En helt vanlig morgon i programmeraren Kobayashis liv, får hon ett så oväntat besök som det bara går att föreställa sig. Nyvaken, påklädd och redo att ta sig till jobbet möts hon av ett enormt drakhuvud utanför dörren, med en flera meter hög drakkropp bakom denna. Knappt hinner chocken av synen lägga sig förrän draken har förvandlat sig själv till en ung kvinna iklädd en hembiträdesuniform, som erbjuder sig att jobba för Kobayashi och ta hand om henne.

Anledningen till denna plötsliga visit och det märkliga erbjudandet är att Kobayashi i sin onykterhet efter en trevlig afterwork, ska ha vandrat upp på ett berg där draken Tooru låg på dödens rand efter en strid inne i en magisk parallellvärld – som hyser såväl drakar och demoner som magiker och krigare. Efter att ha dragit ut det magiska svärd som satt djupt i Toorus drakfjäll, frågade Kobayashi om draken skulle ha lust att komma hem till henne – en vänskaplig gest som Tooru aldrig tidigare har upplevt från en människa.

Miss Kobayashi's Dragon Maidär ju en av alla de serier som började sändas runt årsskiftet och som jag lite kort avhandlade mina första intryck av för två månader sedan. Nu har denna anime kommit till ett avslut och det gör mig verkligen ledsen, för som jag skrev i februari så blev jag snabbt förtjust i såväl den något simpla, tecknade stilen som huvudkaraktären Tooru, samt den humor som serien har. Skrattutbrotten har fortsatt att avlösa varandra genom de 13 avsnitten när Tooru försöker anpassa sig till vår värld och ta hand om diverse vardagssysslor åt Kobayashi, såsom matlagning och städning. Att vara en (väldigt mäktig) drake som även i mänsklig form besitter väldiga krafter har förstås sina fördelar, men ibland går Tooru lite för långt när hon försöker tjäna sin mästare – och stora kärlek.

För Tooru är ju inte bara evigt tacksam att Kobayashi drog ut svärdet som nästan dödade henne, innan hon flydde till vår värld. Hon är dessutom upp över öronen förälskad i Kobayashi och bryr sig inte om vare sig att de två kommer från helt olika världar, att hennes drakföräldrar alltid uppfostrade henne med målet att utplåna mänskligheten, eller att de två är av samma kön. De starka känslorna som Tooru hyser bidrar förstås dels till många komiska situationer, utan att man för den delen drar det till sin spets och gör någonting som känns obekvämt eller sådär sexuellt överdrivet. Men det visas även en hel del väldigt fina scener som får det mig att bli alldeles varm inombords, eftersom det växer fram en oerhört stark vänskap mellan de två. Vi får dessutom veta, genom arbetskollegorna, att innan tiden med Tooru så var Kobayashi betydligt mer likgiltig och nästan lite trött i sitt sätt att vara. Men nu upplevs hon såväl gladare som mer livfull och det är någonting som jag som tittare också lägger märke till: man kan verkligen se hur hennes karaktär utvecklas tack vare den här nya livssituationen och Toorus tillgivenhet.

Och det är inte bara Kobayashi som utvecklas. Även Tooru får sig en viss tankeställare när hon ser hur vi människor lever här i vår värld och vad vi har för värderingar samt prioriteringar, till skillnad från hur det ser ut i den parallellvärld som hon kommer från – där alla människor jagar såväl drakar som demoner och det förs eviga krig. Hon själv är som sagt uppfostrad att hata människan, som inte bara upplevs vara en underlägsen ras utan dessutom är både girig och aggressiv – vilket hon också har fått uppleva fler än en gång. Men nu får hon se en helt annan sida av oss som ras och det påverkar både hennes omdöme och karaktär. Jag är väldigt förtjust över att man blandar in det här perspektivet från hennes sida och mixar komik med allvar, då Tooru rent utav har mardrömmar om hur hon jagas av såväl riddare som magiker och att doften av ond bråd död hela tiden förföljer henne. Hur glad och sprallig Tooru är må vara, och hur upprymd Kobayashi än gör henne, så finns där någonting inom henne som tynger det stackars drakhjärtat.

Allt är dock inte enbart guld och gröna skogar med den här animen, även om det verkligen kändes så de första 4-5 avsnitten och så även när jag väl började om med serien – efter att ha släppt på den och tittat på så mycket annat under de här cirka två månaderna som har hunnit passera sedan starten. För bland alla härliga karaktärer och roliga sexskämt så blandar det in sig en del smuts som efterlämnar smog i bägaren... Och detta smog har ett namn: Quetzalcoatl, eller Lucoa som hon kallar sig i mänsklig form. Lucoa är också en drake och en god vän till Tooru, men hon avbildas så överdådig att jag får spatt när jag ser henne. Tooru själv är inte helt "problemfri" på den här punkten utan har också en byst av rang och säger lite komiskt att det är "D-kupa för drake". Men även om den till och från svajar och har sig så läggs det tack och lov inte något vidare fokus på brösten. Till skillnad från Lucoa... hon existerar verkligen enbart för detta ändamål: att tillfredsställa genom sexualisering.

För majoriteten av Lucoas scentid går ut på två mycket sorgliga saker. Den första är att ge hennes bröst så mycket uppmärksamhet som möjligt och det finns verkligen ingen rim och reson bakom de så överdimensionerande måtten. Den andra har med hennes "sidekick" att göra; en stackars tioårig (!) pojke som försökte frammana en demon inne på sitt rum, när Quetzalcoatl bestämde sig för att lägga näsan i blöt och dyka upp istället. Denna olyckliga pojke roar sig Lucoa med att konstant sexuellt trakassera genom att bland annat klä sig oanständigt inför honom, ligga sked när han försöker sova och bara allmänt trycka upp brösten i hans ansikte när tillfälle ges. För vem det här är tänkt att vara roligt är jag inte säker, men i all denna förtvivlan och sorg över att Lucoa bara är ett sexobjekt är jag åtminstone glad över att jag slipper se henne alltför ofta.

Ett annat lite märkligt val av karaktär som snabbt urartar till ett snedsteg är vänskapen mellan den fantastiskt söta draken Kanna Kamui, även hon en kär gammal vän till Tooru, och hennes klasskamrat Riko. För att utbilda sig om vår värld börjar Kanna grundskolan och träffar då denna framfusiga flicka, som efter en liten dispyt börjar ta till sig Kanna. Väldigt, väldigt mycket... Faktum är att hennes hänförelse snabbt övergår till ren kärlek och det må väl så vara, vänskaplig kärlek vänner emellan är någonting fint – som den som byggs upp mellan Tooru och Kobayashi. Men i det här fallet handlar det alltid om närkontakt mellan de två och att Riko ofta reagerar på detta som om hon får en orgasm. Och det blir bara värre ju längre in i serien man kommer.

Slutligen ska jag också bara nämna att det originalutförande som mangan tycks ha lyser igenom allt mer ju fler avsnitt jag ser. För i min första avhandling av serien så pratade jag ju om att vissa historier som berättas kan vara riktigt korta, allt från en till ett par minuter, varpå man bryter med en gul ruta och därefter går vidare till att visa någonting helt annat. Jag har fortfarande inget större problem med detta eftersom Dragon Maid endast handlar om vardagslivet för Kobayashi, Tooru och Kanna och därför behöver man inte prompt berätta en sammanhängande historia genom ett helt avsnitt. Men det blir lite väl osammanhängande framåt slutet ju fler karaktärer som introduceras när alla ska få vara med på ett hörn, och avbrotten således avlöser varandra lite för ofta med vad som är lite väl poänglösa, enbart komiska inslag.

Men den här lite negativa avslutningen till trots så älskar jag verkligen Miss Kobayashi’s Dragon Maid. Där finns som sagt lite smolk i bägaren i form av ett par obekväma sexualiseringar och jobbiga anspelningar, samt ett par onödiga korta avbrott. Men den underbara vänskapen som växer fram mellan Tooru och Kobayashi, och senare även känslan av att vara en familj när Kanna väl dyker upp, gör mig alldeles varm och pirrig inombords. Skratten avlöser raskt varandra och jag blir bara så lycklig av nästintill varje avsnitt att det är med stor sorg som jag nu lämnar den här kärleksfulla animen bakom mig – och beställer åtminstone en volym av mangan på japanska, för att jag måste äga någonting av den oavsett hur lätt- eller svårläst den är. Håller tummarna för en andra säsong, hur lång tid det än må kunna ta.

AnimeNewsNetwork: Excellent, should be in anyone’s collection

MyAnimeList: Great