Kiss Note kallas den anteckningsbok som används av kärlekens änglar för att få två personer att omedelbart bli kära i varandra – om de utbyter en kyss, oavsett omständigheter och kön. När ängeln Guri ska utföra sitt jobb råkar hon dock stava fel på en av personerna som hon försöker få ihop, vilket gör att gymnasieeleven Aino Seiji nu istället måste kyssa någon inom 24 timmar för annars dör Guri!

Hon lyckas övertala Aino att kyssa sin klasskamrat Hiyama som han alltid har varit kär i och vips är de två ett lyckligt par, men när det kommer fram att Aino redan har kysst Guri – på grund av ett missförstånd med hur reglerna för en Kiss Note fungerar – visar Hiyama en väldigt oväntad svartsjuk och psykotisk sida. Omständigheterna blir inte bättre av att Guri då plötsligt beslutar sig för att även skriva in sitt eget namn bredvid Aino och Hiyama i anteckningsboken, eftersom hon tror sig ha blivit kär i Aino för sitt omtänksamma sätt när han försökt hålla Hiyama från att mörda Guri.

Renai Boukun, eller Love Tyrant som den har översatts till, var ju en av de serier som började sändas i vintras och som jag då hade svårt att bestämma mig för huruvida den var okej att fortsätta titta på eller ej! För det här är helt klart bland det mest opassande jag har sett, men också bland det mest underhållande. Påtvingad kärlek oavsett kön, skamlösa förslag, våldsamt knivhuggande och stora portioner komik. Efter ett par avsnitt bestämde jag mig verkligen för att jodå, det här var faktiskt en rolig serie på riktigt men jag förstår att seriens mottagande har varit ganska blandat, om än mer positivt än negativt. Men den ganska tramsiga historien, de extrema händelserna, de väldigt unika (läs: konstiga) karaktärerna och den mjuka, lite pastellfärgade stilen är verkligen inte för alla.

Jag hade i alla fall brutalt roligt åt Guris försök att lära sig förstå vad kärlek verkligen är och således kunna utföra sitt jobb lite mer ordentligt än bara tänka "oh, de där två killarna vore det jättekul att sammanföra!". De fem huvudpersonerna, varav fyra är tjejer, skiljer sig väldigt mycket från varandra i personlighet och känns alla som riktiga karaktärer. Eller ja, så mycket karaktär som de nu kan ha eftersom det framförallt är Aino som serien verkligen kretsar kring – och så även de fyra tjejerna. Så, det är praktiskt taget en harem-serie men jag tycker att denna har mycket mer hjärta och själ än vad de brukar.

Renai Boukun är väl värd att kika på två eller tre avsnitt av och därefter bestämma sig för huruvida man klarar av alla galenskaper, harem-vibbarna och de så många opassande scenerna. I bästa fall har man 12 avsnitt av en tokigt tramsrolig skrattfest framför sig. I värsta fall har man kastat bort uppemot en timme och fått se samt höra saker som inte går att tvätta bort från minnet. Jag skulle säga att det är värt den uppoffringen ;) En lättsamt skön och passande tecknarstil, galna karaktärer, galen humor och en lagom längd på alltsammans.

AnimeNewsNetwork: Good, worth seeing

MyAnimeList: Good