Jag har blivit lurad – lurad att se Kore wa Zombie desu ka efter att hur det i en anime-tråd på ett spelforum postades en helt bisarr bild på en häst iförd någon slags rock och med galenskapen brinnandes i de röda ögonen. En medlem på forumet rekommenderade serien till alla som gillade Nichijou eller Lucky Star och beskrev humorn som "lika galen", och eftersom jag själv är ett stort fan av Lucky Star – även om jag nu halvt som halvt ratar Nichijou – så kunde jag inte hålla mig borta från Kore wa Zombie desu ka (är det här en zombie?).

I denna anime på endast 12 avsnitt stiftar vi bekantskap med Ayumu Aikawa. Han är en zombie, men inte den typen av zombie som vi är vana vid att se i diverse B-filmer (eller större produktioner för den delen) där man riktigt ser att dessa varelser är lika hjärnlösa som hungriga efter just sagda organ. Tvärtom är Ayumu fullt medveten om sin omgivning och inte det allra minsta sugen på vare sig hjärnor eller ens människokött för den delen. Men han är praktiskt taget odödlig, extremt känslig för sol (på grund av uttorkning) och kan dessutom fokusera sin styrka för att använda flera hundra procent mer av kroppens muskler än vad en vanlig människa förmår.

Anledningen till varför Ayumu lever på detta vis är mycket enkel: efter att ha försökt leka hjälte då ett kvinnoskrik uppenbarat sig i ett hus, föll Ayumu offer för en seriemördare. Ett svärd genom ryggen och så var det slut på livet, åtminstone i någon timme. För Ayumu vaknar strax upp igen – i knäet på en ung kvinna som han träffade som hastigast tidigare på kvällen utanför en livsmedelsbutik. Hon visar sig vara en nekromantiker och har nu återskapat Ayumu som en levande död, men som sagt inte på det viset som tittaren är van vid sedan tidigare utan Ayumu kvarhåller såväl alla emotionella som fysiska känslor och även sitt psyke. Hans kropp är heller inte på något sätt förruttnad eller förstörd utan tvärtom – helt perfekt så till den grad att den nu regenerar alla skador han drar på sig, om det så är ett benbrott eller rent utav att kroppen går mitt itu.

Med livet tillbaka är Ayumu nu givetvis en smula hämndlysten på sin mördare och eftersom förbrytaren dessutom har slagit till tidigare och även fortsätter att dräpa människor till höger och vänster, så ser Ayumu en desto större anledning till att försöka sätta stopp för denne vilket dock går lite sisådär när han trots allt inte har någon aning om hur mördaren ser ut...

Sedan blir ju inte situationen bättre av hur han inte bara bor hos nekromantikern som har återupplivat honom utan snart även gästas av fler inneboende och väldigt trotsiga, aggressiva sådana i form av en magisk tjej, Haruna, från en annan värld som plötsligt förlorar alla sina krafter (och även kläder) när hon träffar Ayumu och således skyller allting på honom och vägrar lämna hans sida förrän hon har fått dem åter, samt ninjan Seraphim som dyker upp från ingenstans och säger sig ha ett hemligt uppdrag som hon behöver utföra och för det krävs nekromantikerns hjälp – vilket hon nekas men vägrar ändå lämna hushållet trots detta och stannar istället kvar för att agera som något av nekromantikerns assistent, med ett ont öga till Ayumu.

Och ett ont öga är faktiskt vad såväl Seraphim som magikern Haruna har till denna stackars gosse till zombie. I varje avsnitt blir Ayumu pryglad, smädad, förolämpad och bara allmänt illa behandlad av de två nämnda kvinnliga protagonisterna som tycker att Ayumu är en slyngel, en knöl, en idiot, en fegis och ett perverst avskum – bland mycket annat. Pervers är dock hur jag skulle kunna beskriva hela Kore wa Zombie desu ka, som jag i min tur har något av ett ont öga till på det stora hela. Den utlovade galna humorn som man finner i såväl tidigare nämnda Nichijou och Lucky Star lyser starkt med sin frånvaro och här återfinns istället en form av riktigt lågt skämtlynne som jag inte riktigt vet hur jag ska beskriva, framkallad genom våld, mängder av skitsnack och diverse ecchi. För ecchi – det finns det gott om i serien och jag börjar osökt tänka på Ah! My Buddah! vilken är en av väldigt få serier som jag har påbörjat men aldrig avslutat eftersom just den här typen av humor och anspelning på kvinnokroppar tröttar ut mig. Hade det inte varit för att Kore wa Zombie desu ka bara är 12 avsnitt lång så hade jag förmodligen aldrig orkat med att ta mig igenom denna heller, men nu kändes det lite som att "Äsch, den är ju ändå så kort" och därför genomled jag det hela. Jag hade dessutom vissa förhoppningar om att det skulle hinna bli bättre innan finalen, men tyvärr. För det här med att ha en lite småklumpig och inte alltför omtyckt manlig huvudperson som blir "utmobbad" av tjejer i hans närhet är ju ett koncept som kan göras bra och då tänker jag främst på Love Hina – vars humor jag absolut kan uppskatta och även det är ju en serie med en del ecchi i sig. Men här har man tagit alltsammans på tok för långt och det visar sig extra tydligt när man avrundar hela serien redan i det elfte avsnittet bara för att låta det tolfte och egentligen sista handla om hur huvudpersonerna samlas på något slags äventyrsbad – för att få visa upp sig själva i baddräkt, givetvis.

Att humorn i Nichijou inte riktigt var för mig har jag inga problem med att förstå – det finns folk som skrattar sig fördärvade åt den animen och tycker det är helt lysande, och det accepterar jag fullt ut. Men att även Kore wa Zombie desu ka ligger högt placerad på såväl ANN som MAL begriper jag faktiskt inte. Det kommer givetvis alltid att finnas människor som är av en viss typ och som kan smälta i princip allting som produceras – detta gäller för såväl film- som animevärlden. Men att dem kan vara så pass många i det här fallet att det kraftigt påverkar snittbetyget på hela databaser/communities...

Tro mig när jag råder dem av er som funderar på att ge sig i kast med den här animen att fundera lite extra innan ni sätter er framför TV:n eller datorn, för det krävs en alldeles speciell sinnesstämning för att man ska kunna uppskatta den här typen av humorn och förlöjligandet av en huvudperson. Personligen känner jag efter denna korta resa hur jag måste få skölja ur huvudet med någonting av riktig kvalité som ligger på en helt annan nivå och även typ av genre.

AnimeNewsNetwork: Weak, I wish I’d done something better with my time.

MyAnimeList: Bad.