När Yuki Sanada med sin mormor flyttar till Enoshima är det med hopp om att kunna börja om på nytt och kanske verka normal för sina klasskamrater. Yuki har nämligen ett problem med människor och hur han väldigt lätt blir ängslig av att folk tittar på honom – betraktande, dömande. När detta händer tappar han allt förtroende och även sin verklighetsankring och det känns plötsligt som hur en stor våg sköljer över honom och han inte får någon luft, något som skapar ett krampaktigt ansiktsuttryckt som gör att Yuki se både ursinnig och vansinnig ut. När detta stadie väl släpper och han "får luft" igen är det inte helt ovanligt att han inte ens befinner sig på samma plats utan har lyckats ta sig därifrån utan att riktigt veta hur det gick till.

Och precis dit är hans introduktion inför klassen på det nya gymnasiet i Enoshima på väg att barka hän, men som tur är hinner läraren förhindra att situationen inträffar genom att ta över ordet just som Yuki är på väg att få slut på luft och han kan därmed lugnt sätta sig på sin nya plats i klassrummet. Vad som händer härnäst är att ytterligare en ny klasskamrat introduceras; en märklig spelevink som fullkomligt spritter av energi i såväl ögonen som sitt kroppsspråk och hans korta introduktion består endast av fyra ord vilket fullkomligt sätter stämningen i såväl klassrummet som för animen som stort: jag är en utomjording. Personens namn är Haru, han håller stadigt i ett fiskespö, har en vattenpistol i sitt bälte och när han ser Yuki så utbrister han dennes namn och låtsas-kastar sitt spö mot honom för att håva in sitt byte.

Och så börjar galenskaperna i Tsuritama.

Genom 12 väldigt gladlynta och smått skruvade avsnitt kommer vi alltså att få följa såväl Yuki som Haru där den senare alltså påstår sig vara av utomjordiskt slag och anledningen till varför han har kommit till just Enoshima är för att fiska, men i och med att han inte alls har någon talang för detta eller ens vet hur man gör – fiskespöet till trots – så behöver han dels få lära sig hur och även hitta någon som kan fiska åt honom. Här faller alltså Yuki in i bilden för så snart som Haru ser honom så känner han att Yuki är rätt man för jobbet, och tursamt nog visar det sig dessutom även finnas något av en expert på området i klassen – nämligen Natsuki Usami som inte bara har fiskat sedan han var en liten pojke utan dessutom verkligen är riktigt bra på det och kan allt som man behöver veta för att ta sina första steg mot att bli en proffsfiskare.

Det finns mycket att gilla med Tsuritama och jag sväljer allting med hull och hår. Om vi börjar med det visuella så är animen tecknad på ett lite speciellt sätt med mycket pastellfärger som lyser upp såväl miljöer som ett par av karaktärerna. Det är någonting speciellt med själva tecknarstilen också – hur man har designat karaktärer och miljöerna, men jag kan som inte riktigt sätta fingret på vad eller ge en vidare god beskrivning av det. Men jag gillar det verkligen, det man ser är som lite avslappnande att vila ögonen på. Det visuella påminner mig även lite om något annat som jag har sett men som jag inte heller riktigt lyckas sätta fingret på – spontant vill jag säga att där finns någonting från såväl Eden of the East som Arakawa Under The Bridge.

Vidare till karaktärerna och här finns det heller ingenting att tycka någonting illa om. Haru är förstås det stora charmtrollet med sitt ständigt gladsinta humör, märkliga påhitt och lite roliga sätt att prata. Yuki är även han en intressant karaktär som försöker överkomma sina kommunikationssvårigheter och serien igenom utvecklas väldigt mycket i sin personlighet. Natsuki öppnar också upp sig en del från att ha varit något fåordad och lite bitter på grund av hur han är missnöjd över sin fars uppträdande hemmavid och den nya kvinna som tagit över som makan i huset. Vi får även lära känna en hel del figurer och filurer utöver dessa, däribland en indisk prins som kommer från en organisation som kallas DUCK där man vakar över utomjordiska aktiviteter – vars uppdrag är att hålla koll på just Haru och därför ser han till att hamna i samma klass som Yuki, trots sin ålder på 25 år. Akira Agarkar Yamada är hans namn och en till synes väldigt lugn och cool kille som även han besitter stora kunskaper inom fiskesport. Vad som gör honom till en lite udda karaktär är hur han ständigt promenerar omkring med en stor and som heter Tapioca och han för samtal med.

Storyn kretsar som sagt kring i synnerhet Haru som alltså säger sig vara från rymden och anledningen till varför han har kommit till Enoshima är alltså för att fiska efter någonting, men han säger aldrig riktigt vad utan refererar bara lite vagt till detta som någonting stort och ibland tycks det vara en "han" snarare än "den". En av gångerna då Yuki undrar över varför just han måste vara den som lär sig att fiska och fånga det som Haru letar efter, nämner dessutom Haru någonting om hur de måste fiska för att rädda världen...

Annars finns det även några små sidospår här och var som till exempel just familjesituationen hemma hos Natsuki och även hur Yuki som person som sagt genomgår en förändring i och med att han träffar såväl Haru som Natsuki – när han tidigare alltid har varit ensam på grund av sina sociala problem. Ovanpå detta tillkommer också organisationen DUCK med medlemmar och vad deras motiv är.

Tsuritama är en riktigt varmhjärtad, underhållande och fin anime att följa där historien är något skruvad men inte på något sätt fånig eller barnslig. Det har varit en ren fröjd att få följa någonting så här lättsamt och härligt.

AnimeNewsNetwork: Very good, don’t miss it.

MyAnimeList: Very good.