Sedan barndomen har mangatecknaren Satoru Fujinguma upplevt samma fenomen med jämna mellanrum; att han plötsligt återplaceras ett par minuter bakåt i tiden – strax innan en olycka är på väg att äga rum. Eftersom Satorus samvete tyngs av en gammal klasskamrats död sedan 18 år tillbaka, som han är säker på att han kunde ha räddat, anstränger han sig alltid till det yttersta för att använda sin förmåga till att rädda så många liv han bara kan när tillfället ges.

Men så händer det mest otänkbara när Satoru misslyckas med att se vad i omgivningen som är olycksbådande, vilket istället leder till hur han själv blir misstänkt för ett mord. Denna händelse triggar hans förmåga, men den här gången kastas han hela 18 år tillbaka i tiden – till 1988 och sin barndom. Satoru drar därför slutsatsen att han helt enkelt behöver rädda sin gamla klasskamrat för att lyckas förhindra olyckan i sin egen nutid och därmed även kunna rentvå sig.

Det här med tidsresande har varit ganska på senaste, må jag säga, då vi under cirka ett års tid har fått se ganska storslagna serier såsom Erased, Re:Zero och ReLIFE. Inte för att jag har någonting emot det och det är ju heller inte som att tidsresor skulle vara vidare ovanligt rent generellt inom just anime eller manga. Tacksamt nog är det ju dessutom väldigt ofta som det görs riktigt bra och Erased är inget undantag.

Jag vill förstås inte säga för mycket om animen eftersom det ligger en del tjusning i att bevara så mycket som möjligt av mystiken och överraskningarna som så ofta kommer i en sådan här historia. Därför har jag också försökt vara något sparsam i min beskrivning av vad Erased handlar om. Jag hade ärligt talat själv ingen som helst aning om vad exakt premissen var när jag nu äntligen satte mig ned och sträck-såg alla 12 avsnitt, eftersom det är så jag föredrar att behandla en anime med tidsresande – så att man får så mycket kontext som möjligt bevarat när man tittar. Så, det får bli en ganska kort och koncis recension denna gång.

Det är en riktigt spännande och intressant historia som berättas, med vår stackare Satoru som huvudsaklig protagonist – tillsammans med den flicka han nu tror sig behöver försöka rädda för att slippa den framtid han lever i. Vad som är så jäkla roligt och även frustrerande är att Satoru fortfarande har sitt 29 år gamla medvetande i sin nu bara knappt 11 år gamla kropp, så han är ju betydligt mer vuxen till sinnet än vad folk runtomkring honom tror. Samtidigt måste han tänka lite på hur han egentligen beter sig för att inte väcka alltför stora misstankar, eftersom allt som Satoru nu gör – och även hur folk runtomkring honom agerar utefter detta – förmodligen kommer att kunna påverka hans framtid.

Berättelsen och dess röda tråd tycker jag lyste som starkast i de 5-6 första avsnitten när jag verkligen satt som på nålar och med spänd blick följde vartenda litet steg och rörelse som Satoru tog. Men sedan blev det lite, lite blasé och jag tappade fokus för ett par avsnitt – eftersom jag upplevde att serien började upprepa samma saker och snudd på trampade lite vatten. Men så skruvades farten upp något, för att därefter övergå i ett nästan nedförsbackeliknande tempo! Vilket kanske inte heller var riktigt positivt, när man nu har spenderat så mycket tid på att verkligen bygga upp inför flera olika klimax för att sedan bryta ned allt och bygga upp på nytt. Överlag tycker jag ändock att det sys ihop väldigt snyggt och man lyckas knyta an dåtid med nutid på ett väldigt överraskande sätt.

Tecknarmässigt ska det sägas att allting ser makalöstut. Man märker det verkligen direkt och det finns så många ögonblick som är snudd på samma kvalité som Kyoto Animation levererar vad gäller detaljrikedom och animation. Uttrycksfulla ansikten, snygga bakgrunden, välgjorda animationer och bara allmänt vackert att titta på – med ett endaste undantag i form av ett skoavtryckt mot en kartong som ser exakt ut som en påklistrad dekal när man ser det första gången, men som ett par scener senare har fixats till.

Det blir som sagt en kortare avhandling den här gången, trots hur pass bra Erased verkligen är och att man absolut inte bör missa att se den. Men jag har som lite svårt för att prata om upplevelsen just för att det var en sådan upplevelse. Jag undrar om detta faktiskt inte är som mest vanligt för mig när jag ser en serie i en sittning, bara för att intrycken blir så många. Men allt som du som läser detta egentligen behöver veta är att historien är både spännande och fängslande, karaktärerna lika intressanta som upplösningen och allting ser dessutom förbaskat bra ut. Så, som sagt, missa inte att se denna; det är en serie med både hjärna och hjärta, sina små enstaka fläckar till trots.

AnimeNewsNetwork: Very good, don’t miss it

MyAnimeList: Very good

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jaha! Tänk att det redan har gått en hel säsong, alltså att sommarens (kortare) animes nu är avslutade och en ny radda serier har startat upp! I och med den tidsbrist som rådigt och hållit mig från att kunna skriva långa avhandlingar likt Carole & Tu...

50 år har passerat sedan mänskligheten emigrerade till Mars och vi lever nu i en tid där större delen av allt kulturellt skapas av Artificiell Intelligens, medan vi människor är nöjda med att bara få vara passiva konsumenter. Detta gäller framförallt...

Fortsättning följer på sommarens nystartade animeserier! Här har ni en till bunt med 5 nyheter från den 1:a juli:   Fire Force Isekai Cheat Magician If It's for My Daughter, I'd Even Defeat a Demon Lord Cop Craft Joshikousei no Mudazukai ...

Nu när jag ändå har tid över att skriva på och bara har sett ett par av sommarens nya animeserier, drar jag lite snabbt och kortfattat igenom vilken lovande start det har varit!   How Many Kilograms are the Dumbbells You Lift? Magical Sempai ...

Här kommer någonting som jag aldrig tidigare har gjort: en sammanfattning av en animesäsong. Helt enkelt för att jag tyckte att jag borde skriva någonting, främst för min egen del så att jag vid behov kan se mer än bara en siffra på MAL eller ANN som...