Ganta Igarashis liv förfaller på ett par minuter; från att ha varit en helt vanlig elev i en normal skola med klasskamrater omkring sig och bästa vänner att umgås med till att bli en av Japans mest hatade människor – anklagad för massmord på sin klass eftersom han är den ende som lyckats överleva ett extremt blodbad i sitt klassrum. Ganta sitter och lyssnar till sin lärare när han utanför fönstret ser en svävande man i röd kappa som på bara ett par sekunder slaktar alla i rummet, alla utom Ganta själv som alltså får bära skulden för massakern.

Straffet för detta? Livstid i det privatägda Deadman Wonderland: ett nöjesfält där fångarna visas upp för allmänheten när de deltar i diverse inhumana tävlingar och föreställningar för att lyckas vinna en chans till frihet eller bara rikedom innanför fängelsets väggar. För Deadman Wonderland fungerar verkligen inte som något annat fängelse – här existerar ingen som helst medkänsla från de som sköter stället och Ganta förstår snabbt vilket dårhus han har hamnat på när han dels får se en klumpig fånge bli halvt uppskuren av den kvinnlige fångvaktaren, dels blir upplyst om de blodiga dueller som högt uppsatta människor inom societeten tittar på för deras egen personliga underhållning – vilket försiggår utan att allmänheten har någon aning om detta.

Inhumant har jag kommit fram till är ett väldigt bra ord att använda mig utav upprepade gånger i den här texten. Dels för att det som sagt beskriver själva Deadman Wonderland,alltsåfängelset och tillika nöjesfältet, men också för att det passar in lite på animen i sig. Förtvivlan eller misströstan är andra ord som jag skulle kunna dra till med för att beskriva vilka slags känslor som man lyckas förmedla och som även Ganta själv känner. Inte nog med hur den stackars pojkens alla klasskamrater just har blivit brutalt mördade, däribland två av hans älskade barndomskamrater – han tvingas dessutom se förödelsen i efterhand när han minuterna efter händelsen återfår medvetandet i det numera raserade klassrummet. Livlösa kroppar i förvridna positioner ligger över resterna av förstört bråte tillsammans med kroppsdelar som separerats från sina leder, och pölar av blod rör vid Gantas fingertoppar vart än han sätter sina händer i ett försök att sätta sig upp. Framför honom står den rödklädde mannen och i sin ena hand håller han det blodiga huvudet tillhörande en av Gantas tidigare barndomskamrater...

Sedan går han alltså från ett helvete till nästa efter att ha blivit anklagad för massmord – hatad av varenda förälder till de klasskamrater som dog den dagen – och dömd till inspärrning i Deadman Wonderland där fångarna inte har ett uns av rättigheter. Man serveras inte ens någon riktig mat utan förväntas förtjäna den genom att ställa upp i diverse tillställningar där många av de deltagande antingen blir svårt skadade eller rent utav dödade när de kämpar sig genom hinderbanor på för att försöka ta sig i mål levande och återvända in i fängelsets korridorer med tillräckligt många krediter på sin ficka för att kunna köpa sig ett mål mat, eller ännu viktigare – de karameller som förhindrar att man annars dör från en giftig injektion som med 72 timmars mellanrum kommer att utsöndras från det halsband som alla fångar bär.

Att se Ganta försöka överleva i Deadman Wonderland kändes lite som när jag följde den stackars Kaiji i sin serie med samma namn när han försökte undkomma sina skulder, blandat med fängelseserien Rainbow: Nisha Rokubou no Shichinin (såklart). Allting är som så enormt eländigt med de inhumana föreställningarna, den allmänt råa stämningen som råder innanför väggarna och det enda som just nu driver Ganta framåt och håller honom från att bara ge upp livet: hämnd, på den rödklädde mannen som försatt honom i denna situation – den riktige gärningsmannen.

Men om vi tar ett par steg bakåt från det här personliga och emotionella planet och istället likt sina besökare betraktar Deadman Wonderland på avstånd så är det till att börja med en fantastisk anime rent visuellt. Animationerna är enormt flödande, stilen på alla karaktärer väldigt... levande på något vis. Våldsamt är det också med extrema mängder blodspill och detta i kombination med hur vältecknade avsnitten är gör allting så mycket mer inhumant än bara hela grejen med animen. Ljudbilden är inte nå sämre och heller ej storyn som är sådär ovanligt intressant och spännande för att vara en ”shounen”, för det är ändå den genren som Deadman Wonderland tillhör – jag väljer bara att utelämna ett par viktiga detaljer från handlingen för att inte nysta upp den alltför mycket då det skulle förstöra för er som ännu inte har sett serien.

För sevänlig, det är den verkligen och med endast 12 avsnitt så avverkar man snabbt och lätt Deadman Wonderland - dock inte utan att den lämnar efter sig en viss (blodig) eftersmak.

AnimeNewsNetwork: Very good, don’t miss it.

MAL: Very good.