I Trinity Blood får vi under 24 avsnitt följa en fejd mellan människor och vampyrer i en framtid som utspelas efter att Armageddon har inträffat; en apokalyptisk händelse som skedde på grund av allt krig i världen, men före Armageddon var läget mellan de två parterna dock ett helt annat. Vampyrerna är nämligen vanliga människor i grund och botten men efter att ha försökt kolonisera Mars upptäckte man två utomjordiska teknologier, varav den ena var ett virus vilket man började experimentera till och detta ledde till att en ny, mänsklig ras bildades vars sanna namn egentligen är Methuselahs - dock på grund av deras vampyriska egenskaper såsom snabbhet, styrka och törst efter blod går de under det mindre smickrande smeknamnet som är just ”vampyrer”. Kort efter Armageddon när mänskligheten försöker återuppbygga jorden, hamnar de här två människotyperna i en fejd och så bryter ett nytt helvete lös på grund av det.

Naturligtvis finns det dock såväl människor vilka vill försöka kunna leva tillsammans med Methuselahs som vice versa, men de Methuselahs som idag faktiskt verkligen försöker samexistera med människorna lever väldigt förtryckta och därför sker till och från vissa uppror som slutar i ett blodsbad.

I den här serien fokuserar man på den grupp som leder människorna och försöker få folket att bibehålla lugnet, nämligen Vatikanen med sin unga påve och de präster som tar hand om olydiga vampyrer. En av dessa är Fader Abel; en vampyr med nanomaskiner i sin kropp vilket gör att han dels kan kontrollera sina superkrafter men också sin blodstörst - vilken för övrigt inte är efter just människor utan istället andra vampyrers blod.

En djupare förklaring än så tycker jag inte att Trinity Blood förtjänar för den här serien fann jag tyvärr väldigt medioker, till min yttersta förvåning och framförallt stora besvikelse. Jag tycker att historien var okej men varje avsnitt i sig inte vidare intressant utan istället var de väldigt sega och ibland också röriga. Och karaktärerna sedan... Fader Abel hade kunnat vara den coolaste killen sedan Alucard (Hellsing) eller varför inte Brandon Heat (Gungrave), men istället blir han någon slags Vash the Stampede (Trigun) som förvisso är riktigt begåvad och stridsduglig men samtidigt också agerar som en pajas/comic relief-karaktär.

Och det sista avsnittet sedan, med slutstriden mellan gott och ont som de har försökt ladda upp en inför under flertalet avsnitt... Den striden var det mest tama jag har varit med om någonsin, tror jag bestämt :/ Vilket antiklimax det verkligen var när allting plötsligt blev helt vitt då striden skulle vara som ”hetast” och sen plötsligt klipper man till någonting helt annat utan att jag som tittare riktigt förstår någonting av vad som just hände.

Tyvärr alltså, det här blev inte alls vad jag hade tänkt mig. Inget tidsslöseri åtminstone men det går ju att hitta bättre serier än så här. Så jag betygsätter serien @ AnimeNewsNetwork.com som följande: Decent, I didn’t loose my time.