Sedan hon var riktigt liten har Haruka Kotoura kunnat höra folks tankar. Det började oskyldigt med att alltid kunna gissa vilken mat som hennes mamma försökte överraska med, eller hur hon alltid lyckades vinna mot klasskamraterna i sten-sax-påse. Men så började Kotoura avslöja folks ärliga tankar och tillika innersta hemligheter, såsom vem en klasskamrat var hemligt kär i eller vad som egentligen var orsaken till sin pappas sena kvällar. Oskuldsfullt och oförstående fortsatte Kotoura att svara på vad alla i hennes omgivning tänkte istället för vad dem faktiskt sa, vilket ledde till hur allt fler började undvika henne. I skolan blev hon impopulär bland lärarna och klasskamraterna började kalla henne för ett monster, medan hennes föräldrar ständigt grälade om vems ansvar Kotoura egentligen var och vilken av dem som bar skulden för hennes ”sjukdom”.

En skilsmässa senare bor Kotoura nu ensam, lämnad av sin far och bortstött av sin mor. Nyinflyttad i ett nytt område och med nya klasskamrater ser hon till att genast göra sig så impopulär som möjligt, för att tydligt visa att hon inte är intresserad av att knyta några kontakter och framförallt inte skapa vänner. Men en pojke i klassen, Yoshihisa Manabe, beter sig inte alls som alla de andra eleverna och verkar heller inte det minsta brydd – eller ens förstådd – över att Kotoura svarar på det han tänker. Och när Kotoura berättar för honom om sin förmåga, med lika mycket förväntan som en förhoppning om att bli lämnad i fred, blir Manabe istället bara än mer intresserad av henne och lovar rent utav att aldrig lämna hennes sida...

Så här ska en skolanime inledas: med depression, dysterhet och ett riktigt eländigt förflutet. Först får vi se vilken härlig familj Kotoura har haft och hur omtyckt hon har varit i skolan, för att sedan bara dra mattan under fötterna på tittaren och verkligen ödelägga all typ av lycka och kärlek. Vännerna lämnar henne, föräldrarna lämnar henne, ja till och med folk och djur i hennes omgivning tycks rinna henne ur händerna hur hon än försöker... Det är så ledsamt allting att mitt hjärta verkligen går sönder, när jag slutligen placeras i nutid och får se det skal som har lämnats kvar. Ensam och bruten har Kotoura verkligen gett upp allt hopp om att någonsin lyckas få några vänner igen och det är i synnerhet tankarna på hennes mors sista, hänsynslösa ord som håller henne vaken om nätterna och glåmigt apatisk om dagen.

Men så kommer Manabu plötsligt in i bilden och förändrar allt för såväl Kotoura som tittaren. Trots sin väldigt tidiga ansträngning att tydligt ta avstånd från samtliga av sina klasskamrater så återupprättar Manabu ändå kontakten med henne gång på gång. Att han dessutom ofta har sina tankar någon helt annanstans och föreställer sig de mest märkliga och visuellt kraftiga av händelser, lockar fram både skratt och skräck hos Kotoura när hon ser vad som försiggår i Manabus knepiga huvud. Och det här är förstås en medveten taktik som han har för att få Kotoura att just le, då han satt som mål att försöka vända hennes introverta sätt att både tänka och vara. Många gånger innefattar detta ganska pinsamma, hormoniskt styrda tankar som är lite åt ecchi-hållet, men man håller överlag en bra nivå här så att det verkligen blir mer som någonting jag skrattar åt än sitter och vrider mig obekvämt i soffan.

Det är så rart och härligt så det förslår att se Manabu vara så öppen, skämtsam men ändå allvarlig mot Kotoura och inte alls bry sig om vad alla andra i skolan tycker. De första fem avsnitten av Kotoura-san har just detta i fokus och kretsar alltså kring Manabus välvilja och Kotouras ständiga strid med sig själv och sitt jobbiga förflutna, plus att återigen vara utfryst från klassen. Det är här serien är som allra bäst och går en fantastisk balansgång mellan det allvarliga och det galna, mellan Kotouras sorg och Manabus skämtsamma lynne. Det går faktiskt till och med så pass långt som att det femte avsnittet känns som ett avslut på en hel story arc, där det kommer fram en del bekännelser, saker och ting får upprättelse och Kotoura både öppnar upp sig och visar tecken på en liten nyfödelse.

Och sedan börjar det plötsligt gå snett... Det sjätte avsnittet snubblar framåt med en tramsig utflykt, en allt mer perverterad Manabu och ett allmänt skiftat fokus. För nu har ju ändå mycket av det dåliga "löst sig", eftersom det femte avsnittet som sagt kom med ett verkligt avslut på hur Kotoura lever sitt liv idag. Det som finns kvar att bearbeta är hennes hatiska mor och det ärr som bortstötandet har lämnat bakom sig, men den biten får vi inte se någonting av förrän serien väl avslutas på riktigt – i de sista två avsnitten. Fram till dess kommer historien till ett väldigt tråkigt tvärstopp som bland annat innefattar ett besök på stranden (såklart), "jobbiga" förkylningstider och att etablera hur pervers Moanabu kan vara – och så även Kotouras morfar, av någon anledning! Den skolklubb som Kotoura och Manabu ganska tidigt i serien blir medlemmar av gör också en trist djupdykning. Klubben har för avsikt att bevisa att medium och övernaturliga krafter verkligen existerar och bakgrunden till detta är faktiskt riktigt intressant och de nya karaktärerna som introduceras funkar jättebra, åtminstone under de fem första avsnitten... Men sedan faller även dessa offer för mer tramserier än humoristiska utspel.

Det är som sagt den där svåra balansgången mellan vad som är genuint roligt och istället bara blir galet tramsigt som plötsligt börjar tippa allt mer åt det ena hållet. Kotoura-san tycker jag lyckas hålla den balansgången i början och för mig hade serien lika gärna kunnat avslutats i och med det femte avsnittet, eftersom tillräckligt mycket blir löst under den korta tiden och de konfrontationer, problem, skratt och elände som sker håller ett högt tempo och således även mitt intresse på topp. För de nästkommande tre avsnitten är faktiskt så pass bedrövliga att jag inte kunde förmå mig att se ens hela det sjunde. Istället valde jag att läsa en sammanfattning på Wikipedia om fortsättningen verkligen skulle vara lika innehållsfattig och fånig. Och lika märkligt som det var tacksamt så valde serien faktiskt att från och med avsnitt 9 svänga tillbaka till en betydligt allvarligare, mörkare ton där man såväl lade grunden för en ny intressant story arc, som hittade tillbaka till ursprungsmaterialet. Avsnitt 12 är faktiskt riktigt bra och knyter dessutom ihop säcken på ett underbart vis, med en liknande scen som hela den här animen inleddes med – men nu mycket gladare med massor av hopp inför framtiden. Vackert och rörande.

Jag tycker egentligen om Kotoura-san, det gör jag. Men eftersom serien är så pass ojämn att de första fem avsnitten och de nästkommande fem känns lite som natt-och-dag, kan jag inte göra annat än dra lite på munnen. Suverän inledning, oerhört bra avslut, konstig halvlek. Ta mitt råd och hoppa över avsnitt 6-8 så får ni en betydligt bättre helhetsupplevelse, eftersom där inte händer någonting som känns riktigt minnesvärt – tvärtom. Jag önskar verkligen att den här animen hade fått kunna vara bara 5 avsnitt lång för då hade det här varit en solklar 7:a eller kanske rent utav 8:a. Men nu kan jag inte skaka av mig den där negativa känslan som genast infann sig i avsnitt 6 och som trots allt ledde till att jag kände mig tvungen att i förväg undersöka om serien någonsin skulle hitta tillbaka eller nu var förlorad. Jag är glad för upprättelsen men ledsen över hur vägen dit innebar ett platt fall från linan och den så väl utförda balansgången innan dess.

AnimeNewsNetwork: Descent, didn't lose my time

MyAnimeList: Fine

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jaha! Tänk att det redan har gått en hel säsong, alltså att sommarens (kortare) animes nu är avslutade och en ny radda serier har startat upp! I och med den tidsbrist som rådigt och hållit mig från att kunna skriva långa avhandlingar likt Carole & Tu...

50 år har passerat sedan mänskligheten emigrerade till Mars och vi lever nu i en tid där större delen av allt kulturellt skapas av Artificiell Intelligens, medan vi människor är nöjda med att bara få vara passiva konsumenter. Detta gäller framförallt...

Fortsättning följer på sommarens nystartade animeserier! Här har ni en till bunt med 5 nyheter från den 1:a juli:   Fire Force Isekai Cheat Magician If It's for My Daughter, I'd Even Defeat a Demon Lord Cop Craft Joshikousei no Mudazukai ...

Nu när jag ändå har tid över att skriva på och bara har sett ett par av sommarens nya animeserier, drar jag lite snabbt och kortfattat igenom vilken lovande start det har varit!   How Many Kilograms are the Dumbbells You Lift? Magical Sempai ...

Här kommer någonting som jag aldrig tidigare har gjort: en sammanfattning av en animesäsong. Helt enkelt för att jag tyckte att jag borde skriva någonting, främst för min egen del så att jag vid behov kan se mer än bara en siffra på MAL eller ANN som...