Flickorna på bilden här är några av de som växlar mellan att vara huvudrollsinnehavare eller bara statister i serien Amagami SS; en sockersöt kärleksanime som baseras på ett PlayStation 2-spel med samma namn, vilket också förklarar seriens märkliga uppbyggnad. Sammanlagt utspelar sig Amagami SS under 25 episoder men serien är uppdelad i flertalet kapitel - alla med samma karaktärer och typ av röda tråd, men med fokuset lagt på olika personer.

För att börja från början så är den röda tråden Junichi Tachibana: en gymnasieelev som för ett år sedan på julafton blev emotstådd av en tjej han hade stämt träff med. Känslorna var alltså inte besvarade och detta satte så pass djupa sår i Junichis hjärta att han nu känner en viss avsky inte bara mot julen utan också har blivit rädd för kärleken i sig eftersom han inte vill behöva gå igenom samma sak igen. Han kommer dock genom seriens gång att möta nya tjejer där tycke återigen uppstår, men den här gången sker det för bägge parter.

Och det är vad Amagami SS handlar om, kärlek som hittar rätt - där allting går precis så som man som tittare ofta sitter och önskar och hoppas på när man tittar på TV-serier. Mulder och Scully, Ross och Rachel, Penny och Leonard - alla har vi väl ändå haft åtminstone ett sådant här kärlekspar som vi någon gång har suttit och hejat på och för varje avsnitt som gått där deras kärlek fortfarande inte blommar ut, så blir vi lite mer frustrerade inombords? I den här serien existerar i alla fall ingenting sådant utan det är bara sockersött rakt igenom och sammanlagt träffar Junichi sex olika tjejer med totalt annorlunda personligheter men som alla besvarar hans kärlek och så lever de lyckliga i alla sina dagar efteråt - två av kapitlen slutar rent utav med att man får se hur pass långt de har kommit i sitt förhållande 10 år senare.

När jag började se denna kände jag mig orolig över hur pass bra det faktiskt gick för Junichi under de tre första avsnitten när den kvinnliga protagonisten så pass snabbt började utveckla känslor för honom. I det fallet var jag säker på att någonting när som helst skulle gå käpprätt åt skogen och att hela serien skulle förvandlas till någonting hemskt, precis som fallet var med When They Cry men också i synnerhet School Days som ju väldigt tidigt i serien började med kärlek och lycka bara för att övergå till hat och sorg. Ni kan tro att jag då blev väldigt förvånad när det plötsligt dök upp ett "Fin" i ansiktet på mig i det fjärde avsnittet och jag väl förstod att serien skulle vara uppdelad i små berättelser.

Fullt förståeligt att man har gjort Amagami SS på detta vis eftersom det alltså ligger ett dejtingspel till grunden och dessa är ju skapta på det viset att man har ett antal tjejer att försöka flörta in sig hos och när man väl klarar utav spelet så är det ju en av dessa man får. Men att göra på det här viset har ju sin klara nackdel: dålig variation. Redan halvvägs genom serien, efter att ha sett Junichi få ihop det med tre olika tjejer, så började konceptet bli lite för mycket. Serien är ju så himla sockersöt i och med att allting bara hela tiden går vägen för Junichi, det är nästan så att han inte ens behöver anstränga sig för att det ska gå bra för honom.  Visst är det roligt när det går bra för två personer i serier och filmer men här hinner man ju knappt börja förrän det är över (igen) och folk lever lyckliga i alla sina dagar. De två sista kapitlen har åtminstone en liten förändring till sig i och med att fokuset istället ligger betydligt mera på de kvinnliga huvudpersonerna än Junichi, vilket kändes uppfriskande. Men det känns som att man hade kunnat ta hela serien betydligt längre om man antingen fokuserat på bara en eller två av tjejerna alternativt gett dem alla mer filmtid, fast det skulle nog samtidigt bara ha gjort serien mer utdragen än den nu redan är.

På tal om utdragen, det här inlägget börjar bli för långt, så jag ska sätta punkt nu. Amagami SS är som sagt en kärleksserie där SS verkligen står för "SockerSött" och allting hela tiden går rätt, med extremt få tårar som fälls annat än de av ren och skär glädje (den sista berättelsen har dock sina sköna twister). Blir i längden lite för mycket av det goda men serien är ändå trevlig att se, dock så hade jag gärna kunnat tänka mig att dela upp den och se någonting seriösare emellanåt bara för att få lite avstånd till "sliskeriet". Men som sagt, innerst inne mår vi väl alla ändå bra av att se kärleken blomstra i filmer och serier?

Betyg på AnimeNewsNetwork.com: Very good, don’t miss it.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jaha! Tänk att det redan har gått en hel säsong, alltså att sommarens (kortare) animes nu är avslutade och en ny radda serier har startat upp! I och med den tidsbrist som rådigt och hållit mig från att kunna skriva långa avhandlingar likt Carole & Tu...

50 år har passerat sedan mänskligheten emigrerade till Mars och vi lever nu i en tid där större delen av allt kulturellt skapas av Artificiell Intelligens, medan vi människor är nöjda med att bara få vara passiva konsumenter. Detta gäller framförallt...

Fortsättning följer på sommarens nystartade animeserier! Här har ni en till bunt med 5 nyheter från den 1:a juli:   Fire Force Isekai Cheat Magician If It's for My Daughter, I'd Even Defeat a Demon Lord Cop Craft Joshikousei no Mudazukai ...

Nu när jag ändå har tid över att skriva på och bara har sett ett par av sommarens nya animeserier, drar jag lite snabbt och kortfattat igenom vilken lovande start det har varit!   How Many Kilograms are the Dumbbells You Lift? Magical Sempai ...

Här kommer någonting som jag aldrig tidigare har gjort: en sammanfattning av en animesäsong. Helt enkelt för att jag tyckte att jag borde skriva någonting, främst för min egen del så att jag vid behov kan se mer än bara en siffra på MAL eller ANN som...