör att jag med lätthet kan skilja karaktärerna åt och lägga dem på minnet. Jag förstår mig dock inte riktigt på blandningen av stilar när det visas stora, öppna landskap – vilket det blir väldigt mycket av ungefär en tredjedel in när Angelo och Nero är ute på en liten road tripp tillsammans. Här är bakgrunderna nämligen plötsligt målade som färgglada tavlor och att då placera dessa väldigt typiskt tecknade animekaraktärer mitt i allting, gör att de står ut så oerhört mycket. För mig blev det bara konstigt, lite som när det är uppenbart i en biofilm att skådespelarna står framför en green screen som visar en konstgjord omgivning.

Ljudmässigt har jag däremot inte alls lika mycket att säga någonting om, för att jag helt enkelt inte riktigt kan dra mig till minnes hur någon av slingorna låter. Men det var i varje fall typiska toner för temat och det lät absolut inte dåligt, det var bara inte särskilt minnesvärt om än fortfarande väldigt passande och typiskt "maffia".

Det finns för övrigt även ett trettonde specialavsnitt som jag har tittat på men inte tyckte tillförde så mycket till serien. Avsnittet är uppdelat på tre, nämnda episoder som alla utspelas under väldigt olika tidpunkter; där man i de två första går väldigt långt tillbaka i tiden för att visa Lagusa-familjens position i staden och även ge lite bakgrundshistoria till hur Vanetti-familjen uppstod. Den sista historien tar plats ungefär en tredjedel in i serien och visar lite vänskapsbyggande mellan Angelo och Nero, i samband med ovan nämnda road tripp som de gör tillsammans.

Summa summarum är jag fantastiskt nöjd med 91 Days. Det har varit ett oerhört spännande och intressant drama om familjefejder, starka karaktärer, en personlig vendetta och en hel del action. Bra tvister, bra karaktärsutveckling, snyggt tecknad och välanimerad om än inte så utmärkande och med märkligt målade akvarellbakgrunder emellanåt. Men just karaktärerna, familjernas intriger och det briljanta spelet från Angelos sida är vad som fick mig att sitta som fängslad genom praktiskt taget varje avsnitt. Lagom rå och mörk i tonen och en riktigt bra förmedlad känsla av vilken tidsepok som det hela utspelas under.

AnimeNewsNetwork: Excellent, should be in anyone’s collection

MyAnimeList: Great