Det var länge sedan nu som jag senast såg en film i animevärlden istället för alla de serier som jag plöjer mig igenom. För länge sedan och när jag nu inte längre har Spartacus: Blood & Sand att kolla på under helgerna, så tog jag mig i lördags tiden att se en rulle som jag har haft i åtanke ett tag: Golgo 13 (The Professional: Golgo 13).

Golgo 13 är smeknamnet på lönnmördaren Duke Togo som är kanske världens skickligaste på det han gör; en man som aldrig syns på brottsplatsen och aldrig misslyckas med sina uppdrag, oavsett vem hans måltavla är. En tecknad Léon med andra ord.

Det syntes mycket tydligt väldigt tidigt i filmen att detta är någonting som producerats under 80-talet (1983), inte bara just på tecknarstilen överlag utan framförallt de väldigt överdrivna scenerna där man till exempel upprepar en och samma scen flera gånger ovanpå varandra eller tar en ensam bildruta och gravt förställer färgerna. Har ingenting emot detta så länge som det görs med måtta som i bland annat Space Adventure Cobra, men det är inte riktigt hur jag skulle välja att beskriva Golgo 13 där sådana här ”grafiska avbrott” avlöste varandra stup i kvarten - i synnerhet under den första fjärdedelen av filmen när man lär känna lite av Duke.

Filmen handlar i alla fall om hur Duke efter att ha utfört två morduppdrag plötsligt blir jagad - av allt och alla, tycks det som, då den ena efter den andra lönnmördaren skickas ut och hotar såväl Duke själv som hans vänner och medhjälpare. Faktum är att det inte bara är enstaka personer som kommer efter Duke utan rent utav hela organisationer med agenter från bland annat FBI, så uppenbarligen måste någon med enormt mycket makt och/eller pengar ligga bakom detta. Vem och varför personen gör detta får man förstås reda på i slutet - vilket var bland det mest underhållande med hela filmen. Ett andra plus delas ut för den slagsmålscen som sker mot slutet inne i en hiss, det var en rätt så intensiv sådan.

Men i övrigt så känns tyvärr Golgo 13 som en ganska tam upplevelse, men så är ju också filmen väldigt gammal som sagt och det känns ju på fler sätt än bara det visuella.

På tal om visuellt; en mycket bisarr sak som också var väldigt humoristisk var en helikopterscen där alla helikoptrar som skjuter mot Duke är datoranimerade... Japanernas passion över att blanda datoranimationer med tecknat existerade alltså även så här pass långt bak i tiden, det är första gången som jag ser detta. Jag kan ju meddela att det inte såg sådär jättebra ut - men det gör det ju verkligen aldrig i de här fallen i min mening och jag förstår inte riktigt varför de fortfarande envisas med att datoranimera i synnerhet just fordon i majoriteten av animevärldens serier och filmer idag.

Hursomhelst, Golgo 13 var en helt okej actionanime. Den hade sina stunder och om man bara kunnat framförallt plockat bort de störande, uppblåsta scenerna när man försöker överdramatisera genom diverse ”visuella trick”, så hade filmen förmodligen gagnats en hel del av detta. Slutet var då åtminstone väldigt tillfredsställande, så det tackar jag manusförfattaren Shukei Nagasaka för. Snittet @ IMDB ligger på 6,7/10 vilket jag personligen finner lite väl högt, men en 6:a får den av mig.

Det ska för övrigt också nämnas att Golgo 13 är baserat på en manga som har hållit på i evigheters evigheter och dessutom är oerhört populär, så jag tror hellre på att läsa den.