Under årens lopp har allt fler personer börjat utveckla superkrafter som visar sig från 4 års ålder. Idag har ungefär 80 procent av jordens befolkning någon form av sådan nyck och fenomenet är därför lika accepterat som vilken medfödd talang som helst. Problemet är givetvis när människor använder sina krafter till att utföra brott, men lika många är de som utför olika hjältedåd och att vara superhjälte har därför också blivit ett riktigt yrke – som man behöver ansöka till och avklara utbildningen för om man nu vill ha den officiella titeln och kunna bli avlönad.

Tonårspojken Izuku Midoriya tillhör den minoritet av folket som inte har någon kraft och är oerhört olycklig för detta, men ändå inte nedslagen! Sedan Izuku var riktigt liten har han alltid sett upp till den största hjälten av dem alla, All Might, och längtat efter den dag när han själv ska kunna bli lika stor och nobel som honom. Det brinnande intresset, den starka viljan och den beundransvärda uppoffrande inställningen som Izuka har jämtemot andra, gör att han otroligt nog tas emot av den mest prestigefyllda hjälteskolan av alla, UA High, på rekommendation av självaste All Might efter att ha vittnat Izukas goda egenskaper.

Jag har hunnit ändra uppfattning och min känsla av Boku no Hero Academia, eller My Hero Academia, ett överraskande antal gånger genom de 13 avsnitt som utgör denna anime. Det här var en sådan serie som jag satte mig ned och började titta på utan att ha en aning om vad den faktiskt handlade om. Men eftersom den dels fick ett så varmt mottagande att serien konstant befanns sig på allas läppar under våren 2016, och dels alldeles nyligen påbörjade sin andra säsong, kände jag att jag behövde få se vad detta var för slags hypad superserie.

My Hero Academia är, såklart, en shounen-serie; det vill säga en pojke med antingen medfödd eller tillhandahållen talang som blir hur bra som helst på det han gör. Jag hade dock ingen aning om detta innan jag började titta och för er som har läst mina tidigare recensioner av den här genren, så vet ni ju att jag inte är överdrivet förtjust i sådant... Allra minst när det är just barn med i bilden, beroende på vilken ålder de har, eftersom hela serien då tenderar vara så barnsligt upplagd. Annars har jag inget emot konceptet med superhjältar och superkrafter, även om det ska sägas att jag heller inte är något jättefan av vare sig Marvel eller DC Comics, men jag kan underhållas av såväl filmer som serietidningar på detta ämne. Och ett bra exempel på just en underhållande anime som handlar om superhjältar är Tiger & Bunny som jag såg för 5 år sedan.

Hursomhelst, tillbaka till MHA. Vår "shounen" i den här serien är alltså Izuku som under seriens gång ska försöka bevisa sig lämplig rollen som superhjälte, i landets mest prestigefyllda skola som man kan gå till för att få superhjältelicens. Jag vill dock inte säga hur han tar sig in här, bristen på medfödda krafter till trots, eftersom det är en överraskande och intressant del av historien som inte avslöjas förrän efter ett par avsnitt – när vi fått lära känna Izuku och hur otroligt hängiven han är sitt kall, trots bakslaget att vara helt nycklös. Izukus fascination och beundran kan egentligen bättre beskrivas som fanatisk och vet därför inte bara namnen på stadens alla hjältar, utan även deras krafter samt specialattacker in i minsta detalj! Alla denna information registreras och redogörs för i en samling anteckningsblock som även har nedskrivet vilka krafter hans klasskamraterbesitter. Att få se Izuku vara så inställd på att själv bli en hjälte i framtiden, men också vara medveten om att han helt saknar krafter, är lika beundransvärt som det är olyckligt.

Och det är inte som att situationen blir bättre av om att folket runtomkring honom, så även hela hans klass samt familj, visar upp en blandning mellan medlidande och föraktfullhet. Till och med hans en gång i tiden bästa barndomsvän Katsuki Bakugou ser numera ned på Izuku och skrattar åt hans olycka – självgod och självsäker för att folk runtomkring Katsuki istället konstant berömmer honom för sin magnifika explosionsnyck, som han dessutom utvecklade tidigt.

Men väl inne på UA High lyckas Izuku ändå så sakteliga få såväl vänner som respekt från de andra aspiranterna, främst för sin goda egenskap att i stundens hetta och de mest farliga ögonblick tänka mer på andra än sig själv, och därmed också lyckas komma fram till en fungerande (om än oftast vårdslös) plan för att rädda situationen.

Ett par av dessa aspiranter etableras snabbt som protagonister och "sidekicks" som får följa med Izuku och därmed befinna sig i fokus tillsammans med honom, vilket givetvis inkluderar just Katsuki: seriens stora skitstövel. Arrogant, lättretlig, självgod och hetlevrad är Katsuki fast beslutsam att bli den bästa av dem alla och tror sig vara helt oslagbar, vilket inte är så konstigt med all den uppmärksamhet som han har fått under sin uppväxt. Att Izuku dessutom saknar en egen kraft har gjort att Katsukis attityd mot denne har vuxit sig allt mer hånfull och Izukus (respektfulla) avundsjuka spär bara på hela den här överlägsenheten som Katsuki känner. Izukus blotta närvaro på UA High är för Katsuki en skymf som han rent utav lyckas ta personligt, eftersom han ser sin före detta vän som en obetydlig nolla och har svårt för att hantera att de nu skulle kunna anses vara jämlika.

Mycket av den här första säsongen kretsar därför kring just detta: Izuku som gör sitt bästa för att bli accepterad av Katsuki och inte förarga honom, och Katsuki som i sin tur försöker trycka ned Izuku. Men därtill såklart även de prövningar som väntar Izuku på UA High för att försöka bli en hjälte trots allt som han tvingas bevisa och leva upp till.

Sagda premiss och hur det hela är utfört kastar mig väldigt mycket mellan två olika läger: det som tycker att serien är både underhållande, häftig och spännande och det som känner "meh, typiskt shounen". Akademin består av väldigt bra och intressanta karaktärer med stark personlighet, men också väldigt tråkiga och överflödiga som inte tillför någonting. Den som lyser starkast är All Might; fredssymbolen och prakthjälten vars blotta närvaro nästan får tiden att stanna, flaggor att vaja och trumpeter att trumpeta. Men All Might har en hemlighet – som Izuku blir medveten om – och även där i ligger mycket av vad My Hero Academia kretsar kring. All Might är typ en parodi på både Stålmannen och Captain America och det görs så otroligt bra. Det även tydligt i tecknarstilen att det är just Marvel samt DC Comics som man tittat på när All Might har skapats, då han står ut rent estetiskt om man jämför med såväl de andra superhjältarna och tillika lärarna på akademin, som de aspirerande hjältarna. Plus att All Might med jämna mellanrum tar till engelska ord och uttryck såsom "Shit" eller "Good job!", även om den biten förstås går förlorad i den engelska dubbningen – om man nu väljer att se denna istället. Utan denna hemlighet hade All Might med all sannolikhet fallit ganska platt, men som inspirerande hjältesymbol tycker jag verkligen att han lyckas och karln har mer personlighet – och ett större hjärta – än vad man först kan tro.

Det är som sagt lite svajigt för mig med vad som händer i berättelsen och det beror mycket på var någonstans ribban för humorn har lagt sig i varje avsnitt (eller från scen till scen för den delen). Ibland är det bra och ibland mindre bra, sådär löjligt som man kan förvänta sig av en barninriktad shounen. Andra gånger drar man sexskämt eller bara gör sådana anspelningar som inte alls känns vidare passande... Då är det tur att All Might finns, för av alla personer är det faktiskt honom som jag har fäst mig mest vid och han står dessutom för en alldeles makalös fightingscen när det är dags för säsongsavslutning. Lagom till att alla protagonister har blivit etablerade och fått en del personlig utveckling så dyker det dessutom upp ett hot som lämnar mig nyfiken på en andra säsong.

My Hero Academia har mig således på ett gott humör i slutändan. Det är en del tramsande, man blir lite less på Katsukis hetsiga personlighet (även mesen Izuku ibland) och humorn svajar från ett avsnitt till ett annat. Men Izuku är intressant att följa, det finns tillräckligt med trevliga karaktärer runtomkring honom, och relationen som han får till All Might hjälper att skapa en röd tråd och hålla spänningen uppe. Jag tror att animen kan få en riktigt intressant andra säsong.

AnimeNewsNetwork: Very good, don’t miss it

MyAnimeList: Very good