Alla inlägg den 27 december 2012

Av Tomas Engström - 27 december 2012 10:58

Oreki Houtarou är en gymnasieelev som verkligen inte gör mycket väsen av sig och som lever efter sin egen filosofi att man aldrig ska göra sig utav med energi i onödan utan bara ta det lugnt och låta livet ha sin stilla gång – att ignorera allt som inte är av vikt. Han råkar dock vara en väldigt duktig problemlösare med ett sinne för detaljer likt Sherlock Holmes och det här är på väg att ställa till med ”besvär” i Orekis så stilla levnadssätt, när han på begäran från sin storasyster (som en gång har gått i samma skola) återupprättar hennes gamla litteraturklubb som är på väg att stängas ned av skolan på grund av inaktivitet. Inte för att det krävs särskilt mycket av Oreki för att klubben ska kunna få fortsätta existera – det räcker faktiskt med att bara besöka klubbrummet och meddela elevrådet att han numera är en medlem. Men när Oreki kommer till det låsta klubbrummet och öppnar dörren med den nyckel som han har tilldelats, så står där redan någon annan: en tjej vid namn Chitanda Eru. Anledningen till Chitandas närvaro är, till Orekis stora lättnad, att hon själv är intresserad av klubben och således överlämnar Oreki glatt nyckeln till denna okända eldsjäl och gör sig redo att lämna rummet...


...men så ifrågasätts plötsligt hur det kom sig att Chitanda lyckades ta sig in i vad som till synes var ett låst rum och så är en av många karuseller igång där Oreki, som ju inte tycker om att behöva anstränga sig i onödan, tvingas nysta upp mysterium efter mysterium – hur obetydande de än kan kännas – för att Chitandas nyfikenhet och ovisshet ska kunna dämpas. För när denna unga tjej väl får upp intresset för någonting är det omöjligt för Oreki att säga nej till den lyster som syns i hennes stora ögon och han blir snabbt medveten om hur ingenting kan stilla Chitandas sinne förutom sanningen själv när hon väl hamnar i detta tillstånd...


 


Av denna grund för Hyouka att döma har vi alltså med en slags lättsammare version av Sherlock Holmes att göra, eller som man också skulle kunna beskriva det (för att faktiskt dra en parallell inom just animevärlden): att placera L från Death Note i en skolmiljö. För Oreki är verkligen en oerhört skarpsint ung man att jämföra med sådana snillen som just L eller Lelouch Lamperouge i Code Geass, och liksom den ”nya” TV-serien Sherlock så är det väldigt underhållande och lite småspännande att få se Oreki tampas med de problem samt ”mysterier” som han ställs inför, även om det som sagt kan ifrågasättas hur pass viktiga dessa egentligen är att reda ut för vi har ju fortfarande med en high school-serie att göra här.

Men just orsaken bakom varje mysterium är faktiskt inte fullt lika viktig som själva problemlösningen – att få se Oreki lägga märke till de här smådetaljerna som går de flesta andra förbi, och att få uppleva hur han tänker när pusselbitarna läggs på plats och ett svar växer fram. Oavsett om det handlar om vem som ligger bakom de föga betydelsefulla stölderna av diverse småmaterial på skolan eller vem mördaren är i en ej färdigställd amatörthriller, så är det alltid mer eller mindre lika spännande och intressant att få vara med om upplösningen och även vägen dit.


Jag är dock inte helt säker på var jag står när det gäller Chitanda – ”problemmakarinnan” som jag nästan skulle kunna kalla henne för och som jag är säker på att även Oreki skulle välja att beskriva denna småettriga person. Bägge dessa ord har visserligen en ganska negativ klang till sig men det är också just därför som jag fortfarande är lite kluven till vad jag egentligen tycker om henne. Chitanda är förvisso väldigt vackert och fint tecknad och har sina söta stunder. Det är tydligt att man verkligen ska ta henne till sig och bli smått förtjust i denna till synes timida och smått försiktiga tjej som samtidigt ändå har väldigt mycket karaktär, men jag måste ställa mig mer på Orekis sida och beundra killens tålamod med Chitandas ständiga ”utbrott” av nyfikenhet och hur hon lika envist som snudd på oförskämt kräver att få reda på sanningen. Hon har väl sina stunder, får jag lov att erkänna, men jag började ändå snabbt att irritera mig över hennes uttryck ”Watashi, kininarimasu!” (att bry sig om/intressera sig för/oroa sig över) snarare än finna henne söt när orden kom från hennes läppar samtidigt som ögonen börjar glänsa och hon uppvisar en blandning av förtjusning och tjurskallighet.


Men i övrigt har jag inget att klaga på. Hyouka är välgjord både till sitt innehåll och yttre sett – med en väldigt fin tecknarstil som aldrig blandar in någonting som är chibi eller annat, oavsett vilka känslor som ska förmedlas eller vad som faktiskt händer på skärmen (sånär som på i vissa fall när teorier ska läggas fram eller omkonstruktioner görs, men eftersom man då hamnar liksom utanför det som händer och istället ska måla upp ett scenario så bryter detta inte flödet i serien).


Klart underhållande och jag kan verkligen se dem släppa fler säsonger där Oreki får ta sig an nya fall för att behaga och glädja Chitanda.


AnimeNewsNetwork: Very good, don’t miss it.

MAL: Very good.

Presentation


En blogg om mitt ihärdiga anime-tittande, med grundliga redovisningar för all anime som jag ser.

Fråga mig

21 besvarade frågor

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2012 >>>

Sök i bloggen

Arkiv

Krafsare

Mina länkar

Besöksstatistik


Skapa flashcards