Gymnasieeleven Kanie Seiya ser bra ut, har bra betyg och är allmänt duktig på det mesta. Han är även en extremt självgod narcissist och hyser därför inga som helst misstankar över varför en av skolans snyggaste, men också mest reserverade tjejer plötsligt har bjudit med honom till ett nöjesfält. Tills hans stora besvikelse och frustration ser dock området ut att ha nästan helt övergivits av såväl besökare som personal och de få han träffar är inte vidare energiska eller särskilt serviceinriktade. Då framkommer det att hans dejt Sento Isuzu inte alls har för avsikt att på något sätt förföra Kanie utan är endast intresserad av hans åsikter – om hur man ska kunna få nöjesfältet tillbaka på fötter igen.

För om Amagi Brilliant Park inte kan lyckas uppnå 500 000 besökare inom 3 månader, kommer ägaren av marken att häva kontraktet och göra någonting bättre med området. Kanie får förklarat för sig av såväl Sento som nöjesfältets ägare – prinsessan Latifa Fleuranza – att detta går absolut inte för sig, på grund av att all personal är magiska varelser som kommer från landet Maple och man lever på den energi som skapas av att människor har roligt. Således ber man den så oerhört talangfulle Kanie om experthjälp, inte bara för nöjesfältets överlevnad utan alla de som bor och jobbar här.

Jag erkänner mig väldigt förvånad över Amagi Brilliant Park, just vad serien lyckas göra med mig och få mig att (er)känna. Jag trodde faktiskt att jag vid det här laget var lite trött på den här typen av anime; som innehåller extrema karaktärer, plötsligt våld, snabba klipp och "snappy" repliker. Självklart med en kille i huvudrollen som antingen är lite dryg eller smådum eller självgod – eller kanske allting, som dessutom råkar träffa en tjej som är väldigt dominant och gärna tar till våld. Och efter det första avsnittet var det precis så jag kände, det vill säga något less på det återanvända upplägget. Men så började jag sjunka in i den så klockrena, skarpa humor som tenderar genomsyra dessa serier och som visade sig finnas även här.

Många roliga karaktärer, ett par av dem lite sjuka med tveksam personlighet, och en lagom underhållande historia – som får mig att vilja börja spela gamla Theme Park igen. Det händer inte jättemycket med de två huvudpersonerna Kanie och Sento, mer än att Kanie får Sento att förstå att hon kan vara lite väl aggressiv i sitt sätt att handskas med folk, när hon drar fram sina magiska gevär och skjuta folk med till höger och vänster. Kanies självgodhet däremot är inget man direkt försöker bearbeta och den självsäkerhet han känner är dessutom viktig för att man ska kunna få besökarna tillbaka. Självklart ska det även uppstå en viss kärleksfull spänning mellan de två ju mer tid de spenderar med att jobba med varandra, men det tas aldrig riktigt till sin spets och det känns bara skönt. Avsnittet där Sento äter någonting som får henne att vilja förtälja sitt hjärtas innersta begär var gång hon öppnar munnen, är dock ett väldigt roligt sådant för att det tidsmässigt hamnar just när hon har börjat fundera över sina känslor för Kanie. Men det är verkligen bara där och då som historien ordentligt fokuserar på någon form av intim relation mellan dem.

Grafiskt finns det heller inget att klaga på, eller kunna prata alltför mycket om. Det här är en väldigt färgglad och även snyggt tecknad serie som anspelar mycket på det visuella, på grund av vad det här som sagt är för typ av anime: en där det händer mycket i varje avsnitt, med snabba klipp och mycket interaktion mellan olika parter av extremare slag. Inte fullt lika extremt som i Monogatari-franchisen, men fortfarande utmärkande. Det märks absolut att det är Kyoto Animation som ligger bakom just produktionen eftersom deras så höga kvalité lyser igenom i det mesta, från karaktärsdesignen till bakgrunderna.

På det stora hela är jag väldigt nöjd över att ha sett Amagi Brilliant Park och blir som sagt överraskad av att det här konceptet fortfarande håller så pass bra. Flertalet scener fick mig att skratta högt i vardagsrummet och det är de härligt galna karaktärerna som gör det. Animen är även riktigt trevlig att se på med mycket som är färgstarkt, men ändå inte att det sticker i ögonen, och där finns en bra variation i vad som händer från ett avsnitt till ett annat. Det har varit lika intressant som underhållande att se Kanie försöka sparka igång nöjesfältet och jag skulle faktiskt gärna se en uppföljare om man kan lyckas bibehålla humorn och de sköna karaktärerna.

AnimeNewsNetwork: Very good, don’t miss it

MyAnimeList: Very good