Fortsättning på min förra blogguppdatering där jag, som sagt, lite snabbt började avhandla alla nya animeserier för denna vår som jag har sett det allra första avsnittet av! Såg dock fel på en av dem – en serie som jag trodde började sändas nu i vår, men det visade sig att det första avsnittet kom i höstas... Så, för närvarande utelämnar jag den!

Således blir det bara 6 serier som läsa om idag och här följer en lista på vilka dessa är:

Love Kome: We Love Rice

Seikaisuru Kado

Tsugumomo

Tsuki ga Kirei

Oushitsu Kyoushi Haine

Sekai no Yami Zukan

Love Kome: We Love Rice

Riskonsumtionen faller och allt fler japaner väljer att istället äta bröd till sina måltider! Katastrof! Någonting måste självfallet göras för att öka risets popularitet, en uppgift som fem nya studerande på Rice Ear Academy med glädje tar sig an! Deras mål är att på nästa skördefestival visa upp hur mycket bättre och mer tilltalande riskornen är i jämförelse med vetet.

Humor, fånig humor ^^ Även om avsnitten bara är 4 minuter långa så vet jag inte om jag orkar bry mig om att se någonting som är så här pass plojigt. Men det första avsnittet var ändå ett måste att titta på, enbart för den komiska och udda premissen!

Seikaisuru Kado

Efter ytterligare en lyckad överläggning har mästerförhandlaren Koujirou Shindou inte bara förhindrat ett företag från att slå igen i onödan, utan också bidragit till tillverkningen av en supermetall som kommer att revolutionera marknaden! På väg hem igen med sin kollega Shun Hanamori hinner man dock bara sätta sig i flygplanet när något obegripligt händer. En jättelik, mångfärgad kub materialiseras i skyn och sänker sig ned över flygplatsen – rakt på planet som bär både Shindou och Shun samt 250 andra passagerare.

Ett dygn senare har såväl vetenskapsmän som militären gjort sitt yttersta för att försöka ta sig in i kuben, utan resultat. Men så plötsligt öppnar sig en bit av toppen och ut kliver såväl en okänd person som Shindou. Mannen i Shindous sällskap introducerar sig som Yaha-kui zaShunina och han säger sig ha kommit till Japan från en annan värld för att hjälpa till med att utveckla landet.

Wow... på tal om att dels ge tid att låta ett frö gro, dels en serie som jag tror kommer att bli riktigt stor. Inte nog med att det inte händer särskilt mycket för historien i det första avsnittet, mer än att lägga en vag grund för den, men Seikaisuru Kado hade dessutom ett avsnitt 0 (?!) som inte handlade om någonting annat än just Shindou och Shun; vad de jobbar med och hur pass kapabel och professionell som Shindou är. Snacka om att gå in för att bygga upp karaktärer.

Tror som sagt att det här kan bli hur bra som helst och förmodligen en av vårens stora snackisar, särskilt eftersom jag fortfarande inte ens kan typ fantisera om vad som faktiskt kommer att hända X) Det enda jobbiga är att man blandar hederligt, supervackert tecknat med (förvisso välgjorda) datoranimationer... Nåväl, man vänjer sig väl.

Tsugumomo

Kazuya Kagami går aldrig någonstans utan sitt för honom värdefulla obi-bälte som hans nu avlidna mamma gav honom. En dag blir han plötsligt överfallen av något mystiskt väsen och från ingenstans dyker då en blåhårig flicka upp, som använder Kazuyas obi som ett verktyg och kan utföra de mest fantastiska saker med – såväl offensiva som defensiva! På så vis besegras väsendet och flickan introducerar sig som Kiriha, vars ursprung tycks ha med Kazuyas obi att göra.

Meh, flickan är typ lite söt men dryg och våldsam, pojken är lite ryggradslös och mesig. Återigen en ganska generisk setting och generiska karaktärer, som jag inte känner speciellt mycket för. Känns som att jag har sett liknande serier tidigare utan att fastna för dem. Så den här kommer jag också att droppa – känner mig inte alls som den tilltänkta målgruppen (kids och de som älskar shounen samt seinen).

Tsuki ga Kirei

Kotarou Azumi och Akane Mizuno har båda två påbörjat sitt tredje år i högstadiet och hamnar för första gången i samma klass. Tillsammans med sina tidigare bästisar och klasskamrater upplever de nu såväl framgångar som motgångar, kärlek och svartsjuka, svårigheter och glädjeämnen året igenom – när de umgås både på och utanför skolområdet.

Jag är kär <3 Det här är det finaste, vackraste, mest älskvärda jag har sett på länge – kanske sedan Blue Spring Ride eller ännu längre tillbaka. En så oskyldig handling, likt protagonisterna själva. En så harmonisk miljö, precis som sättet den är tecknad på. Det är så lustigt också för alldeles innan jag och min vän Martin satt oss och tittade på det här avsnittet, diskuterade vi hur trötta vi var på generiska skolserier för hur vissa typer av personer ska porträtteras och att föräldrar aldrig får vara med i bild, och om de är det så framstår dem lika tunna som papper. Men så kommer Tsuki ga Kirei och bara drar undan mattan på oss genom att göra någonting som typ ingen annan har vågat: en jordnära, verklighetsförankrad och välgenomtänkt skolanime där allt från personlighet till miljö och stämning är helt jävla perfekt. Det här är lätt en av vårens två absolut bästa serier.

Oushitsu Kyoushi Haine

Den kortvuxne professor Heine Wittgenstein har, utan att veta det, accepterat sitt livs stora utmaning: att agera lärare åt kungens fyra söner som alla är ökända för att avsky sina lärare och driva dem till vansinne. Men sönerna ska snart bli medvetna om att Heine inte är någon vanlig lärare, då han är minst lika känd inom lärarkretsarna – som den bästa mentorn man kan ha, vars historia är helt fläckfritt från misslyckanden.

Ytterligare en serie som jag har lite svårt att bestämma mig för hur pass bra den är, men jag skrattade överraskande mycket åt det här första avsnittet och blev väldigt förtjust i såväl Heine som en av de fyra sönerna. De har förstås vitt skilda personligheter men är alla lika apatiska när det kommer till att behöva lära sig saker om omvärlden. Heine ser i varje fall ut att vara rätt person för ändamålet då han har ett enormt tålamod, är väldigt disciplinerad och inte skyr några medel för att få sin vilja igenom – och upprätthålla sitt goda, fläckfria rykte som landets bästa mentor. Som sagt, det blir åtminstone ett till avsnitt av denna och chanserna är ganska höga att jag ser färdigt hela serien (åtminstone någon gång i framtiden).

Sekai no Yami Zukan

Den här animen kan inte beskrivas med en speciell handling eftersom det är flera olika historier. Varje avsnitt är nämligen endast 4 minuter och berättar någonting mystiskt eller skräckrelaterat, från UFO-skådningar till skräckhistorier till märkliga händelser.

Och jag gillar sånt! Men... jag gillar inte hur det här är utfört. To each their own, som man säger, men jag vill uppleva dessa berättelser på ett välproducerat sätt – tecknat som en anime och animerat som en anime. Men här har man istället valt en mer sagoberättelseliknande stil där det är hackiga animationer, många stillbilder och mycket panoreringar samt zoomningar över sagda bilder. Därför väljer jag bort den, hur intressanta och spännande historierna i sig än må vara. Misstänkte faktiskt att det skulle vara utfört på det här viset redan innan jag satte mig och kollade, men hade en förhoppning om att det skulle vara mer i stil med Hell Girl (Jigoku Shoujo). Synd att så inte var fallet.