Toaru Kagaku no Railgun utspelas I Academy City; ett slags ”supersamhälle” där man rent teknologiskt ligger 20-30 år före världen utanför och där 80% av stadens 2,3 miljoner invånare dessutom är studenter. Och eftersom vi har just ett speciellt samhälle att göra med så är det givetvis inte vilka studerande som helst – det är inte som att man enbart läser matte, språkkunskap eller geografi i skolan utan fokuset ligger istället på övernaturliga mentala förmågor. Vissa människor har nämligen dessa olika typer av förmågor och här lär man sig att såväl tygla som avancera just sin förmåga, vilken graderas från nivå 0 upp till 5.

Misaka Mikoto är en av Academy Citys toppstudenter och en av endast sju personer som faktiskt har lyckats ta sin förmåga (att generera elektricitet) till nivå 5. Genom att koncentrera elektriciteten som hon frammanar kan hon skapa en elektromagnetisk accelerator av ett helt vanligt mynt och skjuta iväg detta som en projektil - ett vapen som är mer känt som en ”railgun” och således blir detta också hennes smeknamn.

Misaka delar rum med den ett år yngre Kuroko Shirai som med sin förmåga på nivå 4 kan teleportera såväl sig själv som andra och även föremål. Bortsett från att vara extremt förtjust i Misaka så är Kuroko också en medlem av Judgement: en agentur vars uppgift är att upprätthålla lag och ordning i Academy City och även ser till så att alla så kallade ”Espers” (alltså de personer som har denna begåvning) inte använder sina förmågor till att skapa kaos.

Dessa två är de huvudsakliga protagonisterna, i synnerhet Misaka, men vi träffar även Ruiko Saten och hennes vän Kazari Uiharu – den senare även hon en medlem av Judgement medan det speciella med Saten är att hon inte har några krafter alls utan räknas som en Esper av nivå 0. Tillsammans så upplever de här fyra personerna diverse äventyr i Academy City, vilket alltså är vad tittaren får följa med på.

Toaru Kagaku no Railgun ligger på två säsonger med totalt 24 avsnitt där den första säsongen dels presenterar huvudpersonerna och dels kommer med ett storysegment som påbörjas en bit in i säsongen och därefter får sitt... inte riktiga avslut, men det kommer ändå till halt i säsongens sista avsnitt för att därför givetvis återupptas i säsong 2. Vill man få höra hela historien från början till slut bör man således se alla 24 avsnitt, även om allting ändå slutar ”lyckligt” redan med säsong 1 utan någon cliffhanger.

Och att se hela Toaru Kagaku no Railgun, det bör man absolut göra. Det här är alltså ett äventyr med skolungdomar som besitter superkrafter, men där man lyckas träffa helt rätt i var fokuset ligger och hur karaktärerna framställs. Jag är alltid lite orolig inför en sådan här typ av serie där just superkrafter av något slag är inblandat då det är en tunn och fin linje att balansera på och det är så lätt hänt att dels karaktärerna framställs något tramsiga och många gånger lite väl övermäktiga, dels är det ganska sällan som historien känns vidare intressant. Men tack och lov trampar man aldrig riktigt i klaveret, även om just relationen mellan Misaka och Kuroko till och från blir lite överdriven – då Kuroko verkligen är inte bara förtjust utan rent utav något överkåt på Misaka. Och så har vi ju även ett avsnitt i den andra säsongen där alla huvudpersoner (inklusive ett par biroller) blir inbjudna till en fotografering där syftet är att marknadsföra baddräkter. Inte helt lyckat, kanske, men ändå inte så värst farligt heller utan sådär lagom ofarligt. Det är ju ändå en ganska obligatorisk händelse i en skolserie och de har väl pusslat in det någorlunda snyggt i Toaru Kagaku no Railgun, även om man givetvis lika gärna hade kunnat utelämna hela händelsen – trots några komiska och underhållande scener där det bland annat refereras till den gamla 2001: A Space Odyssey på ett oerhört roligt sätt.

Tecknarmässigt så ligger animen även här på en hög nivå och håller en väldigt bra standard. De olika krafterna/förmågorna som de Espers man får se använder sig utav är väl porträtterade och känns verkligen kraftfulla – i synnerhet just Misakas ”railgun”. Det är även någonting med karaktärsdesignen som jag tycker väldigt mycket om, om man bortser från hur alla är kvinnliga och förstås ser bra ut just till det yttre men det hör inte till saken. Lagom välanimerat är det också – både i kroppsspråk men även när till exempel explosioner sker.

Historien är i varje fall seriens stora behållning eftersom det är en rätt så intressant sådan med både en och två twister, vilket förvisso inte direkt fick mig att sätta i halsen eller förvånat flyga upp ur soffan när de förtäljdes men de bidrog ändå med sitt – lite extra spänning. Jag är framförallt glad över att se ett par ganska mörka incidenter och sidor bland karaktärerna, för det gjorde att serien kändes mer vuxen bara överlag. Och jag tror också att det är just därför som Toaru Kagaku no Railgun var så pass intressant från början till slut: på grund av hur pass vuxen och väl genomarbetad som den kändes.

Jag var som sagt till en början rädd över hur hela den här superkraftgrejen skulle arta sig – särskilt med just skolungdomar runt 13-14 år som huvudpersoner. Men det här är tack och lov ingen odräglig eller överdriven ”Shounen” utan tvärtom en förvånansvärt smart serie vars karaktärer och historia fångar upp tittaren.

AnimeNewsNetwork: Very good, don’t miss it.

MAL: Very good.