Alla inlägg den 17 oktober 2017

Av Tomas Engström - 17 oktober 2017 12:26

Fortsättning på anime-hösten som jag ju inledde förra helgen – med att se 6 förstaavsnitt av nya serier! Ytterligare 6 förstaavsnitt avverkades i helgen, eftersom jag ju hade planerat att påbörja 12 serier totalt, så här kommer nu mina snabba intryck av denna andra och således även sista våg av det jag har tagit på mig att utvärdera vad som blir värt att följa i höst/vinter:


Konohana Kitan
Love is Like a Cocktail
King’s Game: The Animation
Girls’ Last Tour
Two Car
URAHARA


 

Konohana Kitan

I en by där japanska sagoväsen bor, har rävflickan Yuzu just blivit anställd på ett värdshus av hög klass som låter sina gäster bada i varma källor. Fram tills nu har Yuzu endast bott uppe i bergen tillsammans med sin förmyndare Bikuni och knappt fått någon insikt i omvärlden, vilket också är anledningen till varför Bikuni överlämnar henne till värdshusets huvudledsagare Kiri – som en slags utbildning. Yuzu påbörjar således sin inskolning med att lära sig hantera såväl faciliteterna som gästerna och trots sin lite klumpiga natur är Yuzu åtminstone lika arbetsvillig som hon är omtänksam och rar.


Väldigt, väldigt söt och rar anime där huvudpersonen är lika fin som premissen i sig och så även den tecknade stilen. Framförallt gillar jag miljön eftersom det blir lite av ett Spirited Away i TV-serieformat, där Yuzu är som Chihiro när hon introduceras till såväl uppgifter som kollegor och jag förutsätter därför att Yuzu kommer att få träffa en hel del intressanta och spännande gäster. Här i det första avsnittet handlade det mest om att lära känna karaktärer och utöver vår huvudsakliga protagonist samt ledsagaren Kiri, finns där ytterligare anställda men de flesta av dessa får man bara se i förbifarten. Yuzu introduceras dock för Satsuki som är en ganska strikt tjej som gör allt för gästernas bästa och det är tydligt att Kiri väljer att para ihop henne med Yuzu (som lärling och lärare) för att försöka få Satsuki att bli lite mjukare.


Men det är lite svårt att säga nu om mitt intresse för dessa karaktärer och arbetet på värdshuset kommer att kunna hållas uppe i längden... Tiden får verkligen utvisa huruvida innehållet faktiskt kommer att kännas meningsfullt och roligt att titta på eller om det bara blir mer som ett avkopplande sömnpiller. För risken finns här att berättaren förlitar sig väldigt mycket på att man helt enkelt bara ska tycka om att alla karaktärer är djur och att Yuzu är sådär klumpigt söt och bedårande. Mitt första farhåga med serien är nämligen att berättelsen kan komma att bli ganska tunn, även om möjligheterna känns oändliga med just japanska sagoväsen som besöker ett värdshus. Det är ju liksom bara att titta på just Spirited Away och se hur fantastiskt intressant och fantasifull man lyckades göra denfilmen! Jag ska helt enkelt fortsätta titta och se vart hän det barkar, men börjar jag gäspa på grund av att det händer för lite så lär jag hoppa av Konohana Kitan.


 

Love is Like a Cocktail

Chisato Mizusawa upplevs vara en smula reserverad när det kommer till att vilja umgås med sina kollegor och våga släppa loss lite när det bjuds in till afterwork och liknande, men som anställd är hon annars en riktig klippa och lika effektiv som hon är proper och vacker. Chisato har dock en hemlighet som endast hennes man Sora vet om och det är att hon fullkomligt älskar att dricka alkohol, och blir dessutom som förbytt när hon är berusad! Borta är den reserverade, blygsamma propra kvinnan som istället ersätts med en väldigt flickig, söt och mer öppen personlighet – som önskar att hon kunde våga dricka även i sällskap utanför lägenheten.


Alltså, ja hörni... jag vet inte riktigt vad jag ska säga mer än att jag skrattade lika mycket som jag satt med rynkad panna och ett frågetecken i ansiktet! Avsnittet var dessutom endast 3 minuter långt och i detta första hann jag alltså bara förstå att Chisato alltså är en exemplarisk arbetstagare om än lite blyg av sig utåt sett, men så snart som hon kommer hem till sin man och får dricka alkohol så släpper hon loss och blir halvt som förbytt. Eftersom det nu bara rör sig om just 3 minuter så kommer jag absolut att fortsätta se denna, för jag hade dessutom väldigt roligt åt Chisato och hennes "problem". Kan vara skoj med ett garanterat skrattanfall mellan de andra serierna, särskilt som både en och annan visade sig vara en aning melankoliska av sig!


 

King’s Game: The Animation

Nobuaki Kanazawa har just flyttat till en ny skola efter en skärrad upplevelse på tidigare ort, som gör att han nu räds bekanta sig med sina klasskamrater och uppför sig därför otrevligt. Men bänkkamraten Natsuko gör ändå ideliga försök att uppmuntra Nobuaki till kontakt med såväl henne som de andra i klassen och under den stundande sportfestivalen, känner han plötsligt gemenskapen när de alla kämpar tillsammans för att vinna mot de andra klasserna. Men knappt hinner festivalen avslutas förrän historien upprepar sig och såväl Nobuaki som hans klasskamrater mottar ett SMS från någon som kallar sig för "King", som beordrar Nobuaki att kyssa Natsuko inom 24 timmar. Klasskamraterna tror förstås att det hela är ett trick för att Nobuaki är intresserad av Natsuko, men Nobuaki förklarar att de alla måste ta såväl denna som framtida utmaningar på allvar om de inte vill bli bestraffade av denna King och kanske rent utav förlora livet på kuppen...

 

Nu får ni ursäkta mig här men s*tan så nice detta var! Jag har inte sett en sådan här anime på väldigt länge men flera gånger tänkt på att jag vill skulle vilja söka efter, eller bara återgå till någon gammal som jag ändå vet har flera säsonger! Nu känns det än roligare att kunna följa med i någonting helt nytt istället. Eller ja, nytt och nytt, den här animen baseras trots allt på en 5 volymer lång manga från 2011 och hade jag bara vetat om den tidigare, så skulle jag säkert även ha kommit mig för att läsa den vid det här laget. Men nu behöver jag ju inte det! ;)


Och efter det här första avsnittet känner jag heller inget behov av att besöka just originalmaterialet, för animeadaptionen är väldigt bra gjord – snyggt tecknad och i det här första avsnittet snålade man inte på våldet heller! Vilket för mig är väldigt viktigt för en sådan här serie, för jag vill verkligen kunna känna såväl huvudpersonernas ångest som skräck lika mycket som få se det visuellt. Ska bli mycket spännande att se vart hän denna serie bär, hoppas att det håller hela vägen!


 

Girls' Last Tour

Civilisationen har gått under efter allt krigande, men de två barnen Chito och Yuuri lever fortfarande! Så de klättrar ombord på sin Kettenkrad; en kombination av en motorcykel och stridsvagn, och ger sig iväg ut i vad som finns kvar av världen. Men så länge som de två har varandra spelar det ingen roll hur utspädd den konserverade soppan är eller hur länge de behöver söka för att finna fungerande maskindelar att kunna serva sin Kettenkrad med. För i en värld som inte längre har någonting kvar är det bara upplevelserna och känslorna som de delar med varandra som ger dem någonting att faktiskt fortsätta leva för...

 

Intressant och ganska spännande avsnitt, men det är väldigt svårt att säga exakt vad som hänt i världen – utöver det väldigt uppenbara att något slags krig har kommit och gått. Det är också något som Chito och Yuuri pratar lite om men de verkar inte särskilt insatta i varför kriget startade, eller vart alla människor har tagit vägen. Faktum är att jag som tittare verkligen undrar hur dessa två egentligen ens kan ha överlevt om det nu är så att de är helt ensamma. Var exakt lyckades de gömma sig och sedan kravla ut igen? Bara en sådan sak som att Chito säger att hon inte vet vad choklad är för någonting när de sitter och läser på en innehållsförteckning, vilket Yuuri heller inte tycks ha någon kunskap om...


Visuellt är jag lite kluven till Girl’s Last Tour då det är en väldigt salig blandning här, vilket känns lite skumt. Jag blir som inte riktigt klok på vad man egentligen vill förmedla och sätta för ton på serien. Situationen är ju ändå ganska allvarlig och miljön snudd på deprimerande, men ändå är de två personerna dels barn och dels väldigt sött tecknade med snudd på chibi, utan vare sig någon vidare realism eller ens detaljrikedom till sig. Till skillnad från hur man avbildar omgivningen som snarare är tvärtom, så Chito och Yuuri sticker ut en hel del där de puttrar runt i sitt fordon. Vi får väl se vart hän det hela barkar, beror också mycket på hur pass många avsnitt som är planerade.


 

Two Car

Yuri Miyata och Megumi Meguro har vuxit upp mitt emot varandra och således också varit vänner sedan barndomen, då deras föräldrar dessutom driver liknande verksamheter i form av ett gästhus och ett värdshus. Staden de bor i får nämligen gott om tillfälliga besökare eftersom man är känd för sina höghastighetsvägar, som används av förare världen över till att tävla! Därför har det också blivit en populär, lokal sport att specifikt köra sidvagnar och dessa kommer i alla möjliga storlekar och utföranden, så att såväl tävlingsinriktade som glada amatörer kan äga en sidovagn – oavsett om man bara är i tidiga tonåren eller vuxen. För Yuri och Megumis del är det inget snack om saken: racing är det som hela livet har handlat om och särskilt efter all den tid som deras tidigare coach lade på att träna upp dem att bli lika duktiga som honom – innan han flyttade till England för att pröva det landets vida kända racingbana. Yuri och Megumi lovade sin coach att vinna den årliga, lokala tävlingen och därefter göra samma resa till England, för att möta upp honom där och fortsätta tävla.

 

Även Two Car kändes som en väldigt rolig typ av serie att få se igen, för även här var det flera år sedan jag tittade på någonting liknande. Det är dessutom roligt med ett så pass ovanligt fordon för just racing, och helt klart uppfriskande (men också oerhört mycket "i tiden") att huvudrollerna endast utgörs av tjejer. Visst, lite märkligt kunde jag väl tycka att det verkligen enbart ärtjejer som visas oavsett vad de har för roller, men så är det ju också en tjejklubb som man får följa! Snyggt tecknad, överraskande mycket som är handanimerat istället för datoranimerat och det gläder mig eftersom animationsstudiorna tenderar gå väldigt hårt ut med att datoranimera just fartfyllda serier. Bra detaljrikedom också samt en trevlig färgpalett.


Måste säga att det var ett väldigt överraskande slut på detta första avsnitt, får se hur det egentligen ska kunna fortsätta av den anledningen – vart de egentligen tar berättelsen, men jag är i alla fall väldigt glad över att en ny sådan här serie har påbörjats! Och initialt gillar jag karaktärerna, där finns gott om dem och just de två huvudsakliga känns vettiga. Kanske en aning krystat att de båda två föll för sin manlige coach innan han flyttade, men men. Så mycket romans tycker jag verkligen inte att avsnittet innehöll och jag tvivlar på att det kommer att tas upp om och om igen.


 

URAHARA

De tre skolungdomarna Rito, Kotoko och Mari jobbar tillsammans i butiken PARK på den populära och ganska extrema shoppinggatan Takeshita Street i området Harajuku, som är särskilt känt för sitt lite speciella mode. PARK är inget undantag till detta utan erbjuder såväl skrikiga kläder som fräcka efterrätter som designats av de tre tjejerna och affärerna går alldeles strålande. Men plötsligt vänds hela tillvaron uppochned för dem när inte bara Harajuku utan hela världen plötsligt får besök av utomjordingar – som suger upp alla kända landmärken! Rito, Kotoko och Mari står och funderar på vad de ska ta sig till när dem plötsligt överraskas av en jättelik nappflaska som kraschar. Från denna hoppar en liten flicka ut tillsammans med sin följeslagare, en jättestor räka, och de två berättar att utomjordingarna har kommit till jorden för att stjäla all kultur – eftersom de själva saknar sådant! Med hjälp av flickan och räkan får tjejerna plötsliga superkrafter och häftiga, teknologiskt avancerade föremål som de kan använda för att bekämpa utomjordingarna, så att de kan skydda sitt älskade Harajuku!

 

Ja ni hör ju alltså: det här är bara så konstigt att jag helt enkelt måste se mer av det, om inte annat för att kunna bestämma mig för huruvida serien är för utflippad för att följa eller om det är alldeles lagom och underbart. Det är inte bara den här märkliga handlingen som är alldeles fluffig i huvudet, Urahara är dessutom väldigt extremt tecknad och använder såväl en oerhört säregen stil som riktigt läckra och snygga sätt för att presentera varje scen! Ibland fryser bilden och delas mitt i tu för att visa en animation, andra gånger dyker det bara upp en liten fyrkant i något hörn. Och jag gillar det, framförallt just den här visuella presentationen.


Om historien kan hålla samma galna och roliga klass som i det här första avsnittet så tror jag att det blir värt att följa med på resan, så länge som animen inte pågår alltför länge. Hoppas på 10-13 avsnitt eftersom de trots allt är av full längd, till skillnad från vad jag först trodde när jag snabbt förstod att serien skulle vara av den extremare sorten.

Presentation


En blogg om mitt ihärdiga anime-tittande, med grundliga redovisningar för all anime som jag ser.

Fråga mig

21 besvarade frågor

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2017 >>>

Sök i bloggen

Arkiv

Krafsare

Mina länkar

Besöksstatistik


Skapa flashcards