När Hotaru endast var ett litet flickebarn på besök hos sin farbror råkade hon en dag gå vilse i den stora skogen som låg i närheten av deras hus – en skog som alltid har sagts vara förtrollad med diverse andar och väsen som huserad där i, men även om Hotarus farbror trodde på den magiska skogen när han själv var liten och fick höra diverse historier återberättas av andra i hans närhet, så såg han själv aldrig till någonting onaturligt under sin uppväxt här.

Till synes ensam och utan en aning om åt vilket håll hon ska gå agerar Hotaru på det vis som barn så ofta gör när de är rädda och övergivna: hon sätter sig ned och gråter, högljutt. Till hennes stora förvåning och även lycka hör hon plötsligt en röst som ropar ut och bakom ett träd står en ung man iklädd helt vanliga kläder, med en vit mask över ansiktet. Hans namn är Gin; en av de många andar som bor i skogen och trots att den svaga förtrollning som faktiskt håller honom vid liv kan upplösas genom att en människa så mycket som vidrör honom, så blir detta möte mellan de tu början på en långvarig och vacker vänskap.

Jag hade turen att få höra talas om denna kortfilm från fjolåret genom en kommentar här på min blogg som kom från Nemo H för knappt tre veckor sedan. "Såg en otroligt mysig film som inte får missas" inledde personen sitt inlägg med och efter att ha kollat upp Hotarubi no Mori e närmare så hamnade den väldigt snabbt inte bara på min att-se-lista utan placerade sig dessutom väldigt högt upp – så pass att jag alltså redan har sett den.

Och visst var den mysig; under de 45 minuterna får vi alltså kort lära känna Hotaru och genom henne även stifta bekantskap med anden Gin – samt se hur de två utvecklar en fantastisk och rörande vänskap, trots hur farligt det egentligen är för Gin att umgås med Hotaru och människor överlag i och med att den besvärjelse som håller honom vid liv i denna magiska skog kan upplösas endast genom att någon av mänsklig form rör vid honom och således upphör han själv att existera. De två träffades som sagt när Hotaru endast var ett litet barn och under den första halvan av filmen återberättas såväl detta möte som nästkommande somrar – hur Hotaru återvänder till sin farbror år efter år just för att få kunna vara med Gin igen under hela sommarlovet. Men samtidigt som hon själv blir äldre och just har påbörjat gymnasiet när vi väl kommer till vad som är nutid, så fortsätter Gin att se i stort sett precis likadan ut och under det senaste året har Hotaru haft svårt att tänka på någonting annat än hur gärna hon vill träffa Gin och få spendera mer tid med honom än bara under somrarna – framförallt att faktiskt kunna röra vid honom.

Vi får faktiskt även stifta korta bekantskaper med några av de övriga väsen som lever i skogen och som vädjar till såväl Gin som Hotaru att vara försiktiga, just på grund av hur omaka dem egentligen är och hur pass bräcklig som Gin är i sitt nästan spökliga tillstånd.

Bortsett från den otroligt berörande historien i sig så ser även Hotarubi no Mori e fantastisk ut; skogen är lummig, karaktärer samt varelser vackert tecknade, bakgrunderna detaljerade och det känns verkligen att jag ser på ett riktigt praktverk som är välgjort på alla sätt och vis – den korta filmtiden till trots. Och när de 45 minuterna väl har gått så är känslorna mixade, ni vet sådär som det så ofta känns när man ser en riktigt bra film och en anime i synnerhet tycker jag. Man är liksom så ledsen kanske inte bara för att filmen är slut utan även över vad som hände i den, och samtidigt så glad eller rent utav upprymd just på grund av hur bra filmen har varit.

Det här är bland det vackraste och finaste jag har sett i anime-världen och Hotarubi no Mori e har inte bara hittat en plats i min bokhylla bland övriga stora titlar som verkligen har lyckats fånga mig, den har även hittat en plats i mitt hjärta.

AnimeNewsNetwork: Excellent, should be in everyone’s collection.

MAL: Great.