17 år och utbildad om att Tokyo är den enda staden som fortfarande existerar efter kriget med den blåblodiga rasen Mu som kom från en annan dimension och lade världen i total förödelse år 2012. Detta är den tro och det liv som gymnasieeleven Ayato Kamina lever 2015, fram till den dag när han helt plötsligt i tunnelbanan är på väg att bli bortförd av (klassiska) svartklädda, solglasögonbärande män då en kvinna dyker upp som slår ned männen och introducerar sig själv som Haruka – medlem i organisationen TERRA och med information som vänder upp och ned på hela Ayatos liv; att Tokyo bara är en lögn, förseglad från omvärlden i en bubbla där tiden passerar långsammare och att det nu egentligen är år 2025 samt att han själv spelar en viktig roll för mänsklighetens framtid...

Denna intrig och det enormt höga snittbetyget hos ANN är vad som fick mig att bli intresserad av RahXephon i första taget, men tyvärr kan jag såhär de 26 avsnitten senare inte säga att jag förstår mig på vad som ska vara så bra med serien.

Det började ganska segt med Ayato som är något av en gnällspik som vägrar slåss även om det nu är för mänsklighetens överlevnad, för att sedan göra en tvärvändning i sitt sätt att tänka och då blev serien också mer intressant – med en hel del intriger och lögner som fortfarande väntar på att komma upp till ytan och mycket spel mellan de många huvudkaraktärerna. Men så återkommer segheten drygt halvvägs in i serien när händelserna börjar kännas dels lite förvirrande och dels oerhört märkliga... Resultatet blir att jag dels har svårt för att greppa historien men framförallt också känna någonting för karaktärerna och deras personligheter samt förhållanden till varandra.

In i det sista kändes RahXephon som ett frågetecken som jag ville räta ut till ett utropstecken, men inte lyckades förstå mig på ens i det sista avsnittet. Det hela gick faktiskt så pass långt att jag i några avsnitt under den sista tredjedelen av serien plockade fram fjärrkontrollen och snabbspolade förbi ett par scener – bara just så pass att det fortfarande gick att hänga med i undertexterna eftersom jag inte ville tappa tråden helt. Och det är ju verkligen inget positivt, då det ska till extremt mycket för att jag ska göra en sådan sak...

Dåligt var det inte, men heller inte bra – och ljusår från så fantastisk som många verkar tycka om man nu ska gå på såväl ANN:s som MAL:s snittbetyg. Men jag har också sett hur jag är långt ifrån ensam om min åsikt, för till och från bland alla recensioner där skribenten höjer serien till skyarna så dyker det upp både en och annan besviken själ.

Och här är alltså ytterligare en sådan.

AnimeNewsNetwork: Decent, didn’t lose my time.

MyAnimeList: Fine.